rer, som härstädes äro förlagde. Dessutom är vid fyra af Stockholms tullar en liten vakt af tre man. Ätt den ej lärer hindra någor fiende att intränga 1 hufvudstaden, inser hvar och en. Dess nödvändighet, som biträde åt tullbevakningen, är äfven högst öfverflödigt, när ingen militärvakt finnes vid någondera af sjötullarna, vid Danviks, Kungsholms, Carlbergs, Ladugårdslands och Djurgårdsbommarma, hvilka vägar således tyckas anviste åt lurendrejaren och tullförsnillaren, såsom just dem de böra välja. Vill man deremot se hvar Stockholms garnison användes, så gånge man till Kongl. Slottet, till de Kongl. och Furstliga stallen, till Rosendal och om aftnarna till Kongl. Operan. Här finner man soldater posterade vid alla dörrar och gångar, hvarförutan de figurera som skådespelare på theatern, som handtlangare vid höupptagningar 0. s. v. Man kan sålunda med trygghet påstå, att Stockholms garnison, om icke uteslutande, åtminstone till aldra största delen, är beräknad på Kongl. hofvet. Då emedlertid ett särskildt anslag finnes för slottets polis, då Stockholms båtsmän ensamt användas för hofvets behof och stallet har en tillräcklig betjening, synas posterna härstädes kunna betydligen inskränkas. Hvad som framför allt måste synas besynnerligt, är att denna garnison icke användes till bevakning vid korrektionsinrättningen å Långholmen, utan att manskap af den indelta armeen härtill måste kommenderas. Jag känner ej orsaken dertill, men man torde åtminstone medge, att en garnison, som ej bevakar den central-depöt för missdådare, som man förlagt till hufvudstaden, icke är till för hufvudstadens nytta, emedan just denna punkt behöfde bevakas. Man har berättat, att under de sednare veckorna några patruller af Gardet nattetid blifvit utsända, att vårda lugnet på gatorna; men det är mig obekant, att någon enda tjuf eller illgerningsman af dem blifvit ertappad, ehuru verksamma dessa just under de sednare tiderna visat sig vara. När sålunda af garnisonen högst 6 eller 7 man dageligen användas för det allmännas gagn, när det verkligt behöfliga antalet af poster vid Kongl. Slottet, måste kunna mycket förminskas, då dess, äfvensom det värfvade kavalleriregementets upphörande skulle medföra en högst betydlig lindring i de skattdragandes utskylder, för det allmänna ungefär 400,000 Rdr och för Stockholms stad åtminstone hälften af dess inqvarterinogsafgift, samt för de öfriga garnisonsstäderna en motsvarande summa, så föreslår jag, att från Riksstatens tredje hufvudtitel borttaga anslaget för Lifgardet till häst, första och andra Gardesregementerna samt Kronprinsens husarregemente; att på Allmänna Inodragningsstaten öfrverflytta befäl och underbefäl samt manskapet, intilldess de förre afgå, antingen med döden, eller placeras på andra corpser och till dess manskapet uttjent sin kapitulationstid; att allt anslag för kavalleribästarnes underbåll upphör, och de medel, som inflyta för deras försäljning, ingå, till statskassan, att medel ansläs, för 400 man kawalieri, som från indelta regementerna kunna till tjenstgöring i Stockholm inkommenderas; att när nuvarande Gatdessoldaternes antal nedgålt undet 400 man, medel likaledes anslås till en sådan styrkas inkommenderande från de indelta regementerna, till ersättning åt rustoch rotebållarna för j persedlarnes. slitning och till truppens ärliga ombyte. Må ingen invända, att en garnison af 400-man infanteri och 400 man kavalleri är alldeles för litet: I den ofantliga Brittiska hufvudstaden, tjugu gånger så folkrik som Sveriges, är hela garnisonen 40,000 man, hvilket proportionsvis jemt svarar emot 500 man för Stockkolm. Men nu ligga här dessutom, flottans manskap och kanoniererne oberäknade, 750 man artilleri, således tillsammans med den föreslagna styrkan af 500 man, 1,250, eller jemförelsevis två och en half gånger så mycket. som garnisonen i London, der likväl säkert endast främlingarnes antal utgör tio gånger detta belopp. Fruktar man, att: en sådan garnison blir för svag att bestrida den erforderliga tjenstgöringen, så se här: De 400 man kavalleri lemna en tillräcklig styrka, att dagligen uppsända tjugu man att skyldra gevär på yttre borggården. Om vi få antaga de poster, som bufvudstadens offentliga verk kunna behöfva, jemte patruller om nätterna å Riddarbolmen, till 6 eller 7, och att Kongl Slottet behöfver 20, så gör detta em daglig vaktstyrka af högst 80 man. Efter den vanliga vaktgöringsregeln af hvar tredje dag, erfordras härtill blott 240 man, då likväl 460 återstå för sjuke, kassernvakt och mindre bandräkningar, äfven om artilleriet skulle på något sätt deltaga i garnisonstjensten. Skulle någon tycka, att det, i stället att från landet inbeordra den ifrågavarande styrkan, vore bättre att bibehålla så mycket af den värfvade, så svarar jag, att de sålunda inkommenderade efter årefs förlopp återgå till sina hemorter och ej betunga det allmänna med en ökad tjenstemannapersonal att underhålla, och som från garnisonstjensten skall öfverflyttas till Statens högsta embeten, hvarpå de anses äga ett slags privilegium, och att det alltid är en fördel för det allmänna, ehuru den ej kan i penningar beräknas, att icke — nu ett par tusen, då endast 500 — af landets barn ryckas från sina yrken och kastas i stadslifvets förderf, med hvilket de indelte soldaterne under sin korta härvaro och sin trägna tjenstgöring ej kunna blifva tillräckligt bekante. Granskar man de sjukas antal. på Garnisenssjukhuset, så utgjorde det t. ex. år 1853 ett tusen niohundra man, år 4835, ett tusen femhundra sextioåtta och förlidet år två tusen trehundra tjugusex, hvaraf de dödes antal år: 4833 utgjorde ej mindre än 444: Af 5000 many sin bästa. älder, i skydd för behofvet och ej blottställda för några vådor, hafva således 2 å 5 varit sängliggande sjuke och nära 8 procent aflidit. Hvad skulle det blifva af landet, hvarifrån skulle läkarevård tagas, och hur skulle det se ut med -den så mycket beprisade folkökningen; om dess Tkraftigaste, lefnadsfriskaste befolkning. skulle öfverallt vara densamma? Och likväl buru många af deg arbetande klasserna åtnjuta goldatens föda och kläder? Tror någon, att garnisonen beböfves för att afböja uppror och våldsgerningar af bufvudstadens innevånare, så är detta-etv ämne, hvarpå jag ej