tag. Nödvändigheten kräfver alltså en snar lindring i den jordbrukande allmogens skattebördor, och det är derföre med glädje och tacksamhet vi af Konglig Maj:ts tal finne, att det är Kongl. Maj:is nåd. afsigt, att i detta hänseen-:! de gå folkets önskningar till mötes. Ait utskylderne kunna till högt belopp indrifvas är en oriktig måttstock på allmänt väl j stånd och lycka, ty ofta utgår härtill bos mängden dess yttersta skärf, och de öfverskott, som tillflyta statskassan utöfver behofven för dei Riksstaten fastställde anslag, utgöra derföra en besparing, som naturligen bör återbäras till de skattdragande. Rikets Ständer böra alltså söka så ordna statsinkomsterne, att ett dylikt missförhållande, till men för Iden enskilde, ej vidare må uppstä. Isammanhang härmed torde böra nämnas, att redan vid sista riksdag ett annat väsendtligt beslut till mildring af det tryckande i sättet för utskyldernas erläggande, fattades på grunder, om hvilka Konung och Ständer voro ense, nemligen att de, vid förvaniling till penningar, skulle utgöras efter medelpriset för tio års markeIgång; äfvensom en förenkling af beskattningen, genom persedelräntornas förvandling. Detta har likväl sedermera icke blifvit verkstälidt, oaktadt I förändringen var utsatt att taga sin början ifrån och med året 4837. Det är med bekymmer vi finna, att ett så vigtigt besiut, vidtaget efter öfverensstämmelse emellan båda statsmakterna, sedermera blifvit lemnadt utan afseende. ! Vi äro förvissade, att Kongl. Maj:t skall i frambärandet af dessa bekymmer finna ett bevis på Rikets Ständers uppriktiga önskan, att upplysa li sådana fall, der Kongl. Maj:is omsorg för undersåtares lycka till äfventyrs icke motsvarats! af Kong! Maj:ts ansvarige rådgifsares eller! lembetsmäns nit, skicklighet ech drift, äfven i jlämmen, som på det närmaste äro förknippade! med den stora mängdens utkomst och bergning. Kongl. Maj:t bar gilvit oss en hugnande unI derrättelse om det fördelsktiga skick, hvari krigskassan och dess materiel befinna sig och om den anda, som lifvar den förra. Då med Kongl. ! Maj:t vi dela tillfredsställelsen häröfvor, anse vi! oss tillika icke böra uraktläta att yttra den önskan, att någon inskränkning i den stående ärraten under fredstid kuade göra det möjligt! att vinna lättnad i en af de mest tryckande bördorna för det allmänna. I samma mån den! skattdragande under fredens lugn sjelf kan få behål!a besparingen af sin arbetsflit, skall han; finna sig al egen twrefnad närmare fästad vid fosterjorden och hafva större kraft och håg, att i vådans stund offra sin person eller sin egendom för dess sjelfbestånd. — Kongl. Maj:ts nådiga löfte om en proposition till inrättande af skolor för ungdomens allmänna undervisning har al oss emottagits med så mycket större tillfredsstöllelse, som behofvet deraf varit ett allvarsamt öfverläggningsämne äfven hos föregående Ständer, hvilka egnat en synnerlig uppmårksamhbet och vård åt det uppvexande slägtets bildning. Rikets Ständer underlåta säkerligen icke heller nu, att åt detta vigtiga ämne skänka en noggrann uppmärksamhet och pröfning. — Med förklarande af vår underdäniga er-! känsla zför de omsorger, Kongl. Maj:t haft till lindrande af nöden i vissa provinser under missvextåren, finna vi äfven med tillfredsställelse, ati de medel, som af föregående Rikets Ständer dertill anslogos, verksamt bidragit till det åsyftade ändamålet. Vi våge dock härmed förena uttrycket af den tankar, att anledningarne till undsättningar ifrån statens sida miåihändå skulle återkomma i mindre förfärande skepnad, och antalet af lösdrifvare och fattige, äfvensom af brottmålen rid rikets domstolar, icke i så bekymrande mån tillvexa, om lagstiftningen för den allmänna hushållningen, näringarne ech handeln, i öfverensstämmelse med de underdåniga önskningar, som Ständerne vid flere föregående Riksdagar yttrat, hade hunrit ordnats efter mera bestämda och bestående grundsatser, så att ett större utrymme kunnat gifvas åt arbetsfliten och mera säkerhet vinnas för beräkningen af enskilda företag. Det: är icke utan oro, som nationen varit vittne till de obehag mellan medborgarne, som härflutit af den : ännu fortfarande ovissheten i ett så vigtigt ämne för samhällsmakternas omtanka; och då denna lagstiftning, enligt grundlagen, tilhörer Kgl. Maj:ts regering, utan någon beslutanderätt å I Ständernas sida, bör det vara en bland Rikets Ständers första pligter emot det allmänna, att framföra den önskan och förboppning, att Kgl. Maj:t måtte fiena och utse upplyste ech om idet allmännas och de arbetande klassernas behof i detta hänseende väl underrättade män till biträde, att bringa dessa, alltsedan det nuvarande statsskickets början till större delen oafgjordel angelägenbeter till en lycklig utgång. — Uti Kgl. Moaj:ts nådiga löfte att egna en mogen öfverläggning åt det förslag, Rikets Ständer kunna komma att i grundlagsenlig ordning afgifva till ftrhfseonsn nn Af 144 Hmärvaåranda vranracantatinne. I —-— he fa kv mA LL a AA BR ke PR rr AV