Aftonbladet – 5 februari 1840, sida 2

igenom dessa kunna i Riksgälds-kontoret genast användas till kreditiv-anordningar och Riksgäldens betalning, än att genom en alltför låg beräkning af Statsverkets inxomster lemna så betydiiga öfverskotter i Stats-kontoret, som hittills. BorgareStåndet. Vi meddela här nedanföre, enligt löfi2 i Måndagsbladet, Hr Ekholms eotion i pleno den 4 dennes, rörande besäitandet af embeten och utillsvidare,-systemet: eIbland de orsaker, som menligt inverkat på alimänna ärerdernas behöriga gång uti vårt fosterland, samt icke ringa bidragit dertill, att många pu sllmänt öfverklagade olägenheter antingen icke blifvit i tid förekomne eller, sedan de låtit förmärka sin tillvaro, ändamålsenligt afhulpne, torde med skäl kunna räknas bristen på duglige embetsmän uti administrationens särskilde grenar. Detta beklagliga förhållande härleder sig väsendtligen derifrån, att, vid befordring till högre platser i samhället, icke alltid fästats det afseende på förstjent och skicklighet, som 28 S Regerinsformen förutsätter. Följden häraf har blifvit den, att öfverensstämmelse i grundsattser, sammanhang i beslut, samt en kraftig samverkan vid verkstålligheten deraf ingenstädes äro till finnandes. Den moraliska smitta och den industrisila förlägenhet, hvarunder statskroppen arbetar, leta förgäfves efter botemedel hos dess naturliga likare. En slapphet och liknöjdhet bar derifrån influtit i: samhällets ådror, hvilka åter alstrat tillväxande missaktning för ordning och lagar, hvaraf utbrotten dagligen förnyas under våra ögon. I samma mån som oskickligheten undanträngt förtjensten från de högre platserna, hafva utmärkande förmögenheter i lägre tjenstgrader måst stå i skuggan eller blifvit förhatliga och förföljda. Embetsmannabanan, hvars lägsta trappsteg förut, med skyldig misstro för egen förmåga, blott långsamt ech afmätt bevandrades, samt beredde innehafvaren anseesde endast i den måbnm, som hans egenskaper genom pröfning och erfarenhet utvecklades, öfverhopp:s numera med ett enda språng, under anspråk, hvilka endast mäta förmågan efter lystnaden, och pligterna efter utvägarne att undsvå ansvar för deras eftersättande, hvarigenom ock slutligen sjelfva embetet ådrages en missaktning, som sprider allmän misstro och farhåga. Telrika exempel saknas icke derpå, att personer anställas i tjenstgöring och erhålla förmanskap öfver andra, oaktadt de icke äga den minsta förberedande kurskap eller erfarenbet, hvsrjå deras verksamhet kan stödjas, och hvilka således dagligen löpa fara, att antingen bero af de tjenstemäns välbebag, för hvilka de äro ämnade att tjena till rättesnöre, eller oekså att blindvis hugga i vädret samt komma villervalla och olag åstad, till största skada för det 2llmänna. Regeringen har på visst sätt sjelf ådagalagt sitt misatroende till de civila myndigheterna i landet, då den, med förbigående af dessa behörtga organer, sökt förskaffa sig underrättelser om tillståndet i vissa landsorter medelst affärdandet af militärpersoner att kunskapa derom. Må man då ieke eller förundra sig, om mången gång sanna och noggranna skildringar om laadets ställning och behof uteblifvit, eller lemBats obegagnade. De flerfaldiga olägenheterna af lycksökeriets inverkan på våra samhällsangelägenheter och deras drift behöfver jag troligen ieke vidlyftigt beskrifva, lika litet som jag anser tillständigt, att utmärka dem, hvilka på sådan väg ernått och nedsatt landets äreställen, der endast förvärfvade eeh ådagalagda insigter, mognad erfarenhet, redbar sjelfstöndighet och oförvitligt uppförande, understödde och vägledde af lyekliga själsförmögenheter, förmå att upprätthålla det hvarje embete tillkommande anseende, genom Lkeredandet af allmänt och enskildt gagn. Måhända har man icke med det eftertryck, som vwederbordt, uti nuvarande regeringsform uttryekt sättet att gå tillväga vid tjensters besättande. Deremot innehöll 1720 års regeringsform tvenne stadganden, hvilka i viss min lade band på godtycket, i detta afseende. Det beter nemligen, i 40 mom. deraf såtunda: Vid calla embetens besättande, bör förnemligast anases personers. bepröfvade erfarenhet och föratjenst, så att ingen till alldeles ovane och med edess ämne ej öfverensstämmande sysslor må kantagas, utan hvar och en befordras efter dess anaturliga böjelse och erfarenhet. Ingen må för böghet, gunst och anseende få insteg i sådana asysslor, hvartill han ej är skicklig, ej eller för ringare härkomst förskjutas; samt uti 44 stads gades att, com nigon embetsrman, endlig eller averldslig, rekommenderar eller befordrar nålagon för egennytta, gåfvor, skyldsk:p, vänskap, cgunst och. höghet, till bättra meriterades för. efång, bör bean efter föregången ransakning och cfom, utan nåder genast sättas ifrån tjensten aoch efter sskens omständighet strsffos., Härigenom kunde, såsom jag hade äran nämna, en viss kontroll utöfvas på regentens makt att efter välbehag utse krorans ersbetsmän, ehuru