Vi saknade i går tillfälle att omnämna några så kallade aupplysningar) uti Tisdagens Statstidning, föranledda af Riksdagsmannen Hans Janssons från Elfsborgs län i Bondeståndet afgifna och i J2 39 af detta blad införda ytrande i anledning af den Kongl. propositionen om statsverkets tillstånd och behof. Dessa upplysningar äro fattade i en moderat ton, som förtjenar erkännas, om än Hans Janssons autlåtelser, af Statstidningen kallas ailla öfvervägda; men deremot äro sjelfva upplysningarna, hvarmed Hanss resonnemang skolat gendrifvas, så ensidiga, att man ej kan undgå fästa sig dervid. Hufvudinnehållet af Hans Janssons anförande var, som läsaren torde erinra sig, att han funnit en motsägelse mellan det i tbrontalet gifna nådiga yttrande om skatte-nedsättning, och Regerings-propositionens innehåll. För att nu visa, att en sådan motsägelse icke existerar, lägger Statstidningen märke vid följande omständigheter: Att de begärda nya eller tillökta ordinarie anslagen icke äro högre än de sammanlagda ordinarie och extra-ordinarie inkomster, som kunna beräknas med ledning af de sednaste sex årens erfarenhet. Att Riksgäldskontorets bidrag från den direkta bevillningen beräknas lika som vid förra Riksdagen, men att då Riksgäldskontorets eget behof för skulds betalande c., är mindre nu än då, så skall bevillningens total-belopp kunna nedsättas med 473,000 Rår eller ock motsvarande nedsättning ske i andra skattebördor, och Att behållningen af öfverskotten i Riksgäldskontoret ändock:räcka fullt till de begärda extra-anslagen, hvarförutan bankens vinst vid 4840 års utgång, omkring 4 millioner, anses kunna disponeras till viånande af andra ändamål. Allt detta är nu visserligen riktigt, om man endast ser på den direkta bevillningen, sådan den supponeras, ej sådan den indrifves, men förtager ändock i vår tanka å andra sidan ingalunda sanningen af Hans Janssons slutsats. Hvad är nemligen resultatet af den ofvanstående upplysningen? Jo, att om de begärda tillökningarne i ordinarie och extra anslag fördelas på fem år, så uppgå de till omkring 2 millioner riksdaler riksgälds årligen. Af hvem skola då dessa medel tagas om icke af folket? Om det då icke kan bestridas, att summan fördelas på samtlige hushållen i Riket, räknade till fem personer på hvarje sådant i medeltal, kommer att föranleda en ökad utgift till staten af 3 Rdr 46 skillingar banko för hvarje husbåll, utöfver hvad som erfordrats för de hit. tillsvarande statsutgilterna, hvilka af föregående Ständer ansetts redan tillräckligt dryga, så blir det ungefär likgiltigt, om de utgå i den ena eller den andra formen, enär de i alla fall minska den skattdragandes hehållning: och det är då lätt för hvem som heldst att bilda sig ett omdöme, huruvida de i sjelfva verket utgöra en nedsättning eller en tillökning af statsbidregen. Och om man äfven beräknar bevillningssumman till blott hälften af hvad som indrifves och-sedan icke återbär utan använder till nya anslag de öfverskott, som härigenom uppstå, har då icke folket i sjelfva verket skattat den högre summan, fastän den lägre ifrån början figurerade på pepperet? Om regeringen säger till folket: Du skulle betala in fyra millioner, men har af misstag i beräkningen betalt åtta; jag tager derföre nu sju och lemnar Dig en tillbaka — kan detta kallas en verklig nedsättning? Huru man således vill vända den förevarande saken, så blir den egentliga frågan, som skall besvaras, ingen annan än den, buruvida landet, d. v. s. mängden af de arbetande klasserna, på de sista fem åren så förkofrat sig, att de ej lida af en ökad utgift utaf 3 Rdr 46 sk. banko om året på hvarje hushåll. Det är vid denna frågas besvarande, som man i vår tanka icke bör lempå ur sigte den allmänt vitsordade tillökningen af fattigantalet i orterna, vissa provinsers ofta påkommande behbof af undsättning från statens sida och framför allt en khgsökningsnumerär, uppgående öfverhbufvud till 6 å 7 procent af hela befolkningens antal eller en för hwvart fjerde hushåll, samt undersöka huruvida icke just sådana nedsättningskalkyler, som de, hvilka Statstidningen i den här omtalade artikeln uppgifvit, kunna hafva sin dryga del häri. — Det berättas, att Hr Erkebiskopen i gårHagane. nHlannnm Is Dractattåndat vid mattarandat