Aftonbladet – 19 februari 1840, sida 2

all, med adel IOrSaKCISC at cCnSKlidada Jorucilar, fortgå i samma fosterländska anda, i samma, för det allmännas båtnad, nitfulla bemödanden, som vid förra Riksmötet utmärkte detta Riksstånd! — Konserten af Madame Bishop och Herr Bochsa på Kongl. teatern i går afton var i musikaliskt hänseende en af de mest omvexlande och pjutningsrika vi öfvervarit. Madame Bishop hade der tillfälle att utom sin tjusande röst äfven ådagalägga de lyckligaste dramatiska anlag. Hon uppträdde i icke mindre än sju olika numror, olika kostymerad de flesta gångerna: såsom Tancred uti den stora cavatinan: Ditanti palpiti; såsom tjenstflickan i la Gazza Ladra; såsom Remeo i tredje akten af Cingarellis Romeo och Julia (scenen i grafhvalfvet), och uti första akten af Aubers operett: LAmbassadrice, nu under öfversättning, för att under namn af Prima Donnan gifvas på Kongl. teatern härstädes. Dessutom sjöng hon mellan första och andra afdelningen en Irlärdsk ballad: Last rose of summer, med ackonspagnemang af Hr Bochsa; efter sista afdelningen en Skotts ballad, och till slutet, på begäran af publiken, utom de på aflichen uppgifna numrorna, den från de föregående konserterna Så mycket omtyckta Fransyska romansen: Je suis la Bayadöre. En så ansträngande pröfning i de mest olika konstnärslag, i dramatiskt afseende, är något, som ännu aldrig tillförene hos oss varit presteradt på en afton; och att uthålla denna pröfning med en så fullständig framgång, och utan att rösten ännu i den sista nurmamern fanns på något märkligt sätt försvagad, eller energien i sångerskans känsla och uttryck aftagit, är i sanning en af de största triumfer man kan skörda på konstens bana. Ref. hade i går tagit sin plats så nära scenen som möjligt, och hade dersenom tillfälle att uppfatta hela Volymen af hennes röst, innan den banna att förtunnas i den stora salongen, och detta ökade ännu mer det angenäma intrycket deraf. Vårt omdöme efter denna representation är i få ord: Att Madame Bishops genre väl icke bufvudsakligen tillhör den djupa och genom gigantiska effekter förvånande gerren; vibrationen af bennes stämma genombäfvar väl icke hela rymden af salongen, på sätt som Madame Catalanis; men uti det naiva, ej mindre än det romantiska, har Ref. d:remot icke hört någon, äfven af de största sångerskorna i Europa öf verträffa henne. De Skottska och Irländska balladerna äro framför allt hennes glanspunkter; dem föredrager hon med en fulländad skönhet, behag och känsla, som ovilkorligen tränga till bjertat; ochi cavatinan i Tanered tycktes hon så bafva uppfattat Maestrons anda, att ban säkert sjelf skulle varit tillfredsställd dermed, och hennes stil är der fullt värdig ämnet. Utom det intagande i hennes piano, hvarom vi förut yttrat oss, ligger den egentliga och största skönheten af sångerskans röst deruti, att den ej bloit i den högre oktaven, utan äfven i den allra högsta delen deraf, utgöres af fulla brösttoner, som äro icke af en skakande, men likväl genomträngande effekt. Hr Bochsa visade också på ett lyckligt sätt sitt mästerskap på harpan, dels uti en concert sinfonique, en populär men tillika gediegen komposition, dels och i synnerhet medelst exekution af ett från salongen uppgifvet thema ur Trollflöjten, den bekanta visen: Jag heter Papageno jag, öfver hvilken han improviserade en fantasie och variationer, som voro verkligt gigantiska i sina Efvergångar och genom den: helgjutenbet, ban förstod gifva åt det bela, gsnom det sätt, på hvilket kan fån sina utflygter ofta återkom. till de enkla bufvadmotiverna. MMMMMJ—— AA I Kongl. Museum bar dessa dagar varit att bese en Daguerrotypisk tafle. Det är förundransvärdt huru So!-ljuset, utan åtgärd af menniskoband, på den metalliska beredda plåten graverat föremålen med den noggranhet att, när förstoringsglas användes, läses a flicher och numror på bus, belägna på flera 400:de alvars afstånd ifrån daguerreotypens ståndpunkt. Våra bandlande med: konstorodukter lära icke hafva bunnit införskrifva sådane sol-ritningar, hvilka sent på hösten blefvo i Paris tillgängeliga. , Det nu omtalta exemplar har, jemte flera som eecidentelt förderfvats, blifvit hemfördt af Ministern Grefve Lövenhjelm. i I Museum berättades att Hans Exellence med det pit och den påpasslighet, han så ofta viser att införskaffa något nyttigt och sngenämt för konstens eller industriens vänner, dessutom, af uppfinnaren Hr Daguerre, bade tillhandlat sig ett fullständigt apparat, att här af våra konstidkare begagnas; men att genom misstag och förväxling af Speditienspuset i Havre, har låren, som innehöll detta apparat, blifvit skeppad till Amerika, dädan den likväl på första öppet vatten förväntas. —LttfllR— (Insändt.)Y