Aftonbladet – 29 februari 1840, sida 2

throntal, och innan nagot stadgande 1nryckes 1 grundlagen om en adress, kan en sådan ej äga rum. Det är endast sedan Konstitutions-utskotltet yttrat sig som Riksens Ständer kunna uttrycka sina tankar om regeringens system. Friherren trodde ej heller, att framlemnaude af en adress vore oumbärligt. Tidpunkten vore ej den rätta; tiden derför vore redan längesedan förbi. Vore af samma tanka som Hr von Troil och Friherre Spreugtporten, att ett throntal fordrade svar när mnemligen ctt stadgande derom inkom i grundlagen. Innan detta skett, ansag Friherren både ridderhighet och adelskap tiliåta honom att höja sin röst emo adress-förslaget. — Hr Råäf i Småland uppWäste bär ett skriftligt auförande, hvilket redan blifvit med deladt i Thorsdagsbladet , och efter hvars slut man hörde flere bravorop från den konservativa sidan i Huset. — Hr Ribbing, Bengt, yitrade sig äfven skriftligen. Han ansåg af högsta vigt att folket för sin regering tillkännagaf sina åsigter vid början af en riksdag. Mången trodde att embetshberättelser vore nog för alt gifva regeringen kännedom om ställningen i landet; talaren trodde att det vore representationens pligt att fylla bristerna i dessa berättelser. De säkraste upplysningar inhemtade regeringen af folket. Det vore representalionens älig gande att öppet tillkännagifva, huru det står till i landet. Talaren ansåg det lika ändamälsenligt hos oss som i andra koustitutionella länder att aflåta en adress till svar på throntalet, men tillvägabringande af en dylik vore endat en from önskan under en fyrdelad representation, hvars former försvårade saken. Man borde imedlertid känna sig det Hedervärda Bondeståndet förbunden, för dess berömvärda sträfvande, och Talaren hoppades att äfven den nu ifrågavarande förbättrivgen komme att ingå i det förslag till förbättrad representation som nästa riksdag kunde hoppas att få besluta öfver. — Grefve Frölich, David. Det var hufvudsakligen formen, ban nu ville fästa sig vid. Hr von Troil hade talat om att betänkligheter på ett konstigt sätt blifvit framställda emuvut förslaget. Hvad Hr von Troil anser konstigt, måtte han äfven anse vara origtigt. 1 afseende på sinnesstämmuingen i landet och aspekterna för framtiden så vida ej ihronen omgäfves af män, som ägde förmåga att framföra oss till nödiga reformer och derjemte nationens förtroende, derom vore grefven af samma tanka som Hr von Troil. Hvad blygheten anginge, hvarom den sednare talat, så vore grefven ej van att slä ned ögonen. Han ville nu tillse, om ett särskildt utskott hade formen för sig i grundlagen, och uppvläste 3ö S i Riksdags-ordningen, som handlar om tillsältande af ett dylikt. Talaren kunde ej anse adressfrågan utgöra Ständets enskilda besvar och angelägenheter. Han kunde ej förstå huru Friherre Sprenogtporten kunde tänka sig möjligheten för ExpeditionsUtskottet, att uppgöra ett adress-förslag, 1 synnerhet om det digra förslag man nyss hört en ledamot uppläsa, skulle utgöra en del af den nya redaktionen. Friberre Kantzow hade sagt att det vore en vigtig konstitutionel grundsats att införa adresser. Denna tanka bifölis ovilkorligt af Talaren ; men annat vore att med den grundlag, vi nu hafva, kunna säga alt vi redan äga denua rättighet. Hau trodde att, då fråga vore om svar på throntal, borde det gifvas genast, utan att representavterne änna gått i någon vexel-unudervisnings skola. Det fanns mång sätt för Konungen alt få böra Rikscns -tanders tankar. Det indirekta sättet vore äfven ett sält, wahända bka verksamt, Grefven såge ingeuting heldie, än alt vi ägde eller kuude forvärfva den vättigtbet. hvarom nu vore fråga, men vi ägde den i hans tanka icke för närvarande. — 1 anledning af en värd ledamots (Hr Rääfs) yttrande att civil-lags-förstaget vore omoget, var Talaren glad att kunna förklasa, att han ej hört någon annau Jledumot i Huset yttra en dylik tanka. Han hoppades att ironi legat till grund för hela Hr Kääfs framställiing. — Friterre Raab utgick från den synpunkten, att adressförslaget åsyftade allmänt bästa och i denna öfvertygelse lemnade ban gerna sin gärd af aktvivg åt detsamma. Men ban kunde icke annat äv ogilla det; han kunde ej tillstyrka någon recension af Konungens tal till folket; det skulle blott reta snvena. Han trodde dock att det skulie vara af stor nytta för landet, vm representationen vid sin ankomst till riksdagen utalade folkets tänkesätt och behof, och förenade sig med dem, som afsett införande af ett dylikt bruk för framtiden. Tillstyrkte att det förevarande adressförslag et måtte läggas till handlingarna. — Friberre Boye, Fredrik. fistade uppmärksambeten, på att ännu 7 talare återstode af dem, som anmält sig, och dessa 2 talare kunde framkalla 7 andra att besvara dem. Han hemställde derföre vördsamt att debatten mätte uppskjutas till eftermiddagen, — Hr Dalman W. F. Etter den splittring i opluioner, som visat sig bland annars liktänkande inom detta hus, förutsåg Talaren, at den förevarande diskussionen icke skulle leda till något tilliredsställande resultat. Han ansåg lika med Hr v. Troil rättigheten till afgifvande af en adress icke kunna ställas i fråga, Då throntal vore intördt å Kunuugens sida, så vore det behörigt af representationen att besvara Kouvungeus framställning. Om sättet för detta svars tillvägabringande derom voro tan karne delade, Friherre Sprengtporten hade yrkat, att adressens författande skulle uppdragas åt Expeditionsutskottet, och Hr von Troit att ett servskildt utskott för detta ävdamål skulle tillsättas. Talaren trudde föga vunnet genom remiss till serskildt utskott. Han vore cj nog lycklig att kunna 1vstömma 1 Grefve Auckarsvärds förslag, att adressen borde upptaga en historik af de 30 sistlörflutne aren. Han trodde ej, alt den blifvande adressen borde snuchålla nägon polemik emot throutalet. Men ban ansåg, att deri borde uttryckas den önskan, nationen hyser, att Konungen målte omgifva sin ture : med niän, som ej) blott egde hans och hans Om lnings, utan äfven Svenska folkets förtrocude. In talare (Hr von Hartwavsdorff) hade uppdvagit ev jemförelse emellan Ständernas yttranden i adressen 1818 och de uttryck, man föreslagit dem att begaona 1840. Talaren trodde, att skilvaden i Sländernas opinion 1318 och 1340 läg deri, att de förra ränovu sett med regeringens embetsmåns ögon, men utt de nu sägo med sina egna. Om detta förtjente hallas en landsplågas, dä hade visserligen Hr von Hartmansdorff rätt, att tryckfriheten borde kailas en sår dan. Talaren förenade sig med Friherre Zprengtporten på Hr von Proils premisser. Hr Landtmarskalken tillkännagaf, att Friherre Snrenotporteus och Hr von Troils förslag blifvit af