Aftonbladet – 25 januari 1840, sida 2

bevittnade goda. PresteStåadet, införlifvadt med Kyrkan och Staten, känner sina uvdersåtiiga och medborgerliga pligter helgade af Religionen, och skall, icke mindre vid Riksmöte:is verisamhbet, än i hemmets stilla dalar, vara pligttroget mot Konung och Fäderneslavd. Sedan Rikets Ständers sista möte, är Konunzahusets lycka bevarad. De mogna dygderna fortfara att omhulda, och de alltmer utvecklade förboppoingarna att glädja Patriarken på Thronen. Mårte Eders Kongl. Maj:t långe äga denna bjertats yppersta besittning och för Sina riksvårdande omsorger i Sitt Folks kärlek finna Sia betöning! I Eders Kongl. Maj:ts Nåd anhåller i underdånighet PresteS:åndet att få vara inneslutet. Hans Moj:t hehagade härå i Nåder yttra: cJag tackar Eder för de tänkesätt, J uttrycken i det Vördiga PreesteStåndets namn. Mioa Egna äro Eder kända; de äro oföränderliga. Vapnens framgångar och den ära, scm deraf är en följd, grundlägga Staterna och vidmakihålla Folkers rättigheter. Denna sanning härleder sig från samhällenas ursprung. Dot allmänna lugnet kan endast befästas genom fosterlandskärelan och erfarenheter. Evangelii höga läror, tolkade al Psesterskanpet, upplysa menniskorna och leda dem till uppfjllan det af deras pligter. Det är sålunda, som Lagarna äga helgd och sällheten förstönar det enskilda lifvet. Jag påräknar Eder verksamma och ståndaktiga ihärdighet för bevarandet af de fördelar, vi åtnjuta under Försynens bägnande vård, som på ett så underbart sätt öfver oss vaket. — Jag förblifver det Vördiga PresteStåndet med ail Kongl. Nåd och ynnest välbevågen., Af BorgareStåndets Talman: aStormäktigste, Allernådigste Konung! Följande icke blott Grundlagens föreskrift, utan egen inre böjelse, nalkas BorgareStånder Eders Kongl. Maj:t med dess första underdåniga helsning under nu varande Lagtima Riksmöte, för att för Eders Kongl. Maj:t nedlägga Ståindets undersitliga vördnad och lycköaskan. Det är mindre genom ord än handlingar, som BorgareStåndet vill ådagalägga, att det älskar Konung och Fosteriand, och begsgrar således nu, enligt Grundlagens mening, tillfället för att endast betyga Ståndets glädje öfver äterseendet af dess vördade Konung, och att uttrycka Ståndets öfvertygelse, att Eder: Kongl. Mejt alltid med nöje skall se Repressatationens förfoganden för Fosierlandets sannskyldiga nytta, derifsån Svenska Folket ej kan skilja sin Konungs ära och sällhet., BorgareStåndet anbåller underdånigst, att i Edor Kongl. Maj:ts Nåd städse få vara inneslutet. Härå svarade Hans Moj:t i Nåder: aGrundiagen råder öfver alla, ty den är enväldig, men tillgifvenhets-känslan framalstras af gjorda jtjenster eller af hågen att fullgöra dem. Jag är Jzektig atv hafva ingifvit BorgareStåndet dessa tänkesätt, Jag emottager de försäkringar, J för Mig yttrat, och Jag förenar Mig med Eder i de förboppningar, vi böra hysa om framgången af våra bemödanden för allt hvad sem kan bidraga till Fäderneslardets logn och sällhet. Jag förblifver det Lofliiga BorgareStindet med all Kong!. Nåd och Ynnest välbevåger. Af Talmannen för BondeStåndet: a5tormäktigste, Allernädigste Konung! Då Svenska Folkets Ombud, efter en tidrymd af 5 år, i dag åter hafva den råden att nalkas en ålidrig och älskad Konungs Thron, måste det för dem alla utgöra en rik källa till glädje och tillfredsställelse att finna Eders Kongl. Moai:t, oaktadt årens Okade börda, ännu bibehålla den kraftfullhet och den själsstyrka, som eljest endast sf mennare kunna förväntes. Med djup känsla af denna sällsynta lyckas höga värde, frambär BondeStåndet i underdårighet uttrycken af dess sarna vördnad och oföränderliga tillgifvenhet för Edere Kongl. Maj:ts dyrbara Person, under åkallan af den A!lsmäktiges fortfarande skydd öfver Eders Kongl. Maj:ts dagar. och med unpderdånig anhållan att i Eders Kongl. Maj:ts Nåd och ynnest städse få vara inneslutet. Hans Maj:t yttrade härå i Nåder: aJag emottager alltid med en ny tillfredsställelse uttrycken af det Hegervärda BondeStåndets tillgifvenhet. Den Jag hyser för Ståndet, är Eder bekant sedan 30 år tillbaka. År 4812 försäkrade Jag Eder att, om Allmogens söner kallades att följa Mig i striden, skule Jag egna dem ena Faders omvärdned. Återkomna till hembyaden, underrättade de sina anhöriga, att Jeg hållit Mitt löfte. Sedan denna tid bafven J äåtnjutit fredens välgernicger. J hafven brukat Eder jord i tryggbet och ingen fiende har stört Edert lugn. Fortfaren, redlige Dannemän, att utöfva de dygjs sr, J såsom art emottagit af Edra förfäder. J belfnsen Eder redan i stigande välmåga , gpeuom förvärfsande af nya ägo-rymder. Eder Konung är I betöänkt at förminska de utskylder, hvilka sedan århundraden hvila på åkerbruket. En lipg fredstid bar gifvit oss medlen dertill. Endrägt och förtroende skola fullborda verket. Jag förblifver det Hedsryärda BondeStåndet ned jal Kongl. Nåd cch ynnest välbevågen. joo Biskopen i Westerås, Doktor Nibelius, har i dag hållit Riksdagsprediken i Nicolai församlings kyrka, I ert PLENUM PÅ RIDDARHUSET I DAG DEN 25 ; JANUARJ. I Hr LandtMarskalken lät RiddarhusSeckreteraren uppläsa det tal kan i deg ämnade hålla för IH. M. Konungen. Det tycktes vara ganska lämpligt för tillfället. och inneböll, å vidt ref. rätt fattade, den önskan, att Kontl Maj:t nådi; st töcktes senktionera hvad Riksst ånden beKE TA BS a .