Aftonbladet – 17 februari 1840, sida 1

från Upsala sammma dagar och tid. STOCKHOLM den 17 Februari. Vi hatve för dagen knappt utrymme för nåsot annat, än några notiser från Rikets Ständers plena för i Lördags, som erbjödo föremål al nycket intresse, Vi börja med det hufvudsakliga af den långvariga diskussion på Riddarhuset, i anledning af en motion om korrektionsinrättningarna.. . Ehuru angående ett af de allvarsammaste ämnen, saknade denna diskussion ieke äfven sin komiska sida för åhörarne, isynnerhet fästades uppmärksaraheten mycket vid H. E. Grefve Gustaf Löwenhjelms tal, i anseende till det lifliga och ungdomliga framstäliningssättet hos den 70 åriga gubben, som ofta väckte munterhet. Härigenom halkade åtskilliga af hans satser fram utan replik, som måhända hade förtjent en närmare pröfning. Hr von Troil uppbar för öfrigt segern för dagen, genom ett lika värdigt som sakrikt muntligt anförande, och näst honom Grefve Anrckarsvärd, som i sitt tal hade flere verkligt briljanta punktier. I öfrigt var kanske det märkvärdigaste af allt, och som ej bör lemnas ur sigte, att den ende talaren i hela huset, som, utom Hr von Troil, i sjelfva saken ansåg nödigt att något stäfja nitet emot en alltför Drakonisk lagstiftning, ver Statsrådet Frib. Akerhjelm, och det är med verkligt nöje vi serskildt fista uppmärksamheten kärpå. Af Bondeståndets diskussion om den Kångl. propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof, hafve vi blott utrymme för Hans Janssons högst märkliga anförande, enär det redan i dag finnes att lisa i Dagligt Allehanda. Utan tvifvel lärer den utmärkte ledamoten af Bondeståndet för ett så raktfram yttrande komma att stekes på hbalstor i alla Sveriges goda tidningar, men den logiska sanningen af talets innehåll lärer blifva svår att förneka. Den intressanta debatten mellan prohbibitionen och handelsfriheten i Borgarestårndet nödgas vi älven spara tills i morgon. Hr Helsingius, i många endra afseenden en så förträfflig representant, har der återkommit på sin käppbäst, hvilken icke några skäl kunna förmå honom att lemna. — Ifrån Bondeståndets plenum för sistlidne Lördag är för öfrigt det vigtigaste, att bela Ståndet instärot i Hans Jansons förslag till adress till Kongl. Maj:t såsom svar på throntalet, och iabjudit de öfriga Stånden att deri deltaga. Någonting som väckt en viss uppmärksamhet i staden, är den liflighet och ifver, hvarmed man nu, äfven och kanske förnäraligsst från den ministeriella sidan, söker skynda på afgörandet af Konstitutionutskottets memorial med hvilande grundlagsfrågor i afseende på Departementaloch Ministerstyrelses införande. Hvad denna ilver just nu månde betyda är svårt att bedöma, men vi haive hört flere väl underrättade personer försäkra, att om blott dessa frågor inom 44 dagar kunna bifallas och lernas till Kongl. Maj:ts sanktion, så skall landet om tre veckor hafva en ny regeringspersonal. Detta leder i sin ordning naturligtvis nyfikenheten på den frägan: Af hvilka skall denna regeringspersonal utgöras? Skall det förnämligast blifva en uppflyttaing af landshöfdingar? eller en samling af surpriser? såsom med H. E. Grefve Wachtmeisters Justitieministerskap? eller hvilka äro de lycklige designerade? Skola i följd af den blifvande organisationsförändringen, de gamla ledamöterna ställas i skydd för 407:de S:n och på samma gång få behålla sina löner på indragningsstat? och framförallt: skall nationen icke, genom utväljande af män, som genom sina offentliga handlingar gifvit prof på statsmannaförmåga och karakter, och äga enhet i system, erhålla en garanti, att icke dået hela kommer att likna blott en nyare och litet modernare kostym på en gammal smutsig kropp, utan att denna vid ombytet blifvit rentvagen från en bop asurdeg, som satt sig in i skrynkorna? Se der hvad som kan tåla ett närmare betraktande. Renee AA — SN — Madame Bishops ech Herr Bochsas konsert på stora teatern sistl. Fredag gaf alla musikens vänner ett nytt tillfälle till stort nöje. Ehuru Fru Bishons räct seka har någom serda