Aftonbladet – 17 februari 1840, sida 3

noner; Engelska dito 9 för 460 kanoner; Franska ångfartyg 235 stycken, med 443 kanoner; Engelska dito 46 st. med 66 kanoner; Franska ångfartyg under byggnad 43 st.; Engelska dito 7 st. Antalet af mindre bevärade fartyg anses vara lika för båda länderna. I afseende på ångfartygen gör franska bladet anmärkning, att det i England är handeln och rikedomen, som gifvit mesta utvecklingen åt ångsjöfarten, hvaremot i Frankrike regeringen tagit förspråinget för de enskilda spekulationerna, en anmärkning, som just icke utmärker något företräde hos de Fran-. ska stats-ekonomerne. — Med afseende på ett bekant uvppträde vid en-tullundersökning i Frankrike, hvilket hade mycken likhet med de här i Sverige förefallna, meddelar ett Franskt blad följande anekdot från Kejsartiden. Innan Napoleon ännu helt och hållet bemäktigat sig tebzksmonopolet, hände sig, att en tullbetjent, då han upptäckte en smuglare, som tog till flykten, aflossade sitt gevär och sårade honom. Hr Francais de Nantes, genera!direktör för uppbördsverket öfver de indirekta skatterna, lät genast afsätta tullbetjentem och inställa honom för domstol, samt utfärdade ett cirkulär till direktörerne i departementerne, uti hvilket han yttrade: avi befinna css icke mer under-en regime, der medåborgeres lif kunna uppoffras för taxornas uppbörd., — Pålitligt signalement, Galerslafven Nikolas Geasnier, som den 22 Januari rymde från stockbuset i Rochefort, efterlystes allmänneligen med uppgift af följande kännemärken: aTatuerad öfver hela kroppen: på bröstet ett alter, öfver bvilket en byst och två dufvor; på venstra armen en tårpil, en dufva, en stjerna och ett altar, hvaröfvor två dufvor uppbära en krona; vidare två porträtter, ett af man och ett af qvinga, ett hjul och ett armband, samt mellan tvenne qvistar en kompass och ett armbard; på tummen å venstra harden en stjerna, samt på långfingret em ring. På bögra armen är inristadt ett altar och deröfver en kärleksgud, som kåller en fana, hvaröfver synes en dödskalle, med omskrift: hat, hämnd och död; vidare ett träd, en man, en qvinna och ett hjul, ett armband, ett hjerts, genomborradt af tvänne värjer, samt slutligen en dolk mellan tvänne pistoler. Ett annat bjerta, genomskuret af en pil, är imristadt vid början af högra handens tumme. — En underjordisk by. I församlingen Hermie, ej långt från Cambrai i Frankrike, funno några unge män, som ströfvrade omkring inejden, en, som det tycktes, af det långvariga regnet utskuren öppning i jorden, och företogo sig, att på flera hopbundca stegar nedstiga deruti. På ett djup af ungefår 100 fot öfverraskades de af en oförväntad syn. Frår öppvingen sträckte sig flera gångar eller gator herizortelt inåt jorden, breda nog för att låta ett åkdon psssera, och på ömse sidor försedda med större och mindre, merämdels snygge, till ech med eleganta rum, af hvilka några vorv sammanhängande eller kommunicerade med hvarandra. De på stå, alt rummens antal borde bestiga sig till tusen eller deröfver. Vidare stötte da på en snäcktrappa och uppstego i ett slags torn, och de upptäckte, att hvalfvet deröfver stötte till sockenkyrkans kloekstapel. Imedlertid träffades de af det missödet, att deras ljus slocknade för den mefitviska luften, cch då de åter kommit till öppningen, saknades en af sällskapet, och de öfrige äiervände i mörkret, för att söka honom. På förnyade rop fingo de slutligen ett klagande svar och fanno kamraten i ett djup, med afbrutet ben och nästan i dödsdvala. Vid Beaumetz, närmsta by intill Hermie, farn man likaledes för några år sedan dylika upderjordiska gångar ech deruti en ar: silo eller sädesgropar med ännu frisk hafre. — Högtidlighet vid edgång., Fiera gånger hafva domstolarne i Preussen blifvit erinrade, att ej tillåta edgång i sessionsrummet, der i saken ej delaktige personer äro närvarande, eller inför referendarier och auskultanter, men lika ofia har denna föreskrift fallit i glömska, emedan domstolarne ej varit försedda med serskilda rum, för edens afläggande, dels emedan ledamöterne äro få, men referendarier och suskultatorer så mycket talrikare, hvarföre edens. tagande blifvit dessa sednare uppdragen. Nu har justitie ministern förordnat, att eden skall afläggas i ett serskildt rum, framför ett med svart duk öfverdraget bord, på hvilket ett krucifix är uppstäldt. Rummet måste vara så beläget, att man ej störeg af hvad derutanför sker, och alla möbler der svartmålade; är det blott medelst .ett förhänge skiljdt från gessionsrummet, mäste detta förhänge äfven— ledes vara svart. Tillåter lokalen icke inrättningen af en dylik serskild kammare, får bordet med krucifixet för tillfället inbäras i ett annat rum eller i sessionsrummet, hvarest dock all annan för— rättning för tillfället inställes. Utan att underkänna vigten af en viss högtidlighet och anständighet vid dorstolarne, kan man dock sätta i fråga, hvad nytta all denna mystiska svärta må åstadkomma. Också hafva Tyska jurnalisterna hemställt, om icke någon inskränkning i de talrika edgångarne kunnat vara lika fördelaktig. Rätteiser: I Lördagsbladet , M 38, artikeln cÅterblick) c. finnes föliande förvillande tryckfe::