Aftonbladet – 22 januari 1840, sida 2

af valen till tvänne ledamöter, att deltaga i talmanskonferenserna må nämnas, att näst BH. Exe. Grefre De Geer och Assessoren Lager hjelm, som biefvo valde, den :örre med 448. den sednare med 4142 röster, hide Friherrarne Sprengtporten och Tersmeden de flesia rösterna, den förre 99, den sednare 88. I denna degens plenum föreföll i öfrigt intet annat, än att Hr Landtmarskalken anmodade ie ledamöter, som ville deltaga i de blifvande belsningsdeputationerna, att anteckna sig hos Riddarhusfiskalen, samt att t. f. Landsböfdingen, är Statssekreteraren von Hertmansdo:ff inlemnade ett temligen utförligt anförande med pro test mot formen af Adelns beslut föregående dag, men tillika med tillkännagifvande, att Koouogens Radgifvare vid de två sednare Rikst-garne sjelfmant afhillit sig från deltagande i val till Bänkmän. PresteStåndets plenum, Måndagen den 20 Januari. Sedan Hr Erkebiskopen hållit sitt nelsningstal, som besvarades af Hr Biskop He irn, mena hvilka tal icke lära kunna tryckas öre protckoilsjusteringen, förekommo eti pa: frågor rörande Ståndet enskilt, nemligen om tillsättning af kanslibatjening och om offentlig: net vid S:åndeis öfverläggningar. Det förra gaf ett lysande prof på Hr Erkebiskopens sätt att utölva sin nya makt. Ett betydligt anta: ansökningar till kanslistbefattvingarne bade nemligen inkommit till Ståndet ; men dessa lära icke a Ar Erkebiskopea blifvit föredragna, och icke en: de sökandes namn blifvit uppnämnda, utan han bade utan alla sådane omsvep endast gjort der propositionen: Behagar Ståndet antaga den till Se k eierare, den till Notarie, den till Kanslist m. Mm. På sådant sätt antogos korteligen: till Se kreterare: Kongl. Hofpred. och Konsist. Not. i Siockholam, Tegnt:; till Notarie: Kons. Not. i We sterås, Hr Törnstrand (efter hvad men påstå: en al de s. k. affidds), ech till Kanslister: t. f. Assessoren Tuyselius och Hr Notarien Echen ström, I afseende på offentligheten i Stindets öfverläggningar, hände det vid förra riksdagen stundom, att den ordningsföreskrift, som tillåter en ledamot, blott han förut talat vid två ansra, som förena sig med honom, att visa ut åhörarne, begagnades af blott hugskott, då en elle: annan bade något alt yttra, af hvars offentlig het han kunde finna sig generad. Detta lärer ou varit föremål för någon diskussion, som doch ej ledt till resultat, Elart är imediertid, att om offentlighet finnes, så måtte meningen med e sådan godiycklig rättigbet till åhörarnes utvisande, ehuru vi tro att den bör finnas, ofe:bart vara, att den ej skall begagnas vid endrs tillfällen, än då den blifvit missbrukad genom något builer, eller för mycken trängsel, elle då sådant missbruk är att befar2. — Helsningsplena inträffa ej förr än morgon. Re