Aftonbladet – 5 februari 1840, sida 3

SAMAR MVA ARArg 199 SVA RMIISU BÅP UTI VIE: FRMIS nersrätten. Se här åtskilligt af hvad bon sjelf härcm yttrar, i en ton, som icke serdelesa öfverensstämmer med ett artigt fruntimmers, som får visa sina schene rariteten i bättre hus: aNämnde Hr Grosshardlare, säger bon, areqvirerade mig till sig den 8 dennes, att för ett der lsamladt sällskap af öfver 50 personer, alla af judiska nationen, utöfva min konstfärdighet, hvilket jag ock hela afton verkställde, och tycktes det heta respektabla sällskapet deraf njuta. en ogemsen gamman eller hafva, som man brukar säga, okristligt roligt, efter detsamma esomoftast och serdeles ljuI deligt hehagade yttra sin belåtenhet. Den värde värden sjelf, Hr Julius, behagade på sitt sält också I serdeles judelikt betacka mig för mina bemödanIden, i det han vid afskedet stack mig i banden en I sedel, hvars valör jag af vanlig, men nu nog öf; verdrifven delikatess, icke genast kunde undersöka, omen som jag sedermera fann vara 6 Rär 32 sk. . Bko. På min ära, icke så liten förtjenst på en j afton för ett icke serdeles strängt arbete, torde mången tycka. Så tänkte likväl icke Fru Peteroseöns. Hon kallar det nämligen i fortsättningen af stämningsmemorialet en aspottstyfver, och menar, att Hr Julius knappt derigenom hade gifvit henne Å Å att åka, eller med andra ord, att aen sådan spottstyfver knappast förslår att betäcka min åtningskostzad, med behörig atiiralj bort och hem, jemte I mine öfrige kostnader af de materialier, som fordras och åtgå i och för mina förevisningar. Hon Istödjer sig dessutom derpå, aatt Hr GrossbandlanIden, utan gjordt förord, eller med obetingadt pris, lanmodat mig, att hos sig inställa mig, och för afton traktera konom ech kompani med mina konster; hvarföre jag af hvarje sannan reqvirent vanligen defrsjeras med mins: 25 Rdr Bke, derunder I dessutom jag aldrig spelar., Hon fordrar derföre återstoden i nämnde summa med 48 Rdar 46 sk, I Bko och gerjemte skälig ersättning för rättegångskostnader. Härpå svarade Grosshandlanden Julius skriftligen sålunda: aDen å mig tills i dag al Louise Petersen utverkade stämning synes, att döma efter de i verklig pöbelstil bopade insinuationerne, hafva mera haft för afsigt att genom en förmodad farhåga å min side ait låta densamma komma till offentlighet, Ikunna preja till sig penuingar, än vara stödd på den minsta rimliga förhoppaing, att genom demaremaktens åtgärd uibekomma em fordran, hvars giltighet hon sjelf svårligen någonsin kunnat antaga. aMen madam Petersta har häruti svårligen bedragit sig. Jag kan nämligan icke anse mig skymfad af hvad hon må behaga yttra, vare sig om min person eller det sällskap gäster, som den 8 ianevarande månad voro i mitt hus bjudne, och har, Ii anledning deraf, ej annat att svara än att jag härmedelst får yrka anivar å henne för dess begagnade eanständiga skrifsätt. cHvad deremot engår sjelfva saken, så har madam Petersena sjelf medgifvit, att hon ej betingat sig någon wiss betalning för sitt besvär medeist konsiers förevisande. Den slutsats hon häraf wviil draga, att hon skulle äga en obetingad rättigtet att taga för sig så mycket hon behagar, är i högsta grad löjlig, då, vid sådant förhå!lange, om tvist uppstår angående beloppet af ersättningen, hoa torde få åtnöjas med hvad hon fått, intill dess hon lagligen bevisar sig hafva förtjent mera. De6 Rär 32 sk, som hon af mig bekom, utan att då, oaktadt bon garmska väl såg sedelns valör, framställa någon högre pretenution, synes också vara mer än tillräckliga för att godtgöra kögst 2:ne timmars reprosentation af kbennes konster, ja, jag föreställer mig till och med, ati madam Pstersen, som på lediga stunder icke lärer försmå att slå upp sin magiska teater på ett och annat näringställe, kanske siundom under en hel vecka icke torde kafva en större inkomst. FEiler em man vill uppdraga en jemförelse med någon annan i lika ställning, så behöfver man endast erinra om den bekanta taskspelarem, som hade med poiisens tillstånd vid Carl XII:s torg emellan fyra utspända rep ambragt en liten skådeplats och hvars pretentien säkorligen aldrig tagit en så hög flygt som madam Petersens, ehuru bans skicklighet och värdet af hans konster voro med hennes fullt jemförliga. I fall hon låtit offentligen se sig emot enptrebi!jetter, hade det varit heones rättighet att bestämma deras pris högre eller lägre, som hon behagade, och kvar och en, som önskat skåda hennes konster, hade då fått låta sig dermed möja; men vidtalad af en enskild person att för ett af denne bjudet sällskap till en del af aftonens fördrifvande förevisa desamma, har hon ingen den ringaste skymt af rätt att göra upp några kalkyler om buru mycket hon möjligen kunnat förtjena, i fall hvar och en af sällskapet serskildt skulle såsom åskådare freqventerat hennes representation. Det kan då ej blifva hennes omkostnader och besvär, som skulle godtgöras, och intilldess hen styrker, att desse ej blifvit tillfyllest godtgjorde med de erhållne 6 Rdr 52. sk eller att hennes konster äro i sig sjelfve mera värde, lärer hon icke kunna få mera än hvad hon! redan bekommit. Hr Julius yrkade derjemte er-; sättning för rättegångskostnaden, hvars belopp Hr Julius förklarade sig på förhand öfverlemna till de. fattige. i Målet afgjordes genast och Hr Julius blef af Kämnersrätten ålagd att godtgöra fru Petersens kostnader och besvär vid representationen med 46 Rdr 52 sk. bko, deruti likväl ioberäknadt de 6 Rdr 32 sk. bko hon af Hr Julius reåan erhållit. Vid denra utgång af saken gingo de fattige miste om den af Hr Julius på förhand utlefvade gratifikation, ty Hr Julius blef i stället förpligtad ersätta fru Peterscos rättegångskostnad med 2 Rdr bko. —NEN I Uddevalla d. 34 Jan. Tvenne industri-riddare, ycglingarne Linderoth och Nordmark, försedda med Kongl. ÖfverståthållareEmbetets i Stockholm pass, för vandring til! Christiania, anlände öfver I Götheborg hit till staden sistl. Söndag och gjorde: på eftermiddagen ex promenad kring gatorna, för ett rekognoscera, samt tillgrepo redan tidigt påj aftonen, i tvenne serskilda hus, i det ena genom