FÖRENTA STATERNA. Florida, som hittills varit styrdt såsom ett s. k. territorium, d. v. s. af en guvernör, bvilken presidenten utnämnt, har nu antagit en konstitution, och kowmer således att inträda i unionen såsom stat, och att skicka egna representanter till kongressen. RIKSDAGEN. — Enligt den regel, vi ansett tjenligt, att följa vid redogörelsen för Riksdagens förbandlingar, nämligen att, vid de märkligaste debatterna, der antingen Bmågon hufvudsaklig vigt är fästad vid uttrycken, eller längre intressante utvecklingar förekomma i sik, hvilka ej kunna, vid ett flyktigt åhörande, genast uppfattas med noggrannhet, i närmast följande tidning endast lemna en kort notis om hvad som passerat, men sedermesa afvskta protokollsjusteringen, då yttranderna alltid kunua fås fullsiän digare, gå vi nu att lemna en närmare öfversigt af det Pienum på Riddarhuset: (den 23 sistlidne Januari), då Landtmarskalten fann sig förjanlåten att bruka sin klubba, vid ett yttrande af Hr Rosenqvist af Akershult, angående Ridderskapets och Adelns helsningstal till Konungen: Grefve Anckarsvärd, C. I., började diskussionen om detta helsningstal och anböll om uppläsande deraf. Hr von Troil, E., instämde icke i denca anhållan. Detta grundade han derpå, att grundla. gen föreskrifver det omfång, inom hvilket Landtmarskalken eger att hålla det ifrågavarande talet, nämligen att frambära Ridderskapets och Adelng vördnad och lyckönsken. Friberren trodde derföre, att Ståndet delade, hvad Landtmarskalken inom detta omfång bebagade yttra. Men Telaren reserverade sig emot ett öfverskridande deraf, så att, om Landtmarskalken tilläte sig något bedömande af regeringsåtgärder, vore det sagdt å bars egna och alls icke å Ståndets vägnar. Härpå utlät sig äter Grefve Anckarsvärd, att, ehuru bam funne det cformligt, att en ledamot af ett Stånd framför en talan i sitt namn, utan att detta Stånd vet, hved deri kommer att sägas, ville han åtnöja sig m ed den åsigt, som derom inom Ridderskapet och Adela kunde göra sig gällande; men nedlade reservatiom mot det beslut, som tilläfventyrs i detta ämne kunde fattas stridande mot kans öfvertygelse, Det var härefter Hr Rosenqvist af Akershult, som begärde ordet och yttrade sig hufvudsekligen som följer: cAtt nationer, som antsgit Majestäten, låta omgifva dom med all glans och herrlighet, samt visa dem alla yttre vördnadsbetygelser, är något, hyvarigenom nationen rättfärdigar siva egpa åtgärder, — och dylika bruk komma troligen att fortfara, så länge dessa folkmajestäter finnas på Europas jord; — att alltså uti de tal, som komma att bållas, Hr Baronen och Landtmarskalken hbembärer Försynen lof, som bevarat Majestätets dagar för de faror, som kunnat hota detsamma, och frambär Ridderskapets och Adelins vördnad, deruti finner jag mig; men att i dessa tal framföres någon tacksägelse för hvad som i Rikets Styrelse sig tilldragit sedan sista Riksdagen, anser jag vara en besyunerlighet, och jag reserverar mig deremot; emedan man derigenom äfven komplimenterar Regeringen, Rådgifvarne och kontrasignerande Föredragande, hvartil man ej eger rättighet, förrän Konstitutionsutskottet granskat Statsrådsprotokollerna, och det dessutom, vid betraktande af timade händelser sedan sista Riksdagen. är problematiskt, om något loford är förtjent. Genom anställde tryckfrihetsprocesser, döfvade samvetsöfvertygelser och ett olika begrepp om lagarnes ande och syftning, hafva flere medborgare blifvit beröfvade fribeten, och ännu ij denna stund sitter ett oskyldigt offer inom Waxholras fästningsmurar . .. . Härvid uppstod, såsom vi redan en gång tillförene i korthet omnämnt, rörelse af knot ifrön en del Ledamöter af Sftåndet, och Landtmarskalkenm Jät nu det afbrytande klubbslaget falla, hvarjemte han yttrade sig, att grundlagen ej tilläte någon enskild tilldragelse af dylik beskaffenhet förekomma i Ståndets öfverläggningar. Hr Rosenqvist fick nu åter ordet och yttrade, att adet ej var som klagomål, utan som motiv för bans reservation emot Ståndets komrlimenter till Konungens Rådgifvare, för hvad som, i afseende lå regeringsåtgärder sig tilldragit, som han bade comnämnt tryckfrihetsprocessers anställande, hbvilkas resultster ogillas af allmänna rösten,; tv hade han velat anföra klander, kunde han begyet med följande tirad: cDet är anledning till anmärkning mot Konungens Rådgifvare och Föredragande; remiss begäres till Konstitutionsutskottet, inför hvilket anledningen uppgifvas skall FEa asådan anmärknine, fortfor Talaren, askall icke uteblifva, pär ett Konstitutionsutskott är formeradt, dit remiss kan erhållas; dock vill jsg för denna gång uppskjuta med fullkomnandet af den påbegynta taflan öfver tilldragna, obehagliga händelser sedan sista Riksdagen,. Hr von Hartmansdorff, A. talade bärefter och återkallade i Ridderskapet och Adelns minne, huru vid sista riksdag väcktes en dylik fråga som dem förevarande och att, om han rätt påminde sig, då varande Lendtmearskalk förklarade sig icke vilja efterkomma den uppmaning, som gjordes, hvarvid tåndet lät bero. Såsom passande för wet uppläste talaren 25 :n Riksdagsorduingen, der det stadgas, huru Stånden utnämner deputationer att nedlägga deras vördnad och lyckönskan för KoRungen och de Kongl. Bersonerna samt huru Stånden derjemte utse deputstioner att helsa hvarandra inbördes. Hr von Hartmansdorff trodde derföre, lika med Hr von Troil, enligt hans yttrande, att det måtte blifva Landtmarskalker öfverlemnadt att uppläsa sitt tal eller icke, och han ansåg Ståndet döfverskrida bv2å grundlagen velat uttrycka, om det på något sätt blandade sig deruti Dessa tal skulle då fortfor talaren, få en annen betydelse, än grundlagen velat gifva dem, och sem det voa Asttt off NU ellar vid nåasne onnas sittfälla fiir.