Aftonbladet – 28 januari 1840, sida 3

ren Ekholm kränkande för hufvudstadens förra represenianter, mer instämde i hufvudsakea med Hr. R. — Hr Morsing upplyste, att bulvudstadens re! presentant mottegit arfvode blett då ritsdagen hål its utom hufvudstadent. e.x vid Örebro riksdag, då! 10 Rdr Buo dagligen voro anslagne, men hvilket ; arfvode upphörde då riksdagen 48410, flyttades till Stockholm. Sedan Hr R. protesterat mot Hr Ekholms tydning af hans uttryck, men åtskillige le: damöter likväl med den sednare instämde, fick H: Petre ordet och, under yrkande att ståndet ej må:Le uppebåilla sig med Hr B:s moiion, förkiarade, att han helt och hållet instämde i Hr Rydias yttrande, samt att man ständsbröder emellan ej burde förhala tiden med att väga orden. Hr burgmästaren Levin hemetällde, om ej Hr B. ville äterLaga sin motion, men detta bestreds af Br: R., med anmärkning att frågen i sådan häovdeise kunde af vem det ville ånyo uppgifves, och v. talmannen hemställde de:före till ståndet, hu uvida det ansåg sig befogad: att upptaga motionen; denna hewmställan besvarades enbälligt med nej. I Fråga uppstod sedan, hu:uvida Er Halling, så som direktör för Malmö länkontor och Hr Helsingius, såsom bankofullmägtig, uck sålunda standerne redo skyldige, kunde i Elektorsvalet deltaga; Hr Halling ansåg sig endast jäfvig att intaga rum i bankoutskottet, men all annan eftergift såsom ett bortskänkande af kommittenters rätt, hvaremot Hr Helsingius ville sjelfmart afbålla sig från vatet. Ståndet förklarade likväl båda uförbindrage alt i valet deltaga. Valets utgång ses af gårdagsbladet. Bondeståndet. Äfven detta Stwands plena hafva hittills nästan utesiutande upptagits af de vanliga formaliteterna samt eu del formfrågor. Hans Janssons tal till Medstanden bafva förut biifvit 1 detta blad meddelade. Af då till Bondeståndet hållna helsningstal fästade Biskop Kullbergs en serdeies uppmärksaimbet för den pvöuska anda, som genomgår det, oe den hjeruighet hvarmed det framfördes. Vi meddela det här: De formfrågor, hvarom Bondeståndet fattat besiut afvikande från hvad vid föregående Riksmöten varit öflligt, äro följande: Presteståndet frambär genom oss, dess deputerade, till Hedervärda Bondeståndet sin helsnivg, jemte uttrycken af sin vänskap och sitt förtruende. Fosterlandet står till rikets fjerde stånd will äts telängden det första, i stora forbindelser. Det var; bonden, som fö:st bröt Svensk jod, som med yxan och spadan utvidgade vä a laudamären, aftvang! skogen och vildmarken de landvinniogar, på bvilkas grund en siat sedan kunde uppvexa. — Våra äldsta häfder afveta inga andra härar, än den allmoge, som, Gå ulländski våld stod för dörren, skyndade till vapen, varnade med svärdet och äter .ände till plogez. BPBergsmannen Engelbreckt räadade i Sverige, och Försynen ville, att odelmarnens Svenska ära stod i bredd med riddersmennens. Men Svenska allmogens krönika räkner dock ingen förhatlig f ibetstid. Den har kunnat krossa törtrycket, menaldrig sielf sökt förtrycka. — Reuligel dannemän! Sverige har edert sänd att tacka för mycket, men det väntar ock mycket af eder under detta riksmöte. — Må de öfriga stånden stå framför eder i kunskaper, bildniog och utrycksförmägr. J ägen en rik skatt eder bevarad ieder säkra mängåriga erfarentet af de närmare förhållanden i feolklifvet, som så märkbart inflyta på fosterlandets väl. I behöfven icke läta umföra eder af al-. lehanda lärdoemsväder. Edert sunda, oförvillade omdöme skall anvisa eder, bvad J hafven awt iakttega, för att motsvara edra bröders förtroende och fordi:ingarne af det allmänna bästa. Af hvilken vig:, äfven för edra medständer, äro icke de upplysningar, J hafven att meddela, och hvilken medverkan till landets förkefran kan mera oegennyt tig, mera redbar påräknas, än af dem, som äga l. mest af Svensk jord cch nog af Svenskt sinne för. att, nu som förr, i behofvets stund vara redo, Där det gäller Svensk ära och Svensk välfärd. Så länge den sanna betydelsen af Svenska bondens urgamla valspråk: cGud, Kozung och fädernesland, lefver i hans bjerta och i hans handliovg, är ingen fara på färde, hvarken för bans egen elier för hans fäderneslands frihet och sjelfständighet. Den talan J redligt, öppet och sansadt, fören för folket, skall delas af edra religienslärare, som aålska eder och vilja edert bästa; ty eder lycka är, deras. Varen förvissade, ett, om grundlagen ställde borgarståndet emelan presten och bonden, var det dock en annan lag, som tmellan dem beståmde ett närmare förhållande. Fö iroendet oss e-j mellan bör lefva i en tenare luft än den tlimliya beräkningens. Presteståndet, nedkallande den Högstes välsignelse öfver edra bemödanden, så väl som öfver si-! na egua, innesluter sig i det. hedervärda bondeståndets framgena vänskap och tiilgif:enbet. 4:o Ständet har sjelt utsett ständige Ledamöter till deltag:nde i Talmans-konklaverna, då deremo: tillförene det varit Talmannen medgifvet att derul! kalla bviika han behagat; 8:y Utskotts-Elektorerne bafva blifvit tillsatta på det sätt, att ett af åtskilliga Ståndsledamöter samfäldi på förbind upprättadt förslag till! Elektorer, ca från hvart Län, blifvit föredraget! samt punktvis af Standet granskadt och godkändt. 2:o Kanslitjenstemännen hafva blifvit föreIslagne af de utsedde Utskotts-Elektorerna 2 Iseraråd med Talmännen och Sekreteraren, samt jaf Ståndet tillsatte in plinc. Plenum den 27 dennes. I detta plenum blef Ståndets Kansli organiseradt sålunda: Förste Notarie: Hr C. Naumann, vice Häradshöfding och Kandidat; Andre Notarie: J. Lagermark, Häradshöfding, Tredje Stadsnotarie i Stoekhelm; Kanslister: C. P. Limnell, t. f. Protokolis-Sekreterare i Justitie-Revision; G. Danielsson, vice Häradshöfding; J Gunnar Hasselberg, vice Häradsh.; F. G. Centervall, vice Häradsb.. Amanuers i HofBR. öfver Skåne och Blekinge. — Extra-Ordinartie I I I