Aftonbladet – 27 januari 1840, sida 3

BLANDADE AVMNIEN DALBERGSKA MANUSCRIPTET. Dat är förut tillkännegifvet, att men nu i Linköpiog hrutit sigillet å de teckningar rörande Gustaf UI, dem framlidne Bergsradet Nils Dahiberg, jemte sin rika boksamling, förärade till Linköpings gymnasium, med vilkor, att konvoiutet först efter en viss tid skulle öppnas. Nägande anteckningar lära blott utgöra 4 ark, daterade, det första den 30 Mars 4799, det andra i Februeri 4846, (dat tredje uten datum) och det fjerde i Juai 4848. Ostgötha Correspondenter har meddelat det första arket helt, men af de öfriga blott fragmenter, med den ammärkring, att i dessa sednare många omsägningar förekomma; detta ark och dessa fragmonter följa här nedanför. Bergsrådet Deblbergs förhållande till Gustaf Il var väl icke gynnande för bans epartiskhet; han hade åtskilliga sköl att beklaga sig öfver Konungen och han döljer det icke heller. Men Dahlberg var likväl en man med ovanlig skärpa i omdömet och fasthet i karakteren. Ur fattigdomenr höjde ban sig medelst egen kraft till kunsksper och iaflytende, var den högst betrodde, fast ej gem hbögst älskade 2f Gustaf III:s likare, och gjerde sin patient till föremil för ett allvarligt studium. Sedan D. en längre tid vwearit skild från hofvet, kallades ban sisom den sista tillfiykten till konungens dödsbädd, och hade således tillfälla art afsluta sina observationer öfrer eitt objekt. Man påstår, att D. anteknat sila Gustaf HI rörande fsk:a i ett serskildt manuskript, men, af fruktan för en visitation under Gustaf IV:s tid, vppbrännt detssmma; kamske får man härifrån bärleda, att de efterlernada an!elpiogarne innehålla mera omdömen än handlingar, och bland dessa sednare ing2, som röra Gustaf IV. Det är väl en sägen, att D. var en filing man; men han afslog likväl adelskapet, som då för tiden bögt värderades, och vissde derigenom, stt hens fåfänga ej var af den vanliga arten, samt att han varit mera skickad att bedöma än att smickra en kung. Första arket Några ord om Konung Gustaf 3:e. Danne furste bar väckt för mycket uppseende urder sin lefnadstid, för att kunna snart glömmas, och som han af få varit rätt känd, och stridiga omdömen öfver honom redan och ännu mera framdeles utan tvifvel blifva fällde, skola med opartiskhet, sine studio et ira, några omständigheter anföras, som kunna bidraga att fatta om honom ett rätt begrepp. Han föddes 1746 i Januari månad uti Stockbolm, vid en tid, då man allmänt önskade få styras af infödd konung. Moderns oroliga högmodighet, herrsklystnad, böjelse för fåffrga och