har vilja och krafter, ech folket bör åtminstone icke lemnaa rum för den rättvisa beskyllning, han i vidrigt fall kan göra det: chvad rätt har du att fordra af mig, att jag ensam skall belasta mig med ett värf, som du ansett dig sjelf för svag och veklig att åtaga dig ? Det tiilhör således folket att sjelf bevaka sin rätt, att sjelf söria för sitt bästa, och att göra det på den enda väg, som anstår detsamma, den enda som förer till målet: laglighetens öppna, fria och ärliga väg. Man har mycket talat om våra formers olämplighet, om det svårrörda riksdagsmachineriet, och man har till en ganska stor deel rätt deri. Låtom oss likväl se till, om icke äfven inom dess trånga gränser fionea tillräckligt utrymme för den krafifulla, konseqventa, af redlighet och förstånd! ledda verksamheten, att grundlägga en bättra sa-. kernas ordning. istiden Rn la RR AR RAR PR 0