(Insändt). OM LANDTMATERITAXAN. Insärdaren hemställer till sakkuuniges bedömanle, huruvida taxen på arfvode för landtmäteriförättningar, den 48 Oktober 1834, bestämmer skäig och mot arbetet svarande ersättning för lacdtmäerigöromål För utredande häref erfordras endast tt egna uppgmärksambet ät ett enda förhållande, . EX, OM iman sefvir, praderoer, Uträknar och dear ett tusende tunnland jord emellan 30 jordegae, då de fleste af der undfå sorskilde skiften, bestående al åker, äng, och afrösningsjord, eller ninst sammanlsagds CO skiften, erkåller, enligt nu fällande förestrifter, lendtmätaren icke högre ersättning, än då berörde åtgärder vidtagas å lika peskaffade egor och rymd emellan 3:ne jordegare, lå, i de fleste fall, så ken skiftas, att desse undfå tt sammanhängande skifte, innefattande förenämie egosleg — Öfverstiger jordegarnes anta! fira DOM ett och samma hemmansnummer, är väl enigt förenämBde texa stadgadt, att en tillökning af i Rär erbålles för hvarje åbo Öfver sistnämnde anal; men sällsynt är, att ett sådant förhållande inröffar, innan byelagens egor undergått laga skifte. Herrar kommitterade, åt hvilka det uppdrega, att itarbeta och efgifva förslag till ifrågavarande taxa, ade bort infordra vederbörande landtmätsres utältande, — icke endast förste landtmäternes, ty len intresserar sig mindre för saken, som eger sin itkomst, utan att vara i behof att arbeta efter beörde taxa. Om de upplysningar, som då möjligen vunnits, rerit förenliga med billighet, rättvisa och afsott vfrodeersättning i förhållande till arbetets omfång, lade desso bort åtminstone bebjertes. Utan beh:f f vidare utveckling, fioner den, som egnar den ninsta uppmä ksamhet åt ett sådant stadgande, vilken rättvisa det medörer, hälst i södra delen f riket, der skifteslag icke sällan utjöres af 50 å 0 jordegare. Fandtmätare i Christianstads Lär. rotorn mu Av