Aftonbladet – 28 februari 1840, sida 3

MR a SB AR TE Vi hoppas dock, att han szart upphör våldföra sig på vår arma konstitution, och skyndsammeligen gör sig färdig att, såsom ett Siatsråd, i vederbörlig ordsing resignera, för att lemna platsen åt en efterträdare med helsosammare inflytande — åt våren. (Carlsh. T.) BLANDADE ÄMNEN. SKAMLÖSA FRÅGOR AF EN JAKOBIN. (Slut fr. gårdagsbl.) När Italiens unge besegrare, Egyptens eröfrare, Europes fredstiftare uppsteg på konsulartbronen, hvad gaf nationen honom, och i hbvilket ärans mejestät uppträdde han för dess ögon? Men såg honom omgifven af dessa tappra kohorter, som triuraferade vid Lodi, med dessa hjeltar, dem Rom beundrade, med dessa mörka pannor, som blifvit brända af Palestinas sol; på hans sköld stodo inskrifne segrarne vid Areole, vid Montenotte, vid Rivoli, vid Mondovi, vid Mont-thabor, vid Pyramiderna, vid Marengo, eröfringen af Lombardiet, intaganget af Malta, Genua och Alexandria, traktaterne i CampoFormio och Leoben, tusentals fångar, kanoner, fanor, målningar och statyer, floder, berg, städer, provinser, bertigdömen och konungariken, som blifvit lagda till Frankrike. — Nå väl: hvsd skänkte Frankriko åt den ärekrönte unge mannen för så minga triumfer, så många tjenster, och sin förstorade nationalitet? Precist detsamma, min prins, som hofsmickrarne i dag begära för er: 3500,000 francs! Men jag inser det väl, edra tillkommande kammarherrar skola ej glömma anmärka, att Bonaparte, med allt det der, icke var annat än en lycklig soldat, en äfventyrare, ett snille och alldeles icke en adelsman. Ni torde då tillåta att jag jemför er med en furste, född närmare thronen än ni sjelf, med en ryktbar krigare, en som vunnit bataljer, med erkehertig Carl. Jag får den äran meddela er, att hans dotation stiger blott till 125,050 Fr. Men 500,000 Frances! Åt en enda general, lönen för 12 Franska marskalkar och 3 Franska amiraler, at en enda medlem af Heders-legionen, honorarier för 2000 legionärer; för en enda officer, välbetiäckt bakom belägrings-artilleriet, pensionen för 250 öfverste-enkor, hvilkas män hjeltemodigt stupat på brechen; åt en enda kristen 50 erkebiskopars inkomster; åt en enda menniska, underhållet för 2000 medmenniskor; åt en enda yngling hemgiften för 500 rosenflickor! Fem hundra tusen Francs utgöra anslaget för ett helt statsråd, eller 33 justitieråder, eller 83 öfverstar, eller 330 domare eller 166 öfveringeniörer för allmänna vägarne, eller 417 prefektråder, eller 625 kyrkoherdar, eller 2500 lärare vid elementarskolorne. De förslå till lön och underbåll åt Franska institutets alla fem klasser. de utgöra inkomsten af 100 kommuner, kostnaden för 500 småbarnsskolor. Fem hundra tusen Frances! Men har ni väl tänkt derpå, att det utgör 1369 fr. öfverflödig inkomst åt hertigen af N. för hvarje dag af året. Hvad skall han väl göra med dem. Denna bottenoch bräddlösa aferund af hemgifter, dotationer, enkepengar, appanager och civillistor, börjar framtvinga djupa, mer och mindre vördnadsfullan suckar. Aj-aj! pusta kapitalisterne bland våra loyala deputerade, dem Gud styrke, tiderna äro svåra; man nödgas Gudi klagadt, knyta för pungen; Frankrike är för fattigt alt gifva fem för hundra åt dem, som tycka att man bör gfva räntan åt dem som lemnat kapitalet, och likväl komma här personer som påstå — men det är ju blott en avrängd framställningag — att Frankrike är allt för rikt, för att icke gifva 500 tusen åt en ung krigsman, den man är skyldig ingenting, som icke lemnat oss någonting, hvarken kapital eller ränta. Handtverkarne å sin sida yttra: vom man ändock i stället att med våra pengar göra sådana fasliga dotationer åt vackra prinsar och prinsessor, nedsatte afgifterna på salt och på vin samt bevillningen. — Ack, utropar landtbrukaren, om man i stället ville litet uppmuntra landtbruket! Om blott accisen icke vore så hög,, suckar småkrämaren. Nej, utropa de i kör, vi skola vända oss till de deputerade, efter de skola vara våra representanter, till deputerade af nya kammaren det förstås oo ty förra kammaren upplöstes sannolikt, emedan den, till stor skada för folket, voterat skattebördor af ifrågavarande sort — vi skola vända oss till de nuvarande representanterne, som utan tvifvel äro folkets vänner, som känna dess betryck och önska lindra dem De hafva lofvat oss de vackraste saker, i talen före deras utväljande, t. ex. att nsabrerax missbruken, att dra in appanageina och rikta hela massan af sina vota mot hemgifter, lifgedingar och dotatiorer, att icke låna örat åt hofmännens trollflöjter och öma klagovisor, att motstå de höga och atlerhögsta handtryckningarne, och öfvervinna den lystnad efter förgyllning och la bonne chere, hvarmed hufvudstaden retar småstadssinnet; att. sätta sinekuristerna på vatten och bröd, och sjelfva nöja sig med den spartanska svartsoppan; att spara på folkets fyrkar, att älska det af allt silt hjerta och all sin håg, att trösta och hjelpa det. — Drottning Victorias Bröllops-kaka. Beskrifningen på anstalterna till Drottning Victorias förmälning har upptagit mycket af de Engelska jurnelernas utrymme och sträckt sig ända ned till bröllops-tårtan eller brö!lops-kakan (the royal wedding cake). Detta, den kunglige hofkonditorn Mr Jobn C. Mauditts, celebra konststycke väger nära 3 centner, håller 3 yards i omkrets och 14 tum i höjd. Ofvanpå ser man Britannia, cutdelande sin välsignelse åt det höga paret, som föreställdes i Romersk drägt. Dessa figurer äro af en fots höjd. Ea kupido (icke Lord Palmerston, anmärker Times) inskrifver uti en på hans knä uppslagen bok datum, ien 40 Febr. 1840; rundt omkring såg man amurer i åtkilliga grupperingar; vid brudgummens fot låg en hund, en sinnebild af troheten; vid brudens fötter leker ett par turturdufvor, såsom en symbol af huslig lycka. Uti tårtans fördjupnin