Aftonbladet – 4 februari 1840, sida 1

DU: Jag DeElagar, det Jag vid deita tilifälle ej kan lyckönska er till en ostörd trefnad och välgång under förlidna året. Eldens och farsoternas förhärjningar hafva på ett smärtsamt sätt träffat blomstrande delar af vårt fädernesland, och allvarsamma förlägenheter störa ännu många al våra städers handel. Oaktadt dessa menliga förhållanden ger 083 den allmänna välgång, som bittills så nådigt skärkts oss af uppbofsmannen till all: godt, nya anlednicgar till den lifligaste tacksamhet. Isynnerhet hafva vi skäl att glädja oss öfver våra skördars ymnighet, hvarigenom den af förståndet ledda fliten biifvit så rikeligen belönad, och erhållit den säkra lön, som förgäfves sökes i bedrägliga spekulationer. Jag kan i sanning icke utan tillfredsställslse betrakta de bevis, som det förlidna året erbjuder på de välgerningar, som för landtbrukaren härflyta från dess ståndaktiga outtröttlighet vid dess aktningsvärda yrke. Intet medel till enskild trefaad är så tillförlitligt, och ingen källa till national-välstånd så säker. Ingenting kan hålla ett folk skadeslöst för dess beroende af andra, i anseende till det bröd, det äter, och det fägnandeg öfrerflödet af det, hvarpå en hvars lycka i så hög grad beror, kan ingenstädes sökas med så mycken trygghet, som i åkerbrukarons flit och jordens afkasining. Mo Efter derna inledning öfvergår presidenten till de yttreengelägenheterna, hvilka han finner i al!mänhet fillfredsställande. Handelstraktater hafva blifvit afslutade med åtskilliga regeringar och deribland en med Sardinien, den första, som NordAmerika ingått med demna stat. I arseende till relationerna med England anmärker han, det anstälida undersöknigzgar visat, att infallen i Canada skett för det mesta af Canadensiske utvandrare, icke af Förenta Staternas medborgare. Deremot beklegar han de fiendtliga tänkesätt, som i Canada yttrats, äfven af underordnade auktoriteter, emot NordAmerikanska folket och dess institutioner. I anseende till de inre ärenderna, omeämner presidenten svårigheterna till förvarande af statens inkomster, hvartill de närvarande inrättningarna äro något bristfälliga, och ogillar isynnerhet pappersmynts emottagande vid utskyldernas erläggande, hvilket han tror böra ske endast i klingande mynt. Den massa deraf, som cirkulerar inom staterna, uppskattar han till 85 millioner dollars, och då högst 4 eiler 5 millioner någonsin kunpa komma att bli liggande i statens kassor, skulle sådant ej hafva något. menligt inflytarde på penningemarknaden. Han teadlar den lätthet, hvarmed man i åtskilliga af unionens stater skapat nya skulder. cEnkelhet och sparsamhet i statens förvaltnirg hafva alltid bidragit till ats rena och stärka de repuHblikanska grundsatserna, hvaremot då lika så säkert öfverallt förstöras gerom statens slöseri, under hvad skenbar förevändning det än införts eller underhållite.n Någon minskning i statsinkomsterna har ägt rum genom den uppkomna handelsförlägenheten, och då år 4842 aila tullafgifter nedsättas till 20 procent, torde inkomsterna minskas med 5 millioner. Sparsamhet blir härigenom så mycket nödvändigare.. Enligt förra kongressens önskan, hade en öfverenskommelse blifvit afslutad med Indianerne i Florida, men hvilken de åter brutit, så att kriget åsyo upplågat. Amerikanska flaggan har blifvit missbrukad till slafhandel, och de bristfälliga lagarna i detta hänseende måste således undergå en revision. Postvägarnes längd inom unionen utgjorde den 4 Juli förlidet år 433,990 mil, hvarpå brefposterra årligen tillryggalägga 34,496,898 mil. Postkontoren voro 43 028. Uppbörden intill d. 30 Juni utgjorde 4,476,688 dollars. Bankernas ställning upptager en betydlig del af bådskapet. Då de år 4837 nödgades inställa sina kontanta inbetalningar, ansågs detta som en naturlig följd af det förlorade förtroendet, hvarigenom de tvingades att i massa inlösa sina sedlar. Nu I hafva de åter inställt sina kontanta utbetalningar, men denna gång fattas dem den ursäkt, att man alltför mycket ansatt dem med sedelinlösning; de stödja sig nu på nödvändigheten att sätta sig emot strömmen, hvilkaen, i förhållandena till utlandet, så mycket vändt sig till deras skada, att den hotar föra alla reda penningar ur deras, kassor. Detta skäl är ännu farligare än det förra, och framställer i ännu tydligare dager det ändamålsvidriga i I principen att begagna dem till deponerande af stateps medel, hvarföre presidenten yrkar på stiftandet af ett sjelfständigt national-skattkammare-embete. Ett sådant och skatternas erläggande i kontanta penningar, tror presidenten, skall fördelaktigt inverka på sjelfva bankerna, hvilkas öfverdrifna sedelutgifning derigerom skulle minskas. Man nar visserligen ofta yttrat den tankan, att i kontrollerna öfver dem lättast skulle åstadkommas igenom inrättandet af en national-bank, men dels Istrider en sådan anstelt emot författningen, och j dels bar den national-banks historia, som existerade under namn af cFörenta Staternas bank, nog. I samt bevisat, att den ej kunde tjena till ett sådant jändamåls upprående, att den tyertom endast ökat peppers-myntets massa, uten att hindra det derI med förenades vacklandet i penningevärdet. PresiI denten ser, med ett ord, intet arnat medel att återföra en bättre sakernas ordning, än återgången till konstitutionens föreskrifter, som fordrar ea I metallisk myntfot såsom grund för landets penningeväsen, och stadgar, att kongressen bör bestämma jmyntfoten och främmande myntsorters värde, och då bon förbjuder enskilda stater, katt slå mynt, utgifra statspapper, eller att göra något annat än guld och silfver till lagligt betalningsmedel, Att I man ieka noga iakttagit dessa konstitutionens fö reskrifter, derifrån bärleder han isynnerhet den närvarande förlägenbeten. alImedlertid, tillägger han, askoll vårt folk ej länge bli känslolöst för de bördors tyngs, som blifvit detsamma pålegda genom det oriktiga systemet, hvilket inverkar på dess sengviniska, energiska och verksamma karakter, lika litet, som för de medel, hvilka erfordras för ått draga det ur denna förlägenhet. Den tyngd, som hvilar på en stor del af folket och vissa enskilda stater, är dan ofantliga inoch utländska skulden. Våra stetors, kornorstioners och enskilde Aff nerna Aele I