härledas från denna befattning, hvilka! åter Hr Schartau tredde så mycket heidre skulle motsvarås af de 300 Rdr, Hr Schartau föreslagit, som uti premissen till Utskottets betänkande i ämnet tydligen förutsattes, att någen måltidsrepresentatior å Hrr Talmäos sida under denna riksdag ej måägå rum. Nr — Plenum på Riddarhuset den 29 Februari f. m Föredregos och remitterades till Statsutskotte den Kongl. propositionen om städernes, utom Siockholm, inqvarteringsbesvär, om upplåtande af en de af Ulituna kungsladugård till inhägnad för Upsa la hospital, samt om 2:ne kronohemmans i Stock holms län anslående till lön åt; tjenstemän vi Lardtstaten. Propositionen rörande fortfarande a Kurhusafgiften föranledde någon diskussion, hvar: yttrade sig Hr Carleson, Friherre Raab, Hr Edenhjelm, Grefve Posse, Fredric, samt Friherrarne Nauckhoff och Ridderstolpe, Fredric. BRemitteradaes till Bevillningsutskottet. Hr t. f. Hofkansleren ankom och aflemnade dt 5 st. Kongl. propositioner och skrifvelser, hvilka finnas upptagne i Lördagsbladets postscriptum. Den Kongl. propositionen om skjutsväsendet, Hvilken härefter förekom, begärdes på bordet a! Friherrarne Tersmeden och Klingspor, sedan frr Ribbing, Bengt, Edenhjelm och Bammarberg deröfver yttrat sig. Nu förekom till föredragning Friherre Sprengtportens sedan sista plenum på bordet hvilande förslag att uppdraga åt Expeditionsutskottet att författa projekt till svar på throntalet. Friherre Tersmeden fann så mycket hafva blifvit ordadt om lämpligheten af en adress till svar på throntalet, att han ej ville yttra annat, än att han förenade sig till alla delar med Hr von Troil. Nödvändigheten af att genom en dylik adress framföra sina bekymmer hade ytterligare blifvit bestyrkt genom Hr von Hartmansdorffs långa anförande i sista plenum, såvida de åsigter han deri framställt, delas af de öfrige ministrarne. Men sedan nu tvenne stånd helt och hållet nedlagt denna fråga, hemställde Friherren till motionärerne, Frih. Sprengtporten och Hr von Troil, så vida de sjelfve anse sig såsom sådane, huruvida de ej, för att bespara ståndets tid, ville återtaga förslagen. — Friherre Sprenytporten hade trott, att den åsigt han yttrat bort framställas såsom kontraproposition, och förklarade sin förundran öfver, att hans motion blifvit föredragen då den ej blifvit justerad. Han hade aldrig yrkat, att den skulle serskildt framställas såsom en ny motion. — På framställd proposition af Hr Landtmarskalken och med Friherre -Sprengtportens medgifvande fann Ståndet den ef honom väckta fråga ej föranleda till någon åtgärd. Hr von Trodl fann frågan om svar på throntalet hafva kommit i en besynnerligen förändrad ställning sedan förra plenum. Det vore ej mera möjligt frambära en gemensam adress, sedan tvenne sstånd lagt adressförslaget till handlingarne. Andra talare hade yttrat, att tiden redan vore förfluten. Talaren hade för sin del ingenting emot, att hans hans motion förfölle. Hvad Riksstånden nu gjort i denna sak, hoppades han dock vore ett frö, gom komme att båra frukt vid en annan Riksdag. Då -fråga var att lemna främmande åhörare tillträde till ståndens öfverläggningar, hade man hört påstås, att det vore betänkligt och farligt. Erfarenheten hade visat, att det varit ingendera delen. Han våYgade förutse samma resultat af frågan om svar på throntalet. — tåndet beslöt, på Hr Landtmarskalkens proposition, att Hr von Troils motion finge förfalla. Hr Ribbings, Arved, sedan förra eftermiddagsplenum på bordet hvilande förslag, att genom en deputation underrätta Bondeståndet om det beslut, Ridd. och Adeln fattat, i fråga om adressen; förekom härefter till diskussion; och då detta förslag .uppkallade flerg talare för och emot, och slutligen föranledde votering, anse vi oss böra meddela Hr Ribbings anförande in extenso, lydande som följer: Då jag under diskussionen argående Hans Jans. sons föreslagna underdåniga adress för 3:ne timmar sedan anmälde mig Jljudeligen och synligen sami Hr Landtmarskalken äfven antecknade mig, ble jag ändock ej uppropad. Jag antager, att sådan skett af en tillfällighet; tilläfventyrs skall hvad jag har att anföra få mera framgång såsom enkelt för slag, än såsom vilkor för det beslut, Ridderskape öch Adeln nyligen gått att fatta. Ridderskapet ock Adeln har förklarat sig icke instämma i Hans Jans: sons adress, utan lagt den till handlingarne; mer sRidderskapet och Adeln har ännu icke beslutat huru dessa åtgärder skola delgifvas Hedervärda Bon: