Aftonbladet – 2 mars 1840, sida 3

Bland menskliga lidanden, som företrädesvis tyckas taga lyckligare likars deltagande känsla i anspråk, är visserligen det goda modershjertats, vid den förkrossande åsynen af en mängd värnlösa barn, utan fader, utan bröd eller annat det nödvändigaste för deras lifsbehof; eller ock dessa arma barns tröstlösa tillstånd, då, till råga på olyckan, slutligen äfven denna ömsa moder, värnlöshetens enda jordiska stöd, dignande under nödens och bekymrets börda, nedlägges på sjukbädden, och de arma barnen, hennes enda menskliga omgifning, stå med hopplösketens tårfulla blicksr omkring denna bädd , sced fällda händer, utan alla medel till läkedom eller ens till en läskande dryck åt dem älskades förtorkade läppar. Sådant, och visserligen icke bättre, är tillståndet med en dygdig enka och sex oförsörjda barn efter en för några år sedan afliden aktningsvärd militärperson, Fanjunkare vid Kongl. 4sta Lif-Grenadier-Regementet. Dessa nödens barn höra väl icke till den församling, hvilkens själavård är undertecknad anförtrodd, och icke heller bar-jag till denna framställning haft annan uppmaning, än af pligtkänslans baliga kraf, vid den söderslitande underrättelsen. om denna nöd; men denna underrättelsn lät mig ej ett ögonblick tveka, att för en ädel, deltagande Ailmänhet, på detta sätt och utan värmare detalj, vördsamt framställa förhålJandet och såmedelst öppna för menniskovännen ew tllfälle för det nödigaste och värdigaste af allt aenskiigt deltagande. Om, såsom iag vågar hoppas, någon, under tacksamhetens glädje för en lyckligare lott, har godheten afse en skärf åt denna nödställda moder med dessa arma barn, och täckes sända medlen till undertecknad; så lofvar jog att fortskaffa hvarje sådan ädelmodets offergärd till dess bestämmelse, med den skyndsambet, behofvet påkallar , samt att oförtöfvadt derefter på vanligt säll för gåfvorna redovisa. Motata och V. Ny den 22 Febr. 2840 s C. J. TOLFF, Kyrkoherde.