Aftonbladet – 29 januari 1840, sida 2

NN I görande, intill dess en långsamt mognande länglinom sine respektive stånd redovisa för konklalvens tillgöranden, så kunna Ständerne städse Imed uppmärksamhet följa det inre af Riksdagens historia, och i fall deputerade skulle unI dets man hos Konungen. Nu känner Hr Taliman ganska vil, att lika litet som Konungen för sin enskilda person har något att begära af Boargarestindet allena, lika litet har Borgareståadet att begära af Konungen personligen. Hr Talman vet utar tvifvel, att Borgareståndets kommunikationer med Regeringen böra ske iaör Konungen i Statsrådet, hvarifrån också böra utgå alla regeringens kommunikationer, vare sig med Rikets Ständer eller med något Riksstånd enskildt. Det torde således få anses för gifvet, att Hr Tallman, hebjertande vår beklagansvärda ställning, 1 anseende till den origtiga tillämpningen af Regeringsformens 4 S, ansett sig böra uppträda i en förmedlande egenskap, för att inärvarande, af förrberörde anledning, missgynnande omständigheter, genom sitt personliga 2nseende och sin enskilda kraft, för oss och vår riksdag, i möjligaste måtto afböja de hirder och olägenheter, hvilka i så rikt mått lades i vägen för förra Riksmötet. 4834 års rikssag hade, jag påstår det, utan tvekan och utan fruktan att beskyllas för öfverdrift, beqvämligen kunnat slutas minst 6 minader förr än den afblåstes. Till den 4 December 4834 hade dåvarande Ständerna — enligt hvad jag under närvarande Riksdag hoppas komma i tillfälle att närmare utreda — kunnat hemförlofvas, derest icke den andra statsmakten ansett sig böra hos Ständerna tillvägabringa nya beslut uti 3:ns ämnen, hvaröfver de redan resolverat, men hvaruti den administrativa makten önskade ändring, af en, visserligen icko med ord antydd, men dock synbarligen från det missförstådda begreppet om 4 G:n Reg.formen, tagen irpuls. Det första handlade om utländskt statslån — definitift afslaget genom 41834 års Ständers, i behörig ordning, fattade beslut — men åter till pröfning upptaget, genom en formlig Kgl. proposition. Det andra angick regeringens önskade delaktighet uti styrelsen öfver Riksbanken; uti hvilket mål, sedan Stäsderne, i grundiagsenlig ordning, afkunnet sitt utslag, åtskillige för en utvidgad Konungamakt nitälskande enskilde Riksdagsmän funno utväg att arbeta för detta ändamål, genom hvarjehanda mer och mindre skickligt uppställda och formvidrigt behandlade motioner. Det tredje var den, vid en föregående Riksdag, afslagna förändringen af ö kap. 4 Y:n missgerningsbalken, i följd af 4834 års Kongl proposition, på nytt dragen under Ständernas pröfning och utan hinder af Borgare-Ståndets afslag uppböjd på grund af 3:ne Riksstånds sammanstämmande beslut, till en, under närvarande samhällsskick, ganska farlig lag. Med anledning af sålunda vunnen erfarenhet och med förhoppning, att Talmans-konklaverna rigtigt behandlade skola bilda en siags sammanhållning uti närvarande fyrkammar-system och derjemte utöfva en ingalunda likgiltig kontroll på utskottens göromål, dristar jag påkalla Borgareståndets allvarliga bemödande, för att, så mycket som på ståndet ankommer, gifva Talemans-konklaverne den lyftning och praktiska vigt, som de förut saknät, men grundlagsstiftaren omisskänneligen åsyftat. Ej nog att man derigenom kommer i tillfälle, att i närvaro af ordförande och fullmäktige för alla Riksstånd, till den kraft och verkan som frisinnade och på fakta grundade anmärkningar förmå, motverka den vanliga välbekanta Riksdags-maximen, att åstadkomma dels söndring mellan Ständerna, dels eppskof med ärendernes behandling och aftan hos Representanterne och andra af yttre förhållanden beroende omständigheter gjort en majoritet bland dem benägen till eftergifter och till intagande af en i öfrigt jakande position; — man kan äfven dymedelst icke allenast bibringa Utskotten, — om icke föreskrifter, dock anvisningar i fråga om de göromål, som ibland massan af riksdagsärender böra företrädesvis. handläggas, till skilnad från dem, som Jutan skada för det allmänna kunna ajeurneras, lutan ock att bereda inom hvarje stånd en föIredragningsordning, som befrämjar Riksdagsärendernas liktidiga, skyndsamma, men icke desto mindre grundliga behandling. Om nu vederbörande konklav-deputerade derlåta att sjelfmant aflemna en dylik redovisning, förefinnes intet hinder för en och hvar I bland Ständerney, att dem ifrån bänken dertill uppkalla.n — Vid sista protokollets justering beslöt Ståndet, på Hr Petres förslag, att, till undvikande Iaf en vidlyftig titu!stur, personer utom Ståndet skulle benämnas endsst vid sina befattninIgar, med förbigående af alla öfverflödiga titlar. I Då strofen förekom, rörande bortvisningen från Iden Kongl. tafeln vid förra riksdagens slut, upplläste Hr Petrö en skriftlig berättelse om för. M-— mn a AR RR RER a MAR