Aftonbladet – 9 mars 1840, sida 3

Beträffande åter konstförvsndten Blarzius, 1yder Slottsrättens utslag sålunda: Emedan polisuppsyningsmennen Carl Stolpe, såsow vittne i målet hörd, istygat, att, sedan vid ofvranberörde tillfälle stenkastning emot den af löjtvanten grefve Sandels kommenderade trupp af Kongl. Svea Lifgarde föröfvars å Göthgatan och å Södermalms torg, Blanxius uti den till berörde torg ledande så kallade Brunnsbacken burrat och skriat, vid hvilket förhållande och då Blenxius den emot honom gjorda angifvelse bestridt, under förmälanv, att han hvarken kurrat eller fört oljud, utan endast hvisslat och lockat på sin hund, sanning icke annorlunda än genom odgång utletas kan; ty, och med stöd af 47 kap. 29 Rättegåogsbalken, pröfrar Kongl. Slotträtten skäligt uppdraga åt kenustförvamdten Blanxius, att med ed sig värja ech betyga, att ban Thorsdsgen den 49 Juli 4838 på aftonen uti Brunosbscken å Södermalm icke hurrat eller skriat, för hvilken eds 2fläggtnde Kongl. Slottsrätten bestämmer Fredagen den 40 pästkommande April kl. 42 på dagen, viljsnde Kongl. Slottsrätten, sedar det visat sig, om Blanxius går eden eller oj, angående homom vidare utlåtande meddela.x I afseende på aktors, Hr hbäradsböfding Hoffstedts, i dess slutpåstående pjorda märkliga hemställan, att vid det ifrågavarande tillfället varninger och bemödanden att återställa ordningen ingenting uträttat, utan våldsamhetorne slutligen blifvit vände emos militärvakterne, som icke annorledes än genom bhegagnande af sine vapen förmått värja sig emot folkhopens angrepp, så att, efter ektors omdöme, desse trupper, jemlikt 6 kap. 42 8 i Kongl. krigsartiklarne, måste anses ansvarsfria från den skada till lif eller lam, som vid upploppstilifället ds angripande tillfogats och i afseende hvarå någon klegan icke heller blifvit förd, samt att Slottsrätten derföre måtte i denna del af målet meddela det yttrande, hvertill omständigbeterne kunde föranleda, — har aktor af Slottsrätten fått följande korta svar: aEnär Kongl. Slottsrätten, som det, jemlikt 44 kap. 42 8 mom. af Kongl Krigeartiklarne, tillhörer att ransaka och döma i mål, avgående öfvervåld emot postkar!, vakt eller patrull, verkställt förevarande undersökning, anser Kongl. Slotssrätten aktors berörde hemstä!lan icke till något serskildt utlåtande af Kongl. Slottsrätten föranleda.s ———-—EEEOE—R oo— Natten till sistl. Thorsdag greps en förnt för stöld tilltalad person med namnet Petter Carlsson, under det han, jemte två andra, hvilka kommo på flykten, som bäst höll på att föröfra inbrott i en vid Glasbruksgatan å Södermalm belägen viktualiebandelsbod. Det yttre eller hänglåset, hade lyckats få upp. medelst begagnande af falsk vyckel; men det andra låset höll. I stället hade våldsverkarne, för att bereda sig inträde i boden, börjat att taga bål, och voro de: vid ifrigt sysselsatsatte då de upptäcktes. Till en början satte Petter Carlsson sig till motvärn och sökte, ehuru förgäfves, att få sin medhafda knif i ordning, men då detta misslyckades , bet han i handen en person af dem som fasttagit honom. Några dyrkar fick han tillfälle a:t kasta ifrån sig, äfvensom en så kallad kofot. (Dagbl.) — Att stjäla fjäder bar i ella tider blifvit ansedt såsom särdeles äfventyrligt, och bekräftelse derpå lemnär en nyligen timad stöld af sängkläder och fjäder ur ett lusthus nära Ladugårdslandstorget, hvilken icke lyckades bättre, än att tjufven spårades till sitt hemvist vid Sqvalbergsgatan, der alltsamman och på köpet ett parti mattor återfunnos hos dränghustrun Rundberg. som i polisen erkände att hon sjelf föröfvat stölden. Som hon har fyra minderårige barn att vårda, tilläts henne att medan ytterligar: upplysningar inhämtas vistas på fri fot. — En person, som uppgafsig äga flera namn, hvaribland äfven Spångberg. anhölls förliden Fredag uti ett bondqvarter vid Lundtmakaregatan, emedan ham saknade pass och icke kunde redogöra för åtkomsten till häst och åklon, klädespersedlar im. m. Jem han innehade, Inställd för Polisen bastämde han sig för namnet Spångberg och uppgaf sig vara vallackare och hästmånglare från Vestmanland. Imedlertid infann sig på samma tid bonden Lars Perssoti från Söderby, Carls secken af Stockholms län, och uppgaf, att Spångberg i slatet af Februari månad till honom ankommit och gifvit sig ut för svickare, samt af Lars Persson erhållit uppdrag att förfärdiga en säng, men snart befunnits alldeles okunnig i snickareyrket, och likväl erhållit tillstånd att ytterligare ett par dagar vi stas i huset, hvilket ban slutligen lemnade för att söka sin lycka på annat hå I Ett par nätter derefter hade han återvändt brutit, sig in i Lars Perssons rum, borttagit silfver och klädespersedlar samt lassat alltsammans på en släda, för hvilken han spände L. Perssons bästa häst. Den häst och släda, Spångberg nu imnehade, voro dock ej de hos L. Persson tillgripne, men väl klädespersedlarne och seldonen, dem Spångberg, som nekade till stölden, påstod sig hafva köpt i ett klädstånd i Waretofla Sf hare a far allarssd El tad