Aftonbladet – 3 mars 1840, sida 2

Uuttlla MNIKFINOIC, YVPpUsUt CILCI Hd ildilipe fUlvgående märkliga händelser, och sedan nationen nyss förut genom flere upplysande återblickar fått ögonen öppna och alla illusioner i afseenda på den verkliga karakteren af de förflutna 30 årens system skingrade. Se här likväl den ännu vigtigare och hufvudsakliga anledningen, som gör en sådan adress i hög grad för twillfället påkallad. Betraktar man de mest framstående föremåJen på den tafla öfver tillståndet i landat, soma fianes uppdragen i throntalet, så skall det befinnas, att dessa hufvudsrkligen utgöras af tvenne, hvilka stå i en bjert motsats till hvarandra. Å ena sidan en fylld skattkammare och ett lysande facit i statens räkenskaper; å den andra talrika behof af undsättningar till hungrande provinser och en stigande tillvext af fattigpersonalen i riket simt af förbrytelser mot äganderätten, hvilka merändels hafva nöden till ursprung; en tillvext, så botande, att Regeringen funnit sig försnliten att hopkalla en half riksdag ett halft år före den ordinsrie, och ändå icke blifvit mera klok på dess arbete, än att den ansett sig ytterligare behöfva deröfver höra alla socknar i riket Huru skall nu motsägelsen mellan dessa facta förlikas? Se der ett af hufvusprobiemerna för denna Riksdag, ech som karske mer än något annat delat åsigterna till verkliga partier. Det ena af dessa finner naturligtvis mest förenligt med Regeringens eget begrepp om systemets vishet och lyckliga verkan, att antaga och påstå, stt öfverskotten i statskasson utgöra ett cumkullrunkeligt bevis på en stigande välmåga hos mängden, och att fattigdomen Lör till undantagen och bör skyllas endast på den mycket omtalta hemmansklyfningen, bvilken nu — väl förståendes jemte etryckpressen, — utgör den allmänna syndabocken och ett slags Pandoras ask för allt ondt, som tilläfventyrs kan sprida sig öfver landet. Ett ryggstöd för denna sats söka de ock med serdeles förkärlek i den bekenta uppgiften i Justitlieministerrs embetsberättelser, att en stor mängd egendom årligen går ur adelns i allmogens och ofrälse ståndspersorners bänder (mycket trösterikt, i parentes, för adelog framtid). Hrån denna sats, om den tages för gifven, blir det en fullkomligt konseqvent slutföljd, att alla klagomål öfver betryek och bård beskattning på jordbrukare rubricerss med Hr Hartmansdorffs benämning, såsom utgångna endast ur amedgångens öfvermoda. Den andra åsigtens förfäktare åter påsti, att öfverskotten i statsinkomsterna endast visa, det ett siörre belopp utskylder, än som wvederbordt, blilvit uttagne af landet, och att de utöfver beräkningen ioflutna tullintraderna äro ett resultat, som alltid måste inträffa vid öfvergången till ett mera kömmercielt tullsystem, då behofvet af en möpgd förut förbjudna artiklar bastigare fyller sig, samt till någon del af det tillfälliga tillopp af penningar, som kommit af de utländska lånens indrsgande och af privatbankernas inrättande, men att det ingalunda kan antagas såsom säkert bevis på ett tillvixsnde välstånd. Att egendom gätt ur adelns bänder tro de sig kunna förklara så, att om ock adeln blifvit fattigare än förr, och ibland allmogen finnes ett mindre antal med förmögenbet, kanske till och med rika, så kan detta likväl icke på något sätt hänföras till messan. Att denna är fattig, sluta de ej blott af de undsättningsbehof, som yppat sig för hela provinser äfven vid mindre missväxter och i en wvida högre grad, än man fordom i allmänhet bört omtalas, utan äfven af det stora antalet lsgsökningar, på sina ställen på hvart tredje och femte hushåll; och de resonera så, att der fordringsegsre, vare sig enskilde eiler kronans, så allmänt hbehöfva anlita lagens tvång och tillgripa husgeråd, redkap och kreatur hos bonden, för att få ut sin rätt, der är äfven torftighet i en bekl:g2nsvärd grad å färde. b Ett. sannt och tillförlitligt utslsg ercellan dessa båda meningar måste tydligen vara af stor vigt; ty deraf beror ingenting mindre, än huruvida Styrelsen gör rätt att fortgå på samma bapa som hittills, att för hvarje Riksdag begära nya millioner i anslag, för att få csätte stals. hjulet i en raskare gång, eller, om den måste beträda en annan bana, söka inskränka ut. gifterna, och låta en större del af arbetets bes bållning än hittills stadna qvar hes producenten, för att öka hans tillgångar, och återföra en större trefnad och belåtenhet hos landets inbyggare. Just i denna bufvudpunkt är det nu, som innebållet af den adress, Hans Jansson föreslagit och BondeStåndet antagit, egentligen synes oss al en stor betydelse; men i detta afseende tro vi äfven, att den, redan i det skick den hittills vunnit, bar erhållit all den vigt, som erfordras för att motsvara ändamålet, såvida Regeringen vill göra afseende på någon ipplysning och aågon röst ifrån folkets sida. vad säger nemligen adressen i denna punkt? att Ständerna förra gången måste neka flera