BLANDADE ÄMNEN. — Ett stycke från Trondhjem, berättar ett Norreskt blad, eträffade postföraren ett fruntimmer, som bar em stor åsk, och jemrade sig öfver, att hon var trött och utmattad, bad postiljonen att få åta med honom ett stycke, emedan hon annars icke vore i stånd ait t:älla någon menmniska, och således måste förgås. Det:ia, uttalad: under en förställd gråt, rörde powföraren till medlidande och barmbertighet, så att han, förgätande det stränga förbudet: datt icke skjutlse någon — tillät henne att sitta sig på slädan bakom honöm. Under det de körde, kom poöstförarsn att se sig tillbaka, och blef till sin störa förskräckelse varse, att hans följeslagerska under tiden bekommit stora polissonger. En kell rysning gezomfot könom, men han fattade sig likväl, och funderade på något sätt att blifra kamraten qvitt. I: denna afsigv fällde han oförsed: sin piska, och anmoasde damen att megan hen hböll hästarne stiga ef för att upphemta den. Hon hade den begkedligketen att efterkomma deona mindre avtiga bögäraen, och innan hon väl böjt sig ned för att fatta I piskan, jagado posliljonen derifrån i fullt fyrsprång till nästa skjutsombyte, der esten, som han imedlertvid behållits öppnades och befsnnus innehålla: et pår grofva pistoler ech en tälgknif. (Insändt.) Medel mot titelsjukan, ; Då, såsom författarea till boken Tidens oro och tidens kraf antydt, titelsjukan i vårt land till väsenatlig del härleder sig från bristen i svenskanaf ew allmänt butligt pronominelt ord, motsvarande Vvus, Sic, You, Pe, o. s. v. i ändra språk, hemsälles vördsammest, om icke, för reformen och den goda sokens skul, pvågsa al Rikets dignitärer bebagede öfve enskomma, att vffeniligen tillkännagifva, det de för sin del icke bkafva något emot om man, i stället för upprepande af titeln, mundtligen och skriftligen tilltalar dem med ordet Ni, som efter eit sådan! förklarsude otvifvelaktigt skall blifva begagnadt i samtal emellan personer af alla stånd och derigenom förlora det stötande man hittills ofta funnit i dess användsrede.