CHR Lå VILLA KIELI IFERIPMUNPIAV SFUDEILLg SKSYRLN Bi er sedan räntan i jordeböckerne var intagen ech ålunda på god tro ansågs sog ständig, ej heller R beropandet af gammal bäfd, har kunnat rubba min m ivertygelse, att endast de skatter äro lofliga, som ki f Rikets Stiänder behörigen äro beslutade, äfvensk om att Rikets Ständer äro förpligtade, att fullha tändigt utreda verkliga förhållandet, om ock h så genom Kronans, så kallade Ordinarie, StatsinkomBj: ter skuile förminskas. Icke helier har det undfalIE: iv mig, att vid tillämpningen svärigheior skola In ppstå, dels derigenom att mantalsräntan är, till Oj! ågon del; anvisad Militien eler QCivil-Siaterne, E jels Kronan afhänd och numera i enskild mens go. Härvid har det synts mig, att om al Kronan, under en tid, då räntan på god tro utgick, den blif.. it till visst ändamål anvisad, så måste af Stals-j Verket ersättning lemnas till Militien eller Civil;taterne, antingen i penningar, eller i sådane räa-: or, som Kronan lagligen eger att disponera, utan; tt sådant kan inverka på jordegaren och dess rätighet, att blifva befriad från ett skattebidrag, som: aknar laglig grund för dess tillvaro. Krenars en-; ak är det ock, att ersätta dem, som med egande, ätt nu ienebafva några af dessa räntor, hvarvid, lock torde böra utredas, huruvida alla nu till en-; kild man utgående räntor verkeligen förefunnos, ,. å Kronan afhände sig äganderätten. ev Olika meningar hafva vid föregående Riksdegar di elat göra sig gällande i afseende å Rikets Stän-:de jers allena besluiande-rätt öfver de så kallade orde liparie Statsinkomsterne; och ehuru Grundlagarnes Pp ;rdalydelse, men icke föregående prejudikater böra C jena till efterrättelse, har jag dock trott mig böra B ;vinra, att hvad tydning man än velat gifva åt 39 ch 64 8 Regeringsformen, så bör denna meningsR strid icke kunna utsträckas ända derhän, att hvad; if misstag origtigt blifvit till ordinarie Statsinkom5 sterne hänfördt, icke bör och kan rättas af den: statsmakt, som har Rikets beskatining sig uppdra-! sen. En behanäling stridande emot min här ytt-! ade öfvertygelse, bör väl icke kunna förmodas, K såvida 57 Regeringsformen skall äga någon verkig betydelse, men jag har dock trott mig böra fä-: sta StatsUiskottets uppmärksamhet derå, att Rikets Stärder allena tillkommer att utreda och afgöra; lsana, för Sveriges jordägare, så vigtiga fräga. GREFVE ANCKARSVÄRDS FÖRSLAG TILL NY STATSREGLERING. Regeringsformens 409 föreskrifver: att Riks-; dag icke må räcka längre än tre och efier avmä-s jan hos Konungen högst fyra månader, hvarefier Konungen äger rättighet att Ständerna åtskilja. !s Den stadgar: att förra bevillningen skall fortfara!, intill nästa riksdag, om Rikteis Ständer icko åtagit! sig någon ny bevillning till bestämdt belopp, in-g nom Konungen, efter dessa fyra mänaders utgång, , u:öfrar sin nämnda rätt. f Det är således Rikets Ständers pligt, att före-!, komma hvarje öfverraskning, som Kunde för natio; nen medföra den gamla bevillningens fortfarande, j i i Å i j j j SS Öh mA mm på samma gång alla öfriga beskauniugar qvarstodå; ty folkets ekonomiska ställning fordrar skattebördornas förminskande, och de nu utgjorda sktattebidragan äro större än de någonsin varit; slörra än ätminstono jordbrukets krafter tilläta, på hvilka de lixväl hufvudsas isen grundas, och större än de närvarande st ven, så öfverårifnå dessa än äro: hvilket syne ge betydliga öfverskotten. Så skyndsamt, som våra inveeklade former det I tillåta, böra RiksStänvden alltså öfverenskomma om lett nytt bevillnisgsbelupp, lämpadt efter represenitanternas öfveriygelss om statens nödvändigaste behof, folkets förmåga att dem uppfylla, samt den grad af förtroende, som regeringsmakten ingifver, vid betraktandet af den förra förvaltningens resultater. Men för detta ändamål är nödigt, att Be-! viliningsUtskottet, så snart ske kan, underrättas om den statsbrist-summä, hvilken genom allmän bevillning bör fyllas; och denna summas uppgifvande tillhör StatsUtskottet, sedan med ledning af dess betänkande RiksStånden afgjort åtats-reyleringen. Häraf inses nödvändigheten, att denna reglering skyndsamt behandlas, och jag vågar alltså icke endast fästa RiksStånders uppmärksamhet derpå, utan äfven utbedja mig StatsUtskoitets skyndsamma pröfning af det Förslag till Svals-reglering, som jag härmed får öfverlemna, och om hvars remitterande till StatsUtskottet jag vördsamt anhåller. Förslag till beräkning af Stats-inkomsterna. (Medei-markegångsprisen äro tagna hufvudsakligen efter 4837 ärs bokslut, såsom icke stegrade I genom missväxt-årens förhöjda priser. Likaså beräknicgsgrundernpa.) S Ordinarit Stalsinkomster. Ordinarie eller Jordboksränta Bko Rir 2.500,000. Anm. Extra ordinarie eller Hemmantals-ränlan föreslås till upphäfvande: på sätt, aw uppbörden skulle upphöra från och med är 4844. Stulie ott sådant Rikets Ständers boslut icke af vederbörande sättas i verkställighet, kommer deremet allmäni sa bevillningen att.i samma mån mnedsättas; ifalll Siatsoch BevillningsUtskottens förberedande jätgärder Rikets Ständer bifalla de derom gjorda I motioner. LÅ Afrads-spanmål . eo s 250,000. ii Tionde-spammål oo. sc. soc so 200,080. tl Tionde-spatmäls-lösen . . 4500. Arrende-medel . . ss so s e 120.000. el Silfver-tionde, Mygtare-lön och Slagskatt 7,300. ce (Förslagsvis 2,625 Rdr i fiifrer, som uUutr föres a 498 Rdr i Bankosediar.) a !Koppar-ränta och Slagskatt . . . . 42,000. sg) (Förslagsvis 300 Skepgutid å 450 Rir.) Avesta Kopparoch Msnufaktur-tull . . 5000. I Tiondeoch Mammarskatts-jern . 200,000. -lAlun-tionde . . , ss 0 so s 2000. a Svafvelbruks-tionde : . er. so 20060, h) Mantslspenningarne semt Legmansoch HäradsI böfdinge-räntan, hu beräknad till omkring 393,000 alRdr Beo, utgöra inkomst-titlar, hvilka väl egentligen tillhöra de personliga skatterna, men som då n! dessa, i alla fall utgöras af husbönder och femiljed feder, drabba isynnerbet de mindre jordbrukare, handtverksklasserna och dagarbetare: UpphälIl uvande ef dossa skattebeiopp har vid flere riksda