Aftonbladet – 17 februari 1840, sida 2

Article Image
man hade för öfrigt talat om den goda verkar af mildare lagar; men att mildare lagar verka fördelaktigt på patronerne på korrektionsinrättningarne, det betviflade han högeligen. I miånga fängelser vore ej stor skillnad i fångarnes kost och den, som bestods seldatenFör öfrigt trodde Talaren, att alla försök till korrekfion skulle blifva vanmäktiga, utan en fullständig cell-inrättning efter Pennsylvaniska methoden, med ensamhet, tystnad och frånvaro af alla exciterande drycker. Det vore långt ifrån Talaren, att han ville stäl la korrektionisterne under krigslagarne, på det sättet, att man affordrade dem ed, bevare honom Gud derifrån! Det vore att behandla militärer på samma sätt som banditer. Han ämnade ej affordra dessa herrar någon ed. Hvar och en kunde föreställa sig huru tryggt man skulle kunna sofva på deras ed. I Amerika bestraffas genast fångarne manuellt, så snart de försöka tala med hvarandra och vid minsta misstanka om komplotter. I Norrige hade man percussionslås för fångbevaknieagen innan man ännu infört dem i aricen; hos oss hade man vid Cirlsborg sett fångbevakningen gå med träd flinta — alltför ändamålsehligt på skjutgevärl Talaren kände ett behof att vid detta tillfälle yttra några tankar, hvilka äfven ägde tillämplighet vid andra frågor. Man säger, att det icke finnes något osaligare, än att handla på Fransyska, Engelska och Amerikanska sättet, då det är fråga om Sverige och Svenska förhållanden. Han instämde också i vissa fall deri; men det tålde dock undantsg. Stora skriftställare hafva uppgifvit såsom förnämsta orsaken till Roms storhet, att Romrarne visste tillegna sig allt nyttigt, som de funno hos :ndra folk. Vi deremot vilja alltid gå vår egen väg, gravitera i vår egen inskränkta orbita — främmande för andra länders framsteg. Vi vilje alltid ha rätt på vårt vis. Han medgaf, det visserligen funnits mån, som baft rätt emot hela verlden, men de hafva varit får Christopber Columbus, en Newton, en Galile m. fl, voro sädane män; men om vi hafva någon Galile, så beklagade Talaren, att ban åtminstone aldrig fått lyckan göra bans hekantskap. Han erinrade om ett infall af den namnkunnige Talleyrand, att han kände någon, som visste mer, än hela verlden, och det vore hela verlden. (Härmed menades väl ironiskt, att hvar och en tror sig veta mer än hela verden.) Statsrådet Friherre Akerhjelm, G. F., svsig för sin pligt, att meddela några upplysningar i äme net, äfven utan behofaf uppmaning. Sedan vederbörande blifvit hörda rörande förbättringen af fängelserne och korrektioninrättningarne, vore saken nu färdig till beslut hos regeringer. Men Regeringen hade ansett båda statsmakterna böra behandla ärendet, emedan lagstiftningsrtätten deri tillhörde dem gemensamt. Förslag skulle inkomma till Ständerna. Talaren uppdrog en lång och intressant historik af korrektionsinrättningarnes uppkomst hos oss, och re dogjorde för den del, ban en tid baft i deras öfverstyrelse. — Denna exposå, viltnande om mycken sakkännedom, är för lång, att kunna intagas in exlenso. Vi torde, då protokollet blifvit justeradt, få tillfälle återkomma dertill. Bland facta, dem Teleren uppgaf, anmärkte vi, att år 4843 utgjorde fångarnes antal i alla Rikets häkten omkring 4,774, således en finge på 4,309 personer; 4834 hade deras antal stigit till 3,700, eller 4 på 705, och 41833 till 4,500, eller 4 på 6352. Populationevs tillväxt ensamt kunde ej förklara detta förhållande. 4822 existerade ännu värfningsstadgan; följden af dess upphäfvande blef, att de persorer, som förut blifvit instuckna i armåeen, skulle taga vägen åt något annat håll, och de hade ingått på korrektionshusen. Missvextåren hade åstadkommit uppsägning af tjenstebjon och derizenom ökat befolkningen på korrektionshusen. Syckningen af jord hade gått till en grad, att den äfven bildat fattighjon. Mångfaldiga orsaker fona nos till det ofullkomliga skick, hvavi korreke tions-inrättningarne befunno sig; en af de före pämsta var, att de på en gång utgjorde fingelser och barmuesti, bets-inrättningar.: Tillståndet är kändt, allmänna öfvertygelsen är att för bättringar måste sic. Talarens öfvertygelse vore, att förträffliga förslag i detta hänseende innefattades i flere af de framställningar, som fionas i fattigvårds-kommitttens betänkande, -Telaren ansåg cellsystemet för det rättaste, och under den tid han bade öfverstyrelsen öfver fingelserne, hade 250 celler blifvit konstruerade; men det erfordrade ofantliga kostnader. Imedlertid hade något måst göras att inrymms gen märgd fångar, som skickades på inrättringen, och det mildare systemet, det verkställbara, bade mist vidtagss. Under tiden är det nödvändigt att mota de närvarande olägenhetern?. Talaren vore för införandet af en strängare lagstiftning för korrektions-inrättningarne. Pionier-kowpaziet i Carlskrona hade alltsedan 4804 stått under krigs. lagarne, och sällan afhörses brott derifrån. Detta mat ATT Il sat or OR FARA RR KRT MK

17 februari 1840, sida 2

Thumbnail