Aftonbladet – 26 februari 1840, sida 3

LÄ MV MVER SILLI v VE ERA VIL, Hvar IUI VU LURlitliga prof af den provinciella etruriska teckningskonsten, om än denna med skäl må räknas till dussinmåleriet. De flesta äro likväl monumenter af den renaste forn-grekiska smak, och förete målningar, som i skönhet synas vilja öfverbjuda sjelfva idten af den framställda myten. Märkvärdigt är äfven, att de på dessa vaser förekommande gudar och heroer alltid hafva namnet bredvid sig tecknadt, och det uteslutanhe i doriska dialekten, en företeelse, sem vederlägger flera hypoteser öfver de på hetruriska vaser förekommande epigrafer. Utom dessa vaser finner man koppar af de skönaste former, stora och små pokaler, amphors, bronssaker af mångfaldig art, såsom hjelmar, votivtaflor, rökelsekar, toiletter, speglar, med och utan incisioner, sköna kandelabrer med upphöjdt arbete m. m. I Det kostbaraste af nyaste fynden äre tvenne, fullkomligt bibehållne diademer af guld, dem konsthandlaren Beassegio, från Rom, på stället inköpte. I Fem oförlikneligt väl arbetsde speglar har påfven inköpt för gregorianska museum — Rika mjölnare. I Wien har förslag ofta varit å bane, att anlägga mjölqvarnar för ångkraft, men allt hittills utan framgång. Vid medlet af nyssförflutne månad hafva HErr barorerne Rothschild och Eskeles samt Hr Henr. v. Wertheimstein upprättat ett bolag med 5006,000 floriners fond, samt inköpt en plan nedanför Fransbryggan, för att der anlägga en riktig jätteqvarn. Den är beräknad för en sjettedel af Wiens mäldbehof, och alla machinerierne komma att lemeas af Cockerill, som lofvar dem färdiga vid slutet af innevarande Februsri månad. — Samma dag Furst Päckler anlände till Wien, ankom äfven det exemplar af Augsburger Allgemeine Zeitung, hvari bans loftal öfver Mebemed Alis regering så illa tilltygades ef Dr Rippel. Detia gaf Wienerfelket anledning att beklaga, det fursten knappt fick sätta foten inom staden, innan ban blef cgerippelts (gnuggad, för att befrias från fläckar). — Stöld af kärlek. En ung och rik enka i Morhibau, fru D., som hade allvarsamma afsigter på församlingens komminister, men ej kunde förmå honom att förstå sig, företog sig en vacker Söndag, medan han förrätiade gudstjensten, att stjäla bort allt hvad han egde i penningar, silfver, linne och kläder. Den stackars mansen satt en vacker dag och grubblade på sitt missöde, då fru D. oförmodadt inträdde och under yttrande: jag kommer för att reparera den skada ni lidit, skänkte honom 450 francs och ett paket linre. Komministern tyckts väl, att det sednare hade mycken: likhet med hans eget, som blifvit bortstulet, men kunde naturligtvis ej yppa en sådan misstanka. Någon tid derefter hedrade honom fru D. med en ny cadeau, hvaribland han återfann silfverpjeser, deraf en ännu bar hans namn och de öfriga tydligen sintes hafva burit det. Komministern yppar sin misstanka för pastorn, pastorn för fredsdomaren, fredsdomasren för den Kongl. prokuratorn, och denne slutligen för fru D. sjelf, som under många: tårar bekäner, ait hon begagnat sig al nyss be-; skrifne uträg, för att tillvände sig herr komministerns bjerta, som allt dittills varit tillslu:et för hennes ömhet. Hon hade alltid hört, att tacksamhet var en moder till kärlsk, och derföre föreställt sig, att då komministern småningom af henne återfick allt, sedan han förut blifvit allt beröfvad, skulle han intagas af tacksamhet, och kärleken seden icke länge dröja att isfinna sig. Dan Kongl. prekuratorn, som lär vara en riktig polislasse, har sig platt intet bekant om relatiomerna smaellan tacksamhet och kärlek, hvadan man är i daglig fruktan, att se den stackars frun dragen inför rätta, för en hamdiing, om hvars imotif ingen, icke en gång sjelfva komministern, hyser något tvifvelsmål. — Et ångfartyg i brand. Öiver den olycka, som träffade amerikanska ångfartyget Lexington, lemnar ett blad från Newyork föjande närmare detaljer: Det sköna ångfartyget Lexington, som Måndagen den 43 dennes på eftermiddagen afgick till Stonington, på vägen till Bosten, med omkring 175 passagerere ombord, hade kl. 7 på aftonen hunnit 2 mil nära Eatonsneck, då elden fattade i en mängd bomullsbalar, som lågo på däck nära skorstenen. Sedan alla försök att släcka elden misslyckats, styrde kaptenen fartyget mot land; men isnan detta! uppnåddes, hade en sådan förskräckelse intagit sinnena, att passagerarno hastade att sätta fartygets trenne båtar i sjön, och gjorde det så oskickligt, alt båtarne omihvälfdes af svallvågorna i fartygets! kölvatten och genast sjönko. Räddningsbåten kastades likaledes i sjön, men kom under vattenhju-! len, och försvann liksom de öfriga. D2 olycklige,: som gått i dessa båtar, flöto omkring på vågorna, några utan alla medel till bjelp, andra uppehållne af simgördlar. Några roinuter derefter instörtade ångmachinen (machinerna på amerikanska fartyg! befinna sig, som bekant är, å däcket) och fartyget stannade. Dan scen, som då inställde sig, kau icke beskrifvas. Klockan var omkring tre på mor-. gonen, Elden, som utbrutit midskepps, afbröt all kommunikation mellan fartygets för och akter och passagerarne upphäfde höga rop af förtviflan, ända till dess lågorna tvingade dem från alla sidor att störta sig i vattnet, några på utkastade bomul!sbaler, andra på de spillror man i hast kunde öfverkomma. : Kaptenen, Chester Hilliard, af hvilken man er-, hållit de här anförda detaljer, var nog lycklig att jemte en af fyrarne rädda sig på en bomullsbal, på hvilken han kringdre? till följande dagen kl. 44, då han upptogs ef slupen Merchant; hans kamrat i olyckan bade likväl då redan aflidit. Två passsgerare, en fyrare och styrmannen blefvo äfven upp-; tagne, men i ett tillstånd af fullkomlig zanslöshet. Kölden var skarp och man förmodar, att de afj Merchant upptagne personer äro de enda räddade: af 450 till 200 personer. Någon visshet i detta! hänseende äger man väl ännu icke, men hvad man vet är, att alla försök, invånarne från det närbelägna Southport och andra ställen företogo till da r lyckligas räddning, misslyckades, emedan hamnarne öfverallt voro sperrade af is.n På ett ångfartyg, Belle of Missouri, som gick från NewOrleans till St. Lonis, utbröt eld den 25 Jäs 20 oo mag aft AR AKAh LAK Ag eE oa-—— AA AR