Aftonbladet – 1 februari 1840, sida 2

I vi här intaga den skrifvelse, som Rikets Ständer lår 1823 behöfde öfverlemua angående ett stadIgandes upphälfvande i 1805 års skogsordning. 1 Den lyder som följer: a Vid öfverläggning i anledning af väekt fråga om ett förtydligande af 3 mom. 46 Y:n i 1805 års förordning om Skogarna i nmket, hvarigenom stadI gas böter får den, som idkar handel med täljda eller klufna bräder, eller sådana till stad införa, I hafva Rikets Ständer ehuru de väl insett, att detta stadgande haft för afsigt, att till skogarnes vård I förekomma, det ett större antal stockar skulle sågas, län det, som vid skattlagda sågverk varit påräknadt, likväl funnit detsamma icke vara förenligt med de Jaf Rikets Ständer antagna grundsatser för eu loflig lindustris friare utveckling och rättigheten för hvar Joch en, att utan tvångsband och på sätt han för Isig lämpligast finner, använda sin välfångna egendom; och få Rikets Ständer alltså desto hellre anI hålla, att E Maj:t täcktes med upphäfvande af det åberopade momentet etc, stadga och förordna, att äfven tä!jda eller klufna bräder skola hädanefter få till afsalu i städerna införas, som Rikets Ständer anse införsel af eller handel med ved, eller i öfrigt tillåten vara, icke kunna genom vårans olika tillverkningssätt blifva en straffvärd handling, eller böra föranleda till ett förbud, som i allt fall ganska ofullständigt uppfyller den dermed åsyftade kontroll Men ännu hade ej den långsamt mognande öfvertygelsen kommit till insigt om det rättvisa och kloka i Ständernas begäran, Konungen hade väl gillat principen om den fria dispositionsrättigheten, men vilkoren? Stvänderne hade nemligen icke ansett sig behöfva anslå stora skattebelopp till inköp af planteringsbagarna, innan regeringen först utsett sådana och till nästa Ständer meddelat förslag angående deras inköpande och förvaltning. Regeringen hade således gjort ingenting dervid,-utan blott låtit undersöka lämpliga platser till planteringen. Vid 1828 30 årens riksdag, aflemnades derföre en ny proposition, af den 21 Februari 1829, hvari till Ständernas bepröfvande framställdes : Ått till planteringshagar borde inköpas en rymd af 20 till 25,000 tunnland, dels i Öster.göthland, dels i Småland, Blekinge eller Skåne; och begärdes tillstånd att dertill disponera kroi noparker, allmänningar, kungsgårdar och bostälIlen, samt att få anslag till anläggoing, administrationskostnad och inköp (150,000 Rdr) etc. I Då skulle genast ekskogarne lemnas utan lösen. Ständerne biföllo väl en del af propositionen, funno 25,000 tunnland icke för ringa, och lemnade rättighet till begagnande af kronans jord, boställen, m. m. emot ersättning; man ansåg plamteringen endast behöfva ske successift, räknadt på 200 års tillvext; och trodde alltså det vara nog, om de anslogo Bispmotala kungsgård med de flere dervid belägne kronolägenheter till detta ändamål, samt 253,000 Rdr. Deremot ansågo de 1823 års beslut om lösen för så billigt, i anseende på den fördel, jordegaren vann att de ej kunde afstå ifrån denna ersättning till stafen, och de vidhöllo i öfrigt samma beslut i detaljerna. Nu blef, i stället, af regeringen Visingsborgs kungsladugård utsedd och begagnad till ekplantering; afkastningen af Bispmotala kungsgård anvisad till kostnadernas bestridande samt Visingsö krouopark äfven för ändamålet anslagen; 60,000 ekplantor utsatte skyddade af annu flere vilda träd etc. Regleringen af kronans parker och allmänningarne påbörjades, och af 60 sådana voro 55 reglerade lår 1834, enligt till Ständerna lemnad uppgift. Af de allmänningar, som skulle upplåtas åt menigheter, hade några dels bhfvit till delning upplåtna, dels till försäljning anbefallde. De öfriga hade blifvit reglerade och en förbättrad skogsvård förordnad. Enligt berättelsen vid 1834 års riksdag hade skogsinstitutet bhfvit mycket begagnadt; en praktisk lärobok i skogshushållningen, som Landtbruksakademien sammanfattat, var utdelad till kyrkorna; men som ej användbar för den mindre upplysta klasen, hade akademien fått befallning låta utarbeta en ny, kortare och lättfattligare. Rikets Ständer funno sig likväl år 1834 icke fullt öfvertygade om lämpligbeten af förändringen med planteringslokalen. De hade anledning finna besynnerligt, att de pålitlige män, som tillstyrkt regeringen att begagna Bispmotala, skulle hafva missledt Konungen och Ständerna; och deremot anledning att tro Visingsö jordI mån allt för svag. On var, såsom kändt lär, skoglös. De ville således ej medgifva Bispmotalas försäljande till skatte, innan en n I undersökning, hvoertill äfven borde kallas hederlige män i orten, intygat förhållandet. (Se RiI kets Ständers skrifvelse den 11 Augusti 1834.) Rikets Ständer begärde äfven genom skrifvelIse den 3 Jan. 1835, att en förnyad organisation med skogsoch jägeribetjeningen måtte verkställas och dervid all den indragning och I minskning i personal iakttagas, som med vården om kronans serskilda skogar kan finnas förenlig. STOCKHOLM den 1 Februari. a Ridderskapet och Adeln, äfvensom Pre.å . : . I etactåndet. hafva Ii dag ännnat RKlalbtnmrann an nl