Ör ER NR RA TSAR SSE ST dra, hvarvid likväl åtskilligt är att iakttaga till förekommande af folkskockning ismala gränder, o. s. v. Reskriptet om regentinsättning innehåller, att hvarje jorderike skall hafva en ensam karl eller qvinna till regent öfver sig i Ormus! stad och ställe; och hvilken derföre skall med honom sjelf lika anses; hvarj2 sådan regent erhåller af Ormus förmåga att sitt land väl styra, hvaråf är till finnandes att wså fort en karl i ett rike bekommer öfvertaget, vare sig genom våld, list eller hur som heldst efter yttre skenet kan synas, så är det märket att han af Oss undfått makt och myndighet i vårt ställe, och goda vilja, som till styrelsen -tarfvas. .... son i riket uppstår och gör buller; kommer ban ingenhvart, så skall han anses som en förbrytare al aldra värsta slag; och för en Ariden förra af sätet, då egen J att bylla den :segrande såsom den der af Oss i stället undfått makten, och den kullstjelpte skolen J sedan kalla och behandla som en Arimans bof., Vidare förehålles det otillåtliga i att någonsin ani stånd att begå fel, vara dum eller orättvis. Ty ehuruväl han visserligen allt detta kan vara, så skipar han dock makten i vårt ställe, hvarför vi till honom genom vär hemliga expedition från månen försände all den undervisning och klokket om rikets rätta styrelse, som tarfvas nödig. Slutligen tillförbindas mennviskorna att anse såsom deras största angelägenhet ait gifva regenten af deras gods ocn egodelar pallt hvad möjligt är och litet mer, ty regenten till-kommer att föra ett makalöst lefverne, på de! -menniskorna mätte få sig inpregladt, att han bar makten i vår stad. Icke såsom förda vi sjelfve ett slikt lefverne,; men det är eder, j menni heten, med mindre den omgifves af den aldra märkvärdigaste, dyraste och skadligaste, liksom jockså af oss sjelfve djupt föraktade pomp., Detta endast allt förklarar Ormus sig måst vidtaga! uppe i hans kansli i rmånan. Tyq, säger han, vi skulle icke undandraga oss att sjelfve sköta! eder i allting, äfven de smärsta sngelägenheter, om vi bara hunne. Men vi hinne ej. Derför fån I nu regenter! skor, ogörligt att begripa och vörda stor-! i anseende till göromålens ständigt ökade mängd inne, utan gå ut i staden och besöka hvaran-: I i i att Vi honom utrustat med den visdom och Men om, under det en sitter på thronen, ånnan permans bof; men får han öfvertaget och stjelper ! se en regent såsom en vanliga menniskors like, ; i Dessa plakater blefvo utan dröjsmål expedi-l!. erade till vederbörande. Några dervischer och mobeder upptogo dem här nere på jorden med stor entusiasm, och gjorde allt, för att sprida dem; den större allmänheten och naturen lydde, men tego. De voro ej glade; de skulle ha varit det mera, om mean trott dem om någon smula godt, om man låtit dem: sjellmant frambära i ljuset några: frukter af förstånd, kraft och godhet. Ormus sjelf njöt ej heller någon oblandad glädje af sitt verk. Icke blott att bans välmeniag ofta misstyddes och misskändes, den misslyckades ännu oftare. Ty ett hemlighetsfullt förhållande bade inträdt. Bilom horia, djuren, menniskan, som om dagen vördnadsfullt mottogo de utvägar till skönhet, välgång och lycka, som Ormus erbjöd dem, undergingo om natten, genom något underbart intryck, en förändring, det hade hos dem, ur de krafter ham nedlagt hos dem, utvecklats någonting annorlunda, än han på förhand bestämt, det: såg nästan ut-sömde började känna sig för, hur det skulle vara att lefva litet på egen hand, med frihet. Och besynnerligt! man kunde icke neka, att denna förvandling oftast utföll till deras fördel, att förut icke anade behag och förträffligheter sålunda stego i ljusst, ehuru, visserligen å andra sidan, ett och annat försök: också misslyckats. Och verlden gick sålunda fram, men ej just efter Ormus plan. Hvem var, som orsakade detta? Ett förvånande, gåtlikt väsen, som i mångfaldigt skiftande gestalt: for i det dunkla omkring: öfver jorden! Utan plan, utan afsigt, utän ordning kom det, gick det, förfor det och lyckades. Ormus efterforskade honom på det noggrannaste, men träffade honom ej. Han hade ej lemnat ett spår efter sig, icke vidtagit någon åtgärd, ej gjort någon handling sjelf. Men sakernas, verkliga inre bade vaknat, der: han: farit förbi., Ormus antecknade honom i sit svarta bok såsom misstänkt person., Der står han: så än. a i Dånna saga, eller hvad man må kalla det; kan egentligen anses såsom en polemisk traktat mot den filosofi, som, i horrör för hvarje åt pantheism betande lära, betraktar det högsta! väsendet såsom en princip helt och hållet utom vår verld, jaloux att med en välmening; som visserligen är i och försig högst sktningsvärd, men hvilken, såsom här, föreställd i konflikt med en. ur det inre al sjelfva skäpelsen sig manifesterande intelligens; måste förefälla en smula, vågar jag säga, inskränkt och vanmäktig? hafva sitt finger med i de minsta detaljer af tinsang OCh händealsaornas alARAMI Damn fun An . j j li j j j L j i