förslag, att kontrapropositionen borde vara sådan friherren projekterat. Grefve Frölich ansåg Hr Landimarskalkens gjorda framställning stridande mot R. F:s56 och trodde, i likhet med Grefve Horn, det frågan endast kunde vara om remiss borde ske till det ena eiler andra utskottet. Hrer Hartmansdorff och Lagerhjelm instämde i Friherre Cedcrströms kontrapropositien och Hr Lefren förklarade sig emot Grefve Horns förslag. Grefve Frölich trodde det ifrågavarande tvisteämnet hvarken vara en allmän eller en formfråga, utan endast en verkställighets åtgärd, hvarom hemställan af Landtmarskalken vanligt och rättvist besvaras med ja. Här kunde således tvekan endast äga rum, huruvida motionerna skulle remitteras till tvenne utskott eller blott till det enda. Hr Ribbing citerade R. O:s 49 . hvari det heter: aHvyar och en allmän fråga, som första gången i något stånd förekommer, skall, såvida ej ståndet enhälligt genast densamma till vederbörligt utskott förvisar, ligga på bordet till nästa plenum, då remiss bör ske,. Nu hade frågan legat på bordet och borde säledes remitteras, om icke ståndet, enligt 56 , beslöt dess nedläggande. Han visste ingen annan utväg att komma ifrån saken. Friherre Sprengtporten trodde, efter den vändning diskussionen nu tagit, det enda medlet vore, att ja-propositionen lydde på remiss till Statsoch Bevillningsutskotten, samt nej-propositionen på serskild votering, för att afgöra, om remiss skulle ske endast till Bevillningsutskottet eller hela frågan förfalla. Hr Hjerta, 1. J. Då Hr Landtmarskalken förklarat en sådan kontraproposition, som dem af Hr von Hartmansdorff och friherre Cederström framställda, kunna grundlagsenligt ega rum, så kommer också sannolikt att deröfyer voteras. Ehuru således några vidare invändningar deremot kunna anses utan ändamål, utber jag mig, att innan votering sker, få nedlägga min protest deremot till protokollet. Jag anhåller tillika, att dervid få erinra om en föregående händelse inom detta hus, då en fråga, snarlik med den närvarande, diskuterades. Åtskilliga af Ridd. och Adelns närvarande ledamöter torde ännu minnas, att samme motionär, hvars förslag nu varit under öfverläggning eller grefve A., år 1823 väckte fråga om inskränkning i anslagen för Diplomatiska korpsen. Detta förslag motiverades med en tekning af den Svenska skatteallmogens belägenhet, som den ena sidan af huset gerna ville tysta. Flere af eder M. H. ihågkomma säkert ännu den märkvärdiga natten den 4 Mars, då framl. H. E, grefve Platen mot berörde metion afgaf sitt utförliga och snillrika anförande. Denne talare hade då på sin sida en majoritet af huset, som icke lemnade något tvifvel öfrigt, att motionen, ifall fråga om remiss deraf kunnat komma under votering, äfven hade blifvit i födseln nedtryckt och tillintetgjord. Men grefve Platen satte icke ens i fråga, att detta kunde beslutas af Ständerna. Under all den ifver, hvarmed han uttryckte sig mot den tekning frih, A. hade gjort af den allmänna ställningen i landet, förklarade han högtidligen, att han ansåg friherrens rätt att få motionen remitterad obestridlig enligt grundlagen, och det var just derföre, att denna remiss icke lagligen kunde hindras, som han på det mest högtidliga sätt besvor Hr friherre Anckarsvärd i Svenska folkets namn ech vid de minnen, som sköldarna i detta hus återkalla, att sjelf taga motionen tillbaka. Men då friherre Anckarsvärd, det oaktadt, förklarade, att han på grund af sin riksdagsmannarätt yrkade den qvarblifva, satte ock hvarken dåvarande Landtmarskalken H. E. grefve De Geer eller någon enda ledamot af ståndet i fråga, att rättigheten till remiss kunde honom betagas eller deröfver voteras. Dest vore ett sådant exempel han ansåg icke böra blifva obemäldt innan voteringen företages. Hr Ribbing ansåg ett beslut om en frågas omedelbara nedläggning stridande mot Regeringsformens 56 6. Men då Landtmarskalken icke deste mindre framställt proposition derom, återstod för honom endast att reservera sig mot ett sådant behandlingssätt. Grefve Frölich framställde till Hr Landtmarskalken, om det icke vore bättre, att den gjorda voteringspro positionen återtoges, än att en votering skedde, som kunde medföra ånger både för Hr Landtmarskalken sjelf och för Ståndet. De ledamöter, som ansett sådant nu mera omöjligt, hade säkert icke gjort sig reda för Hr Landtmarskalkens upplysta och rättsinnade tänkesätt. Frib. Boye, Fredrik: Jag delar deras tanka, hvilka tro det vara en motionärs ovilkorliga rätt att, jemlikt 49 R. O., få sin motion remitterad till Utskottet. Då man i 40 är varit medlem af detta hus och redan vid 4800 års Riksdag deltagit uti Rikets Ständers förhandlingar, har man åtiinstone någon erfarenhet. — — — Uader frihetstiden fanns en s.k. Urskiljnings-deputation, — så kallades då Uiskotien, — och denna Deputation var tillsatt att granska alla förekommande förslag, med rättighet ait förkasta dem. Då grundlagen stiftades 1809, uppstod fråga om, att man ej skulle återkomma till denna Urskiiljnings-deputation, emedan den gjort mer ondt än godt; jag minnes ganska väl, att man då bestämde, det ingen motior, som angår ett allmänt ärende, skulle kunna undertryckas. Så förstods stadgandet då, och har alluid blifvit så tillämpadt. I öfrigt förundrar det mig, att Ridd. och Adeln vill granska, huruvida en motiopärs ordalag äro riktiga eller icke; med samma skäl kunde man äfven ingå i pröfaing, huruvida jag uttrycker mig på god Svenska eller ej, samt om min stafning är riktig, och slutligen måste man underställa frågan Svenska Akademien. Jag protesterar emot den begärda voteringen. Hr von Hartmansdorff beklagads, att Hr Landtmarskalken gifvit sin enskilsa mening i ämnet tillkänna, hvilken stridde mot Hr H:s, sålunda motverkat den och derigenom gjort något, som ej tillkom en Talman, hvilken i öfverläggningarne ej äger någon röst. Frib. af Nordin. Då Grefve Horn begärt, att motionen skulle remitteras endast till BevillningsUtskottet, hvilket andra ledamöter heit och hållet bestridt, borde genom votering afgöras, hvilkas me-j ning skulla hli kartranronagition. I