Ivuuad VULRSAUIUULUU, alt BB MRVICEBA vv VavLVI a Jar kernas ordning. BOKHANDELS-BULLETIN. I Törnrosens bok. l cImperial oktav upplagan. ; Hr Almqvists sånggudinna är icke bland d-m,. som valt till princip det pretiösa acunum sed leonem;, hon är fastmera fruktsam som, med; förlof sagdt, en höna och värper ett ägg om! dagen, jag tillägger, för att i någon mån upphjelpa min likaelse, att det är guldägg. Der en annan skrilver en rad, der skriver dr A. en bok, och då en annan skrifver i ett enda ämne, skrifver Hr A. i hundra. Den volym, som ligger här framför mig, skulle, med sina 164 sidor fin och tät nonpareil i dubbla spalter, för en annan kunna gälla som asamlade arbeten, åratals mödor; från Hr A. är den blott en liten julgåfva, omärkbart tillkommer och utgifven liktidigt med ett helt antal andra och olika produktioner. Denaa arbetsförmåga och lätthet att bilda, som skulle vara af tvetydigt värde hos en klåpare, vet allmänheten utan tvifvel att skatta sig till vinzning från en författare med Hr A:s lefvande och mångsidiga snille. Men det gifves, om man så vill, utanför allmänheten en egen kast, ett eget slägte menniskor, för hvilka härmed är ett alldeles olika förhållande, för hvilka desse volymer äro en förskräckelse, i hvilkas ögon dessa apetiter, äro kannibaler, på hvilkas hufvuden dessa tvåspaltiga Imperial-oktav-upplagor, komma håret att resa sig; jag menar recensenterna! Recensenterne, litteraturens och den sköna konstens häradshöfdingar, bland hvi!ka äfven jag fått min domsaga att hålla ting i tolf månader om året! Och döm, om detta är ett embete, som frestar sin man! Har jag icke endast ti!l genomgående och begrundande af handlingarna i närvarande mål, det vill säga af cimperial-oktav-upplagann, tillsatt ena hel vecka, derunder jag knappast haft fid att taga mig matro, och pinat mina ögon vid den poetiska recensentlampan långt in mot klockan tio om nettes? Och hvad betyder likväl sådant mot det ait nu sedermera S I I ligt och fullständigt utreda allt och göra slag i saken? Skulle jag icke, om det vore rätt, härtill hebhöfva en volym, lika stor som volymen? Men som den gamla soldaten någorstädes bos Washington Irving, cjag vill göra en lång historia kort. Och jag skall till en början endest meddela en liten expose af de i arbetet innehåilna olika stycken, en sxpos, som för b2dömandet af det hels är alldeles nödvändig! men som skall bli ytterst sammandragen, på I sin aldra bögsta höjd om en hundra spalter! aJagtslottetn, som begyrner boken, kan 25sses som eit slags inledning till det öfriga. Hofmarskalken Hugo Hamilcar Löfvenstjerna, en ganska bildad man och vän till sånggudinnorna, har på gamla dagar dragit sig ifrån den stora verlden och slagit sig ner på en sin egendom i landsorten. Hans slott, — det så kallade Jagtslottet, — ligger på en holme i en af höga tallskogar kransad insjö, easamt för sig och tyst, men ofantligt vackert; han har här den värda hofmarskalken, bildat sig ett litet hof för sig sjelf, men ett slags skaldehof. Hvarenda qväll vid klockan sex samlar han omkring sig sina barn och fränder, — gubben går då i en gul sidennattrock och mörkröda sammetstofflor — och någon at sällskapet slår sig ner i den enkom härtill afsatta förgyllda kariasto len med blåa sammetsdynan, för att i sin tur undfägna med en saga, en berättelse af hvadj slag som heldst. Jag vet icke huru många år mean redan hållit på härmed, men jag tror, attl en och annan börjat bli litet trött vid detta e-: viga förtäljande och usagoverk, då händelsen j! förer till jagtslottet en främmande person, com j! just synes född för att äga sin plats i denna l! intressanta cirkel och att ensam för tio hållalt upp? en så vacker inrättning. Richard Furumo — så är hans namn — är i sig sjelf en: simpel landtbrukare, som bor, för hela veriden i okänd, på ett litet hemman straxt på andra ei-! dan jagtslottets norra skogar, lefver för öfrigt mestadels af mjölk, — wförstår dock äfven både kaffe och the, — samt sysselsätter sig myc-i: ket med att gå med sin bössa och sin flöjt omi kring i vilda skogen. Det är just under en dylik skogspromenad han lyckas rädda hofmarskal4 kens brorson Julianus undan en vwarg, efter!e hvilken beta Julianus inför honom på slottet til! a familjens bekantskap. Men Richard Furumo harr utom det att vara en god lantbrukare och en t skicklig skytt, många andra dråpliga sidor; ban e besitter i allmänhet en icke så vanlig bildning, I har derjemte rest oeh flackat omkring i veri-i len, genomgått både likt och olikt, och lärt!x sänna menniskan från olika synpunkter oeh ils en mängd olika ställningar. Som han tillika är Fp en man, serdeles road af att i sin ensamhet går och fundera öfver allehanda, eller hvad manjl kallar, filosofera, så gör allt detta, att han, närg Mar en sång väl får honom i tassen har Aafant-!s