Aftonbladet – 14 februari 1840, sida 2

noianae murpracxa. BOEKHANDELS-BULLETIN. En röst bland folket, eller fragmenter om tryckfrihetens missbruk och dess olyckliga följder, är titeln på en helt färsk brochyr, som från Lusd kommit oss tillhanda. Den äger sin obestridlige märkvärdighet såsom det utan jemförelse ampraste den liberala pressen ännu fått höra, och likväl, hvad allt har den icke redan tillförene hört! Ett serskildt intresse kommer härtill, om arbetet, såsom vissa omisskänneliga kriterier, synnerligast den på ett ställe förekommande isoleråde advokatyren och rökelsen för en hög juridisk embetsman, tyckas bevisa, förskrifver sig från en välbekant hand, som, sedan ett föregående riksmöte van att slå i åt bönder, äfven derna gång velat, ehuru frånvarande, försöka slå i dem något. cJustum et tenacem propositi virum!l, Ja, mine herrar! vi hafva här sanningen, fraraställd i sin nakenhet, och håren måste dervid resa sig på hvarje liberals hufvud. Ivad de liberala tidningsskrifvarne beträffar, så hafva de efter denna betan intet annat parti än att gå och kasta sig i strömmen. Hvad Tegner på sista tiden sagt de liberala i förblommerade ordalag och på vers, det hafva vi här förklaradt med hela enfalden och rättframheten af en pur oförderfvad hållikarls-prosa. Brochyrskrifvaren är ett slags pedell åt den vördige bispen, oeH står bakom hans rygg och anfäktar sig och tar sig efter rincipen avi presterskap, tillåtelse att utlägga för församlingen den lärdes stundom icke fullt tydliga ord. När biskopen talar om hur agrändernas odödlighet är förgänglig,, utropar pedellen: aJa, deras verk bortdunstar som ett kadaver! När biskopen säger: cn annan fiende bekämpas vill; det lumpnas terrorism, det plattas envåldsmakt, som svagheter för sina fötter lagt,, utbrister pedellen: Ja, den måste bekämpas med all gevalt, och vedergällningens tid varder säkert kommande; ja, ceder väntar föraktet och . . . stupstoeken ! ! !. Sådant kal: las cord och inga visor)! Författaren utgår på de första sidorna från den grundsatsen, att den regering somär, den är (i korrekturet lär här ha stått: tag mig f-n)!) af Gudi; den vältänkande gamla Svenska ärligheten — säger han — kan, ehuru mån -: gen gång missledd, likväl aldrig glömma att vara sin Konung wunderdånig och lydig och att den regering. som är, den är af Gudi.x Litet längre fram sätter han också derföre, såsom billigt är, Konungens majestät på samma linea som vår Herre sjelf, och utbrister: Icke förlorar Guds eller Majestätets anseende (borde kanske vara Majestätets eller Guds) genom den enfaldiga och svaga menniskans ondskefulla hädelse. . Härifrån feder han sig utan omvägar till hufvudbetraktelsen; eller hvad de liberala tidningarne äro för ogudaktiga och bestialiska ting. Han tröstar sig väl ett ögonblick med att läsningen af dessa tidningar aredan till stor deli bättre sällskaper upphört och i stället öfver gått till korrektionshus och afskrädet bland menniskor, samt atti i de finare kretsarne få dessa pöbeltribuner icke inträde, och medlemmarna af deras familj afskys lika med dem, som äro besatta of andra moderna sjukdomar; men srart upplågar han af vredesmode, drager liksom Hr Rääf af Småland förlåten från franska revolutionens fasansfulla taflor och deklamerar med knuten näfve och förvridna anletsdrag: Marat! Robespierre!.... Robespierre, Marat!.... Marat, Ro bespierre: Nåväl, aCharlotte Corday och stupstocken gjorde ändtligen slut på dessa rabulisters bofstreckfulla lefnad! Speglen er, herrar rabulister, inom våra landamären, i dessa edra medbröders genomgångna öden! Äfven eder vänta föraktet och stupstocken! Vågen att vidare fortsätta cr äfventyrliga vandring !, Död och förbannelse öfver Marats och RobesDpterres oroliga anda, alla upprorsstiftare, alla ondskefulla tidningsredaktörer!, Atervänden, missfoster af menskligheten, till vördnaden för konungen och lagen!, Förskoning, nådigste herr Belzebub! heter det i någon pjes. Små cpisoder utgöra det förutnämnda lofqvädet om Hr Justitiekansleren, en röranile beskrifoing på hur regenten, autom de få bekof han eger gemensamt med hvarje annan menniska, dagligen tryckes af de olidligaste omsorner för stalens bästa. en väldie strafinredikan