Aftonbladet – 18 februari 1840, sida 2

till ett slags straff. Enligt de upplysningar, som finn:s i en af bilagore till Justitieombudsmannens embetsberä:telse, har Kongl. Maj:t vägrat sitt bifall till denna förändring. Det har imedlertid icke försports, att allmänna omdömet, rörande dessa bestraffningars neslighet, i någon mån mildrats. Deras offentlighet lika mycket, som det barbariska i sjelfva bestraffningssättet, och de outplånliga märken de lemna efter sig, bidraga nu, lika mycket, sor förr, att för den, som lidit ett sådant straff, försvåra återgången till samhället, kanske äfven för den, som blott af en tillfällig lättsinnighet eller andras öfvertalmingar blifvit förledd till brott emot eganderätten; och då det ifrågavarande förslaget icke ens afsåg, att borttaga de hårdare kroppsstraffen helt och hållet, eller befria mera förbärdade förbrytare, utan endast att göra det möjligt för den, som tagit blott första steget på brottets bana, att ännu derifrån återvända, så syntes det vara full snleding för Rikets Ständer, att icke afstå från ett förslag, som öfverensstämmer med nyare tiders bumanitet isbrottmålslagskipningen. Motionären föreslog således, att Lagutskottet anmodas inkomma med förslag i detta ämne, i likhet med det vid sistlidne Riksdag afgifna, han hemtade ännu ett skäl till denna motion derifrån, att en sådan hemställan äfven blifvit gjord af Hr Justiticombudsmavnen i dess riksdagsberättelse. — Rörande de s. k. tysta förmånsrätterna. Kongl. Maj:t hade vid sista Riksdag aflåtit en nådig proposition, angående upphörande af de så kallade tysta förmånsrätter, lagen i nämnde kapitel tillägger vissa der uppräknade fordringar framför intecknade. Motionären erinrade om det öde, som träffade nämnde proposition under dess behbaniling hos Rikets Ständer. Knappast en enda af regeringens ledamöter eller dess lagfarne embetsmän hade uppstigit för att med något allvar understödja densamma hos Ståndet. Också, oaktadt det allmänt erkända behofvet af en större säkerbet för inteckningesr, ett behof, lika känbart för industriidkaren, som beböfver anlita andras kapital! till förlag för sin rörelse, som för kapitalisten, hvilken främet af allt fordrar säkerhet för de medel han utlånar, blef propositionen afslagen. Ett af de mest antagliga skälen för detta afslag hade imedlertid varit, att förmyndare-kamrar, genom hvilkas försorg omyndiges rätt kunde bevakas, nu helt och hållet saknas i de flesta orter af riket. R. St:r anhöllo derföre uti en serskild und. skrifvelse af d. 4 Dec. 1834 hos Regeringen, att förslag till förmyndare-kamrar måtte af dertill utsedda skickliga personer utarbetas, samt gevom Konungens Befallningsbafvande öfverlemnas till Rådstufsuoch HäradsRätterna, med föreskrift ati vanlig ordning sammankalla Ständernas invånare och deputerade från hvarje socken, för att välja kommitterade till förslegets granskning, äfvensom att RåidstufruRätterna samt domhafvanderne på lardet måtte med yttranden i frågan inkomma, dessa, jemte förslaget, derefter af Kgl. Maj:ts Högsta Domstol sranskas och R. Ständer derefter vid denna Riksdag få afvakta Kongl. Maj:ts nåd. propbsition i ämnet. Enligt de upplysningar, som finnas i bilagorna till Hr JustitieOrmbudsmeanners Embetsherätielse, har likväl denna Rikets Ständers aniållen, ehuru åsyftanda att undarrödja ett väsendtligt hinder för en regeringens proposition, rörande eit af de vigtigaste samhällsbehof, icke hos Styrelsen vunnit annat afseende, än att Ständernas underd. skrifvelse, jemte ett Kongl. Bref af d. 4 Nov. 4835 öfverlemnats till Kommittten för åtgärders vidtagande i afseende på nya lagförslaget. Dervid lärer hela åtgärden bufvudsakligen stapnat. Men, ehuru den långa tid, som förflutit sedan Rikets Ständer sednast voro tillsammans, synes bafva bordt lemna ett skäligt rådrum för detia ärendes uterbetande i nytt skick, att dess slutliga afgörande kunnat bero på R. St:rs pröfning och hoppet på ett önskadt resultat, när det oaktadt ingenting ännu vore hos Reg. beslutadt, således för denna gången vore ganska ringe, så berde det likväl icke alldeles unprgifses, förr än man har fullkomlig visshet, att ingenturg blifvit gjord:. Motionären föreslog derföre, att Rikets Ständer uti en underd. skrifvelse till Kgl. Maj:t, som skyndsamligen torde afgifvas, förnya deras vid sistlidna Riksdeg framställda begäran om nådig proposition i ämnet, med tillägg, att den måtte komme Rikets Ständer tillhanda så tidigt, ett dess besverande innan slutet af den i grundlagen bestämda tid för R. St:rs sammanvaro må medhinnas. Angående så katlnde undantags-kontralters intecknandr, enligt R. St:rs urderd. skrifvelse d. 24 Aug. 1835. Angående tillåtelse, genom formligt lagstadsande för Konungens Befaliningshafvande, att utfärda de hittills på några ställen vedertsgna, s. k. vilkorliga utmälnings-resolutioncr, bvilka R. St. ansett ördelaktiga så väl för borgenärer, bufvudsakligen ;enom den ökade skyndsambet, hvarmedelst han örhjelptes till sin rätt, som äfven för gälderären, anseendetill minskade utsöknings-umgälder, hvilka e!jest, då Utslag gifves, åtminstone ökrs med Utslags-lösen samt de kostnader kommunikationen örorsakat. Om utvidynina af testamentsoch tåfvo-rätten, på sätt Rikets Siärder vid sista Riksdsg begärt. Om landsfiskals tjnsternras upphörande, bvilket Ständerna begärt vid 3 föregående Riksdegcr. Om förnyelse af sednaste Ständers anhållan, att illa gällande författningar rörarde rustoch rotevållares skyldighet, i afseende å knektehålet, måtte ör hvarie regemente serskildt af trycket mgifvas, Kopgl. M:j:t hor, under den 9 Juni 4557, 1 nåler förklarat sig vilja uppskjuta, att härutinnan neddela något beslut, intill dess en af Korpi. Mej:t eslutad samling af alla Kong! bref och försrdninar, Som engå krigsmakten till lards, hunnit verktällas, emedan de sammandrag Rikets Stinrder aneit nödiga, kunde med större lätthet och tillförlitighet utarbetes. Då det vore bekant, att redan en under den 22 November 4825 förordned kommit:å fick sig upplragen en revision öfver ifrågavarande författningar ch stadganden, och Bära tio år såldes förflutit rån denna kommittes förordnande, intil den dag, 2 Rikets Ständer förra oångeen amhälla att få Så