(Insändt). Frågas biligt, hvarföre icke de Stockholms stad tillhöriga lägenheter, som till enskilda mot hyra upplåtas, blifva, på sätt eljest med publika lägenheters uthyrning i allmänhet tillgår, till den mestbjudands bortarrenderade? Man skulle tro, att det icke bör likg:ltigt anses, om staden drager större eiler mindre reavenyer af sina lägenheter; och serdeles obilligt är, att Stads-kassans större profit åaidosättes, för att befrämja någon eller någ:a enskildas fördelar. Serdeles underligt förefalier det också der öre icke, att, enär en af DrätselKommissionens Herrar Ledamöter slagit under sig en mängd till näringsställen och restaurationer passande, staden twillhörige lägenheter, och detia mot ett byresbelopp, som, i fall tillfälle dertill lemnades, af andra enskilda spekulanter otvifvelaktiat skulle vida öfverbjudes, man i detta bänseende hörer så mycket tales om DrätselKommissionens mannamån och likgiltighet för det allmännas iutresse. Huru vigtigt de: är och till hvilka fördelaktiga resultatsr det föranleder, ait tiliåta vederbörande spekulanter fri täflan vid allmänna lägenheters arrendering, har visat sig raed restaurationsstället vid så kallade Strömparterren, hvilken lägenhet först, genom öfverenskommelse under kand, uppläts för snart sagdt en spottstyfrer, men då den några är sednare genom auktionering bortarrsnderades, öfvertogs för en byressumma, som, Om vi rätt minnas, med nära 2000 Rdr årligen öfversteg det förra arrendebeloppet. Det är väl just icke att förvänta, det ett lika fördelaktigt resultst skulle uppstå med hvarje annan stadens lägenhet, som på enpahanda sätt förerrenderades; men det vissa är, att, om DrätselKommissionen beslutade sig till att låta alla stadens utbyrande lägenhater gerom auktioneTing, naturligtvis hvarje lägenhet serskildt för sig, till den mesibjudande förarrenderas, så skulle deraf för Stads-kassan uppstå en vinst af flere tuseade RBiksdaler utöfver hvad nu i byresmedel till densamma årligen inflyter. Försöket torde böra göras