Aftonbladet – 26 februari 1840, sida 3

NORGE. Att man äfven i Norge icke är utan all fruktan för nepotismen, synes af följande, till norska Morgenbladet insända artikel: aChefen för Justitiedepartementet, Hr Statsrådet Schmidt, skulle ofelbart ådagalägga mer delikatess, om han besörjde sina söners (Drengebörns) anställelse i ett annat departement, än det, hvars chef han sjelf är. Under det ej sällan de utmärktaste juriskandidater eftersträfva att blifva anställde i bemälde departement, hvilket äfven under tiden lyckas, får det lätteligen ett sken af orättvisa, när man ser Statsrådets oexaminerade son placeras der, hvarest hvarje oexaminerad, Statsrådets barn inberäknade, borde anses som kontraband, så mycket hellre, som de en gång skola undergå examen, och således, jemte departementalarbetet, måste sköta sina studier, eller ock på längre tid permitteras. Men äfven utan hänseende till den föreställning om orättvisa, som så lätt uppkommer hos mängden, och hvilken hvarje innebafvare af makten utan svårighet kan aflägsna, borde likväl en far söka undvika, att, vid fråga om framtida befordran eller dylikt, sjelf blifva sin sons domare. Det ser imedlertid ut, som Hr Schmidt tvertom ansåge det säkrare, att få sin son under sin egen styrelse, för att sjelf kunna tillse, huru denne fördelar sin tid mellan statens tjenst och sina studier.