öte uden iristnade barnet, som allmänt kallas systemet, om hvars betydelse många, som förr skola taga miste och hvaruti man kan söka och finna den egeniliga förklaringen till den låt af! missbelåtenhet och oro, som inom Sverige ljuder ifrån Haparanda till Ystad, ifrån Götheborg till Stockholm och ifrån alla der emellan befintlige korpassens streck. Talaren kunde icke förstå, huru denna fråga om korrektiosinrättningarne och fångvården, skulle mera än den om fattigvården kunna af Utskotten på ett tillfredsställande och grundligt sätt behandlas, utan den erforderliga ledningen ifrån regeringsmakten och utan den ringaste kängedom om dess åsigter öfver ämnet. Man klagar öfver riksdagarnes långsamma gång; man beklsgar sig öfver våra diskussioners afsteg iicke förstått meningen med detta, numera ej från ämnet; men vid en allvarlig granskning torde man komma att fiana felet hufvudsakligast ligga hos regeringsmakten, som aldrig vägleder eller upplyser; och som trer sig hafva gjort nog sedan hon fordrat anslag, och som anser sig hafva uppfyllt sin pligt, då anslagen äro väl förtärde. Talaren instämde för öfrigt med Hr von Troil, och fann det omöjligt för Rikets Ständer, att bevilja det begärta kreditivet på 250,000 Rdr, när icke en tanke för dess användande blifvit yppad. Han hade beklagat sig öfver saknaden af lagförslag ifrån styrelsen i afseende å de mest genomgripande samhällsfrågor; och hans klagan funne ett ytterligare stöd vid minnet af regeringsmaktens lagförslag till ändring uti 5 kap. 4 :n missgerningsbalken, hvarigenom det lyckats 1å anmärkningar emot konseljens förhandlingar antydde, och beklagligtvis sisom majestätsbrott. När det var fråga om att genom en sådan lag får yttranderätten inskränkt, då, mine Hyr, yttrade talaren, saknades icke proposition från Regeringens sida, och som då icke heller var hindrad af den der grannlagenheten, Friherre Akerhjelm hade åberopat. En talare, för hvilken Grefven sade sig hysa en serdeles högaktning, hade yttrat, att bristerns8 uti vår statsbyggnad voro blott att-anse såsom spindelvåfvar, blott sväfvande uti byggnadens kornischer. Han önskade att han med den värde talaren kunde dela dessa luftiga och lätta åsigter af vår samhällsbyggnad; men för bans syn visade sig spindelväfvarne, af en så kompakt natur, att han fruktade att borstar af en serdeles beskaffenhet erfordras för att bortsopa dem, till vinnande af nigot sken af trefnad för samhällsbyggnaden och synnerligast för det försiitna machineri, hvaraf den så högeligen besväras. Friherre lAkerhjelm, G. F., medgaf att det närvarande korrektionssystemet ej vore det rätta. Korrektions-inrättaingars förläggande till Stockholm hade varit beslutadt innan Friherrn emottog styrelsen öfver fångelserne, han: hade i detta afseende endast varit verkställare af ett redan fattadt beslut. Det vore omöjligt att vid denna Riksdag förelägga Ständerna det nya kriminal-lagförslaget; det vore nyligen inkommet från lag-kommitten. Motionen skuile remitteras till Lagoch Ekonomi-utskotten. Plenum på Riddarhuset den 135 Februari, e. m. Detta plenum upptogs först af protokollsjustering, dervid Hr Stråle, N. W., bade inlemnat ett anförande, som gick ut på att stödja hans tanka, att ett Stånd äger rättighet vägra remiss på en väckt motion, och Frih. af Nordin afgaf en förklaring, hvarföre han ansett sig icke böra bemöta de anmärkningar, som gjordes i plenum den 5 mot hans motion om bemmantalsräntan. Detta anförande uttryckte tillika, om vi ej hörde orätt, den tankan, att Friherren ansåg det nödvändigt göra något för jordbrukarens lindring, ifall man ej ville öka pauperismen och förvärra tillståndet och missbelåtenheten. Härefcer förekom till remiss en i föregående plenum af Frib. Sprengtporten väckt motion om mantalspengarnes indragning och denderafuppkommande besparingens anslående till arbetsanstalter och fattigvård inom kommunerne. Emot denna motion opponerade sig, efter en komplimang för förslagets syftemål, Landshöfdingen i Upsala Baron Kremer, som med åtskilliga kameralistiska uppgifter i ett längre skriftligt anförande sökte visa, att lindringen genom upphörandet af denna skatt skulle blifva ojemn, enär den dels vore olika i olika län till beloppet, dels på några ställen helt och hållet förvandlad i naturaprestationer; anslagen till de slags behof motionären önskat afhjelpa, borde då hellre tagas af bevillningen efter första artikeln. Friherre Cederström, Gustaf Carl, föreslog att inom hverje län bilda en centralanstalt för fettigförsörjning, och under denna, af hvarje församling valda föreståndare för dess distrikt, äfvensom en tariff för fattigalgiftens utgående, och slutligen att Ständerna vid hvarje Riksdag skulle bestämma fattigafgiften för hvarje län. Såsom medel att förekomma fattigdomen åter yrkades på näriogsfrihet m. m. Friherre Cederström, Jakob Presidenten) höll ett ganska inspireradt tal mot motionen, som han ansåg innefatta första spadtaget till den grift, hvari Sveriges sjelfstävdighet komme att begrafvas, men föreslog deremot, att om staten kunde undvara de 330,000 Rdr, som mantalspenningarne utgöra, borq de de användas såsom amortissement för ett lån MM mm p MA ÖR VO RR MM MM AA MR HH AA VA — VA fm ma mm mn Pm mA KA