Aftonbladet – 28 februari 1840, sida 1

säger hon sig hafva varit sinnad att föreslå en illökning 1 skjutslegan af 8 sk. B:ko, för att lermed befordra de af Bondeståndet föreslagna entreprenader, men stadnat i det beslut att först inbemta Ständernas yttrande, huruvida, i fråga om entreprenader för skjutsen, aminoriteten må vara ovilkorligen förpligtad att underkasta sig majoritetens och de frånvarande de närvarandes beslut. Den konselj, i hvilkendetta beslut biifvit jattadt, är hållen den 24 Febr. innevarande år. Således äro under ånyo förflutna 6 år, för en af landets vigtigaste och af Swänderne mest framhåline angeligenheter, ej ens så mycket åtgjordt, att Regeringen i afseende derpå har nåsot slags egen proposition, utan nödgas, sedan nära hälften af den ordinära riksdagsterminen förflutit, framkasta en preliminärfråga, och denna utan all ledning. Denna preliminärfråga angår också icke något annat än en af rättslärans allmänna principer, hvilka alltid måste anses förut bestämda! och hbvarölver ännu aldrig, oss veterligen, någon lagstiftande Tförsamling blifvit tillfrågad. Det är väl sannt, att Bondeståndets särskilda skrifvelse förliden Riksdag framställde den önskan, att minoriteten måtte nöjas med majoritetens beslut; men dels hade detta afseende på ett af ståndet framställdt detaljeradt förslag, dels kunde det explicerss, såsom ett de skjutsskyldiges ombuds medgifvande i denna sak. Det skrifvelsen bilagde Statsråds-utlåtandet illustreras af en reservation af Hr Stats Rådet Grefve Hård, som icke skall väcka ringa förundran och väl förtjente att vid tillfälle in extenso meddelas. Hr Grefven finner nemiligen, att skjutsningen väl kan hafva sina besvärligheler, men ingalunda så stora som man påstår och ingalunda grundade i sjelfva skjutsningen, utan blott i sättet hvarpå den utgöres, hvarföre le äfven lätt kunna afbjelpas. Skjutsningen, säser han, är ett hemmanet åliggande och med dess förvärfvande åtaget onus, hvaröfver innebafvaren hvarken äger att klaga eller att af det allmänna fordra några uppoffringar, för att befrias derifrån. Bonden har under halfva delen af året intet att göra med sina hästar, och om skjutsbudet stundom kommer honom olägligt, sker detta dock ej alltid. Olägenheterna för sedligheten förmenar Hr Statsrådet kunna förekommas, om de äldre följde med hästarne i stället för de yngre, och olägenheterna af foderspillningen, om de skjutsande vande sig att fordra sina hästar med säd. . Hr Statsrådet föreslår likväl några mindre ingripande åtgärder och deribland skjutslegans förhöjning för vissa ställen, på samma sätt som med städerna varit brukligt. ——— RNE Ren