Aftonbladet – 9 mars 1840, sida 2

En tidrymd af mer än 30 år har redan förflutit, sedan vårt statsskick erhöll sin nuvarande form. Under denna sålunda tillryggalagda Itid hafva visserligen de allmänna begreppen om det konstitutionella samhällsskickets vigtigaste grundsatser betydligt klarnat och utvecklat sig. Man äger också kanske en tillförlitlig garanti mot förnyandet af sådana tilldragelser, som kaI rakteriserade vår frihets såksllade menlösa daIgar — men ännu låter man dock, utsa anmärkning och beifran, mångfaldiga förhållanden fortfara, som, grundade på fordna samhillsförfattningar, befinna sig i uppenbar strid med de väsendtligaste vilkoren för den förändrade statsI formens oeftergifliga tillämpning. Att i någon I mån få dessa missförhållanden för framtiden undanröjda och nu gällande grundlagsrs uttryckliga föreskrifter iakttagna, är ändamålet med denna framställning jag nu går att göra, och hvartill jag fioner mig särskildt uppmanad af representantens pligtenliga omvårdnad om helgden laf Svenska Folkets obestridliga, fast ofta förbisedda beskattningsrätt. Efter hvad allmänt kändt är och till en del blifvit ådagalagdt genom effentliggjorda räkenskapsutdrag och revisiomsberättelser, finnes under de administrativa embetsverkers vird och förvaltning en mängd mer och mindre betydliga kassor. Dessa kassor, hvilkas behållningar merändels fortgå i en oafbruten årlig tillvext, bafva, med ett och annat undantag, från början tillkors mit derigenom, att för något visst ärdamål inslagne medel, sedan de till vederbörande embets-! verk ingått, icke hehöft för det afsedda föremålet användas. De utgöra föjsktligen i sjelfva verket under tidernas längd uppkomne, odisponerade besparingar i bevitjade statsutgifter. I likhet med hvad i afseende på de mindre Riksstatens bufvudtitlar uppkommande enabanda tille gångar är vordet uttryckligen stadgsdt, synas jäfven dessa besparingar ovi!lkorligen hafva bordt Itill Rikets Ständers disposition öfverlensnas. Att sådant icke skett, och att vid uraktiåtenheten bäraf, Rikets Ständer icke redan gjort sina anspråk gällande, måste, jemte alla andra misgbruk och olagligheter, som i nästan hvarje förvaltningsgren opåtalt få äga rum, tillskrifvas bristfälligheten af represen!ationens nuvarande sammansättning och arbetssätt. Men äfven under nu befintliga olärmpligs former synes det dock i sanning oförklarh;t, att Rikets Ständer vid verkställda statsregleringar och pröfningar af just samma behof, för hvilka dylika ansagssummor förut varit medgifna, och blifvit af de skattdragande utgjorda, icke sällan helt oeb hållet ursktlåtit att taga i beräkning de tillgångar, som förefinvas uti dessa obegagvade och Ständernas dispositionsrätt undandragna summor. På sådant sätt bafva omförmälta, under en längre tidsföljd, tillskapade särskilda kassor, af hvilk2 en del ännu lärer vara undarhållen Rikats Ständers och deras Revisorers granskning, fått ostördt förvalsas ef verkställande msktens godtycka, och användas till hvarjehanda, af Rikets Sänder hvarken pröfvade eller godkände föremål. Ohsroende af den Rikets Ständer i Reg.Formens 62 8 tillerkärda rättighet att bestäms ma statens anvuslagssumDor och sättet för deras användande, har således Regeringen ägt och ä-er till sin disposition sllmänna medel, hvilk.s till flere millioner sammanräknade belopp bereder Regeringen ett hitintills icke obegagnadt tit!fälle att, med fullkomligt åsidosättande af Representationens beslut och stadganden, oafbrutet fortfara i sitt antagna, fastän af den andra statsmakten uttryckligen ogillade förvaltnirgsoch hoshållsingssätt. Mad den i detta bänseende under de sednata åren vunna erfarenhet, särdeles hvad :dispositionerna å en af de betydligare allnänna kassorns, nemligen Postverkets, beträffar, måste tet, upder hegge St-tsmakternas nuvarande inbördes förhillinde, vara af större vigt än nåossin, att vid denna Riksdag förekomma möjizsheten af ett likartadt förförande för framiden. I öfverensstämmelse . med de åsigter jeg pu haft äran antyda, och på det att Rikets Stränder måtte komma i ovi!korligt åtnjutande af deras grundlagsenliga rätt, att pröfve, bestämma och kontrollera sättet för allmänna medlens användande, semt de förvaltande embetsverken befriss fråa en för dem helt och hålet främmande penningesörelse, får jag föres!å: a) Att, med undantag af pPensionsksssor och andra till fromma stiftelser e!ler uppfostringsoch sjukvårdsanstalier m. fl. dylika inrättninger enslagne fonder och tillgångar, alla genom almänna bidrag upptomna, och under de administrativa verkens förvaltning ställda kassor. må, inom viss bestämd tid, till Risgäldskontoret öfverlemnas. eller till bestridande af Du ifrågasatta ech af Rikets ständer godkända utgifter användas. b Att jomväl statsverkets från äldre ägande och på utredande af Statskontoret beroende bebållninver och fordringar må, så vidt icke Rikets Stänjer om deras användande serskildt förordnat, likaIe des, jemte öfriga i dnladning häraf redan uppPn ra PB a illabrn nen