Aftonbladet – 6 februari 1840, sida 3

) Lill5 I MOrgon 1f0OrsSpOTrjas. KN — Det synes nu mera, som om nästan hvar jenda plenidag på Riksdagen kulle, medföra. sia serskilda märkvärdighet, den ena större än den Jandra. Girdagens tilldragelse på. Riddarhuset, under ett sammanträde, som oafbrutet räckte I tretton timmar, var onekligen: genom sina:reI sultater. en af de märkligaste: som hittills -passerat under någon Riksdag. Det skulle deraf nåstan synas, som om den vanliga välbekanta Riddarhusmajoriteten velat taga sin skada igen för det nederlag den lidit genom: Bänkmansoch Utskottsvalen, om icke flere serskilda ar—ledningar förenade sig, ett ännu lemna något tvifvelsmål öfrigt, huruvida denna majoritet, som på hofvets sida nu räknade 30 rösters öfvervigt . bland omkring 330 voterande, kan :n ses stereotyperad för hela Riksdagen, eller öm den endast berodde aftillfölligheterna för dagen. Frågan var nemligen om remiss till Utsköt af. Friberre af Nordins och Grefve Anckårsvärds motioner em lindring i jordkrukarens beskattning medelst hemmantalsräntans upphör rande, sedan de sökt deducera att denna ränta genom sin tillkomst egentligen icke bör tills höra de ordinarie skatter, som bero af Konungs och Ständers gemensamma beslut. Till dessa motioner hörde ännu fyra andra af Grefve Anckarsvärd, hvilka gingo ut på åtgärders vil tagande för den händelsen, att Ständerna kunde fatta, men Regeringen icke vilja sanktionera beslutet om hemmantalsräntans upphörande. Då nemligen statens inkomster efter Grefvers förslag skulle beräknas utan att upptaga denna ränta, så skulle, i händelse sanktion till dennas borttagande vägrades, eb dubbel eller alltför mycket ökad beskattning genom denna vägran kunna uppstå, bvilket borde förebyggas. EF dessa serskilda motioner (hvilka vi icke i 0 g binne införa i hela deras vidd, utsn endast dei, sammandragna resumåen deraf) föreslogos der före åtgärder till vinnande af en möisvsrande inskränkning i bevillningen, för den nyssnämnda händelsen af. en vägran från Regeringens sida att låta hemmantalsräntan försvinna. Den diskussion, som häröfver uppstod, öppnades från den ministeriella sidan med skriftliga yttranden och anmärkningar mot hufvudssken, af Presidenten i Kammar-kollegium, Frih. J. CeJerström och chefen för Elfsborgs regemente, fr af Dahlström. Men de hufvudsskiga körs parna på den sidan voro en Hr Röäf i Sms and (landibrukare och kammarjunkare) sant Jen välbekante Ur von Hartmansdo ff. Herr Rääfs anförande var icke utan stilistisk skick. ighet och retorisk effekt, och hade många kraft. ulla 2rgumenter, men var tillika affattadt i den starkaste ultraistiska riktnivg. Han sökte för:t frin 57, 59, 64, 64, och 80 SS i grundlasen bestrida motivernas rättsenlighet, äfv.nsom från åberopade föregående beslat af Stärlerna om salpetergärden och mantalspenningarna. Derefter sökte han gendrifva motioner-. na på bistoriska grunder, och förmälde huru hemrmaantalsräntan förblifvit okränkt, han ville sj åberopa under ivenne suveräna konungar, nen under 54 års derpåföljande sjelfsvåldstid. och alltsedan. Det vore ett palladium för kox mungarne ej mindre än för medborgarne sjelfve,: att det funnes en statsinkomst, som vore be-. atryggad mot vindkasten i deras opinioner. Hvad cvittnade i detta fall den af samtidens ordföarande så bittert hatade historien, hatad, emexs