Aftonbladet – 20 februari 1840, sida 2

SHULLULe Ståndet beslöt att Konstit. Utskottets Memorial N:o 4, med hvilande Grundlagsförslaget till ändring af StatsRådets organisation, förekommer först den 26 dennes. Plenum slöts kl. Y, 2 e. m. I Bondeståndets plenum d. 43 dennes ingat Riksdagsfullmäktigen Peter Mårtensson, från Jönköpings Län, ett anförande rörande Gardesregementerne m. m., hvilket på begäran här nedanföre meddeles in extensooocEn börda, hvars tryckande tyngd jag ej lärer behöfva skildra, aldraminst för mina medbröder inom detta Stånd, är försvarsverket samt de svårigheter och utgifter det erfordrar. Det är för ingen obekant, att detta i sednare tider undergått förändringar, som i högst betydlig mån ökat det tryckande deri, och som med skäl skulls kunna kallas en fullkomlig afvikelse från dess ursprungliga bestämmelse. Indelningsverket stiftades under det vilkor, att folket, som åtog sig en stående armes underhåll, deremot skulle vara befrisdt från den personliga krigstjensten. Detta vilkor bröts väl redan 30 år derefter, då den ena utskrifningen af manskap följde på den andra; men det var en enväldig Konung, som påbjöd dem, det var en bjelte, på hvars vink Svensken icke ogerna skyndade till vapnen, och Riket var i fara, omringadt af fiender samt hotadt till sitt sjelfbestånd. Nu deremot, då ingen fara finnes, synes det vara en temligen öfverdrifven fordran, att folket skall på samma gång skatta till sitt försvar, och i nödens stund försvara sig sjelft, samt under fredstider på båda sätten betungas för detta ändamål. Sverge har sålunda under 30 fredsär, från och med 4810 till och med pmärvarande sturd, för sitt försvar utgifvit den oerbörda summan af Ett hundra aderton millioner Riksdaler Banko, utom de tre å fyra hundra tusen dagsverken, som Beväringens exercis i rågra och 20 år fråntagit jordbruket och näringarna, och som väl äfven torde bafva något värde. Då nu hela den fasta egendomen i landet icke uppskattas till mer än tre hundra trettio millioner, hafva vi följaktligen under fredstiden utbetalt öfver en tredjedel af hela Rikets kapitalvärde, för att i farans ögonblick lika fullt sjelfve nödgas gå från våra hem och värna vår fosterjord, i fall vi vilja se den värnad. Jag har här nämnt 30 års fred, hvaremot man torde kuana invända, att vi hade krig åren 4813 och 4844. Jag förstår ej bedöma orsakerna till detta krig; men hvad jag vet, är, att det ej fördes till landets försvar, och det är likväl blott för detta, som landet behöfver underhålla sin armå. Nu är det tydligt, antingen att denna srme kan försvara oss, och då behöfva vära söner ej vara soldater; eller kan den ej försvara oss, och då behöfva vi ej underhålla hela denna armt, som i fredstid utsuger våra krafier, så att vi i farens stund nästan icke kbafva någontipz mer värdt att försvara. En annan organisation af försvarsverket, en minskning i den indelta armieen, är således nödvändig; men då jag ihågkomimer Regeringsformens 80:2 S, som gör hvarje förändring deri omöjlig, utan Rikets Ständers och Regeringens samfäldta beslut, och jag nogsamt inser svärigheten, att under närvarande förhållanda vinna en sådan sammanstämmelse, tror jag mig för cenna gång icke eps böra vidröra frågan om den indelta armeen, utan inskränka mig till det ärende, som det beror af Ständerna allena, att afgöra, jag menar: den värfvade armeen. Denna kostar för närvarande 961,138 Rdr 4 sk. 3 rst. Bko. Häribland upptager likväl Artilleriet med dess hästar och Wermlands Fälltjägareregemente nära hälften. Jag förmodar, att det förra icke torde kunna pu genast ställas på annan fot, ehuru en förändring dermed visserligen icke heller är omöjlig, och hört Wermlands Fältjägare berömmas såsom en, i militäriskt bänseende, ganska god trupp, hvilken dessutom jemförelsevis kostar obetydligt, och tror således, att dessa båda korpser tills vidare böra lemnas i sitt nuvarande skick. Deremot anhåller jog, att få fästa Ståndets uppmärksamhet på de återstående korpserna: de trenre Gardesregementerpa och Kronprinsens Husarer. Till antalet utgöra de 2,500 man, således ungefär en fyrationdedel af hela beväripgsstyrkar. Då vi äro skyldige, att vid ett krigs utbrott sjelfva gå ur huset, till en styrka af bundra tusen man, torde saknaden af 2,500 man, hvilka icke ens äro påräknade att med Beväringens leder införlifvas, icke bli märkbar, och torde således, utan all sköns skada, kurna umbäras. Mean skall väl säga, att af desse äro 200 mean kavalleri, bvilken trupp ej kan vid ett krigs utbrott i bast uppsättas; men kunnige militärer hafva försäkrat, att det indelta kavalleri, som återstår oss, ungefär 3,500 man, vida öfverstiger vårt bebof af detta vapen, hvaraf ingen här landstigen fiende möjligtvis kan medföra ens ett lika antal, och bvaraf i Norge år 4844 icke 500 man kunde medtagas på en ermå af hundrade gånger denna styrka. Men om dessa värfvade regementer ej beböfvas för kriget, torde måbända någon tro, att de kunna behöfvas i freden för garnisons-tjenstgöringen i de städer, der de äro förlaggda. Hvad Kronprinsens husarer angår. så torde hvar och en finna, att då t. ex. Gefle, Upsala, Westerås, Norrköping, Linköping m. fl. kunna upprättbålla lugnet och ordningen utan en enda soldat, måste detsamma äfven kunna ske i Malmö, Landskrona eller Ystad. hverförutan vi torde minnas, att detta regemente icke ansågs tillräckligt att bestrida en enda vaktpost vid Ständernas lånekontor i Malmö. Rörande Stockholms garnison, påstås den af åtskillige bögst nödvändig för stadens säkerhet. Låtom oss då se, huru mycket bon dertill bidrager. Af Lifgardet till häst uppmarchera dageligen till Korgl. Slottet 20 man, som insätta sira hästar i der varande stall och placera sig sjelfve i vaktrummet, hvarifrån de, när någon af Kongl. femiljens medlemmar vid sina promenader toger vägen öfver yttre borg-gården, rycka ut, skyldra gevär och sedan återvända till vaktrummet. Som likväl do Kongl. personerna numera för det mesta fara öfver Slottsbacken, är bögst 45 å 20 gevärs-skyldringar om året all den tjenstgöring, som åligger FE hueilhkan Jaso 0 mor set dina Af