— Herr Udden, hvars musikaliska läroanstalt å Södermalm oafbrutet från dess inrättande för tvenne år sedan tillvunnit sig en alltmer ökad kredit, hade derstädes en dag i förra veckan arrangerat en allmän examen, till hvilken elevernes föräldrar och slägtingar samt åtskilliga andra för saken deltagande personer blifvit inbjudna, och som äfven med en stunds öfvervaro hedrades af H. K. H. Kronprinsessan jemte en af de små prinsarne. Tillställningen var ganska intressant, och vi anse Hr U. härför äga anspråk på en offentlig mention. Profspelningen börjades med korta solosaker för samtlige eleverna, från de lättaste motiver till sådana af ökad och komplikerad svårighet, öfvergick derefier till sammanspelning å la Logier på fyra fortepisnos af de mera försigkomna eleverna, en method, som visat sig vara af obestridlig förtjenst och nytta, och till fortepianosaker med ackompanjemang af obligat valdthorn och i trio med viol och violoncelle, samt slutade med -finalkören till första afdelningen af Haydns askapelse,, arrangerad af Hr Uddn för fyra händer, och exequerad på icke mindre än sju pianos, således af fjorton elever, med en ensemble och fulländning, som lika mycket talade hedrande för de exequerandes talang, som för Hr U:s flitiga bemödanden som lärare och habilitet som orkesterdirektör. Trenne ojäfviga och fullt kompetenta domare förde öfver alltsammans protokoll och utfärdade, i enlighet dermed, betyg till hvar och en af eleverna. För Hr Udden sjelf och debiten af hans institut synes detta offentliga prof böra lemna ett afgörande resultat; det hade icke på ett mera eklatant sätt kunnat visas, att den kännbara afsaknad, som af gammalt egt rum för Södermalms familjer, af en musikalisk läroanstalt på nära håll, som kunde mäta sig med de aflägsna på Norr, numera verkligen är fullkomligt uppfylld.