Aftonbladet – 1 februari 1840, sida 3

af hvilka flera visserligen leda till ett för Hr R. Seybold miidrande omdöme, härmedelst endast begära, att, för fullständigheten af de till målet hörande handlingar, äfven må i Aftonbladet införag följande i Hrr R. E. Seybolds förberörda uppsats åberopade, men utsslutna dokument: aLördagen den 44 December 1839 kom jag åkande med min hustru, för att föra henne till Pro Patria; under vägen kände hon sig, i anstende sill det häftiga körandet, nära sim förlossnins. Apvländ till Ladugårdslandstorgei, yttrade hon: kära min man, kör för Guds skull ej längre; barnet är redan födt, och jag önskar endast ait få komma under tak. Kommen midt på torget, måste jag, för att undvika en samlieg af nyfikne personer, inköra på närmast belägna öppna gård, som var der belägna Sockerbruk. — Inkommen på gården, anträffade jag en karl, hvilken jag bad att få tala vid någon qvinspe;soa derstädes, rörande min bustrus belägenhet. — Häruppå svarade han: chär finns ingen qvinsperson Genom både madrens och barnets förerade klagorop förvirrad, yttrade jag: kan då ingen menniska vara så barmhertig visa mig vägen till on Barnmorska, eller ock lemna plats för min hustru och barn, till dess jag hinner sjelf anskafja biträde. — Då nedkom ena herre på går den, med tänd lykta, och frågade hvad det var för ell oväsende och pack; samt befallde sitt folk stänga porten och utfösa de på gården innevarande personer. Till denna hårda hotelse svarade jeg: nu är således ingen medömkan att finna härstädes, jay måste ut för att söka någon mera barmhertig. Utkommen på torget fiågede jag, om nåkon kunde visa mig vägen till en Barnmorska, bvarpå en ypgling svarade: ajag känner en, som bor vid Qvarngatan, och han visade mig äfven dit. En man hade, mig ovetande, varit essiföljaktig till detta ställe och visade all möjlig omsorg så väl för min hustru som barnet, i anseende till den bestörtning, hvaruti jag råkat genom denna ledsamma ändelse. Dagen derpå gick jag till staden för att söka nåson fadder, hvarvid slumpen förde mig in till Hr Bryggaren Lychou, som jag, efter att hafva omtalt lenna bändelse, anmodade derom, hvartill han var 5od lemnade sitt samtycke, och gaf mig då genast understöd i penningar; hen har under rain hustrus jukdom tillsädt hennej matj från sitt bord sxemt 108 Accoucheurskan betalt ella omkostnader. Att detta allt är enligt med senna förhållandet ntygas ucder edlig förpligtelse. Stockholm den 5 Januari 1840. Andreas Morin. Att A. Moria i vår närvaro erkänt innehållet sf fvanstående skrift, samt derunder tecknat sitt amn, betyga: WW. Hongelin. Holm Tyg-Skrifvare.