Aftonbladet – 12 februari 1840, sida 3

Koaklav skuilt: sfgöras, kvilka mål, som skulle förekomma, oeh. en lista deröfver unslås före plena i Stånden, hvilken borde följas, med det nedaatag, att, när Kongl. propositioner ankomme, dessa då föredvagas. Hr Petre hegärde nu ordet och anförde, att han i fjje häraf ansåge talmanskonferenser böra ega rum före hvarje plenum. I afseende på opinionsnämnden hade tal. redan i första konferensen begärt, att val tll densamma skulle utsättas till dagen efter samma konferens, på det alt denna nämnd genast målte kunra sammanträda. Detta hade likväl ej skett, och två dagar derefter hade man sett högste embetsmannen i riket, Justitiestatsministern, tillika med en annan ledamot af Högste Domstolen begära och erhålla sitt afsked Dysse begge hade derigenom antingen gått mjsie om den. upprättelse de kunnat erbålla, aerigenom att opinionsnärmnden funnit dem böra bib:hållas vid sina embeten; men i mo:satt fall åter bade grundlagens 103 A blifvit eluderad, i det den ieke nu mera kunde tillämpas mot dem, och dessutom skulle de i händelse de af opinionsnämnden blifvit utvoterade, endast tätt bibehålla halfva lön, då de i det stället nu fått hela lön i pension. Hr P, hade deriöre i gårdagens konklav väckt fråga om opinionsnämndens väljande i denna dagens plena, men filt det svar, alt som klockan vore öfver 6, kunde anslag derom icke Jöranstaltas; derefter då Talaren föreslagit att det kunde ske till Lördagens plenum, hade den invändningen mött, att Just. Ombudsmannens berättelse ej ännu inkommit. Talaren för sin del funne imedlertid att opinionsnämndens omdöme och votering icke vore om Högsta Domstolen kollektivt tazet, utsn endast individuelit, och att således icke den ifrågasatta embeisberättelsen behöfde afvaktas. Talaren anmärkte dessu or, att ett lämpligt ämne för konklavernas behandling vore frågan i hvilka fall Talmännen skulle ; vägra propositioner. Härigenom undginge man, enligt Talarens tanka, att så ofta besvära KorstitutionsUtkottet. Hr Lagergren begärde ordet. Han fann att Hr Petr uti sin framstälining om valet till opinionsnämnden, och anmärkningen om 22:na högre embetsmäns afskedstagande innebure påstående att konungen ej under pågående riksdig, innan opinionsnämnden sammeanträdt, kunde gifva tjensteman afsked, hvilket vore förnärmande för det kungliga prerogativet. Hvad sjelfva opinionsnåmnden angår, kunde man mycket sätta i fråga nyttan och ändamälsenligheten deraf; men talaren ansåge att den icke borde sammanträd: förr än Justitie Ombudsmans berättelse inkommit ech blifvit remitterad till LsgUtskottet, samt detta afgifvit sitt utlåtande, på det dess yttrande måtte läggas till grund för opinionsnämndens bedömande. Er Petrg hade ej talst om det kungliga prerogalivet, men endast funnit att 103 8 i Reg.formen blifvit eluderad; att den förre tal. emellertid gifvit vapen emot sig, då han ville ifrågasätta läropligheten ef 403 ; att då man ville försvara prerogativet, borde iman dock icke göra någon inskrånkning i ständernas makt. Hr Pettersson. 403 af Regeringsformen cxisterer ännu; men står i närvarande fall endast som en död boksiaf. Talaren kunda ej underiåta att förena sig med Hr Pete i den mening, att Ständerna, genom dröjsmålet med opinionsnämndens tillsätta.de, tills de efvennämnde embetsmännen tagit afsked, blifvit beröfvade en af deras rättigheter. Talmannens hemställan, om ståndet gillade hans förslag i afseende på föredragnDingslistan i-ståndet och protokollsföringen i talmanskonklaverne besvarades med ja. Derefter anmälde Talmannen Kongl. Maj:ts proposition om Statsverkets tillstånd ech behbof, och framställde, om dess läsnisg sbhulle företagas straxt eller om man skulle dröja dermed tills den blifvit tryckt. Hr Pelre, som funne samma proposition innefatta anledning till anmärkniog mot Konungens Rådgifvare, hvilken anmärkning remitterades till KonstitutionsUtskottet, hemställde, att läsningen skulle börjas, så fort man endast afgjort några af de kurantaste frågorna. Efier någon debatt beslöts, att läsningen skulle företagas i nästa plenum. Derefter förelästes de Kongl. propositionerna om folkundervisningen, om Calmar läns delnizg, hvilken föranledde en liflig debatt, om myrors uttorkande på Gottland; en Kongl. skrifvelse om förändring i förordningen af d. 149 Dec. 4837, om bemmansklyfning m. m., hvartill vi återkomma. Ståndets plenum fortfor äfven på eftermiddagen. — Uti Bondeståndet hafva alla konungens propositioner remitterats med åtskilliga anmärkningar. Men det förslaget som angår delningen af Calmar län och anslag dertill, rönte ett allmänt motstånd, så att blott en enda ledamot var för detsamma. Denna diskussion var interessant nog. MOTSATSER TEIE TENNESSEE TOVE RENEE Fortsättning af insamlingee till Polisuppsyningsmännen Lindahl och Wigandt: : C. G. B. Wigandt 2 Rdr: rgs, och Lindahl 4 Rdr res, från C. F. W. 4 Rdr 46 sk. ranko, från 8. M. K. 2 Rår b:ko, från E. B. 2 Rdr banko.