Aftonbladet – 22 januari 1840, sida 1

OR RA ERE RARE de tydligaste spår efter våldsamma naturhändelser, och det synes länge hafva stått under vatten. De kelt och hållet ofruktbara sandfält, som bilda en stor del deraf, äro så starkt genomdruckna af sjösalt, att de draga all fruktighet i luften till sig, och derigenom ofta göra denna odrägligt torr; på andra siällen i öknen består bela vegetationen af några torra buskväxter, hvilka på sin höjd tjena kamelernpe till föda; vattnet i många floder och bruenar är saltaktigt och icke dreickbart. Hela landet är flsckt och mycket lägre, än höglandet emellan Kapiska Hafvet och Aral, hvilket Kirgiserne kalla Ust Urt. Den ytterst i söder belägna delen af denna slätt, kallat Tschink, bildar en ofantlig terrass, som ofta höjer sig 500 fot öfver slätten, och hvars klippor fordom blifvit så urholkade och sönderskurna af vattnet, att menniskor västar blott med lifsfara kunna nedstiga till Chiva. Pass för bästar och kameler finnas blott på ganska få ställen, och sysas danade sf menniskohand. Kirgiserne, som till och med i Juli ofta uthärda en hetta af 50 Reaumur i solen och 34? i ekuggan, försäkra att beitan på andra sidan Tschink om sommaren är alideles outhärdlig, då deremot om vintern den mnärgränsande Aralsjön nästan alla å: blir isbelagd, cch på Ust-Urt baremetern ibland faller 30 under no!llpunkter. I hela Chiva skulle hvarken finnas städer eller åkerbruk, om icke floden Amuderja (de gamles Oxus3) strömmade genom den östliga vinkela af landet; denna flods utomordentiiga fruktbara och väl vattnade stränder odlas med framgång af en tlafbefolkning (Tadschiks), bestående dels af krigsfåegar, dels af i grannlän derne röfvade invånare och deras efterkommande, och deras idoghet gifver näring åt några städer, hvilkes hufvudyrke är bandel, på den väg, som leder från Europa till Buchariet. Den mest betydande staden, Urgendschi, bebodd af chivaske, buchariske, afghaniske samt till och med indiske och armeniske köpmän, skall räkna 42,000 invånare. Hela Chivas befolkning uppskattas af Burnes till 200,000 själar, hvilka lefva spridda på en yta af 4,200 qvadratmil. Största delen af dem är nomader, och de utgöra en mängd serskilta stammar, bvilkas anförare ligga i fejd med hvarandra, och hvilkas hufvudnäring, utom boskapsskötsel, är röfveri och krig. Med Kirgiserne, hvilka de förakta, såsom Rysslands undersåtare, ligga dessa stammar i ständigt krig; så ofta det faller dem in, angripa de de kirgisiske lägren, uppbränna tälten och bertföra män, qvinnor och barn, hvilka de antingen sä!ja i Urgenschi eller till Bucharerne och Persernpe, fastän derse genom traktster med Ryssland förpligtet sig, att icke köpa sådane fångar. För öfrigt lider Persien vida mera af de turkomanniske hordernes från Chiva anfall och röfverier, än Ryssland; de skola ibland bafva framträngt ända till Ispahan. Deras hästar är) så starka och uthålliga, att de, enligt Burness uppgift, kunna tiillryggslägga 600 engelska mil på 6 dygn, lastade med allt hvad de och ryttaren behöfva för sitt uppehälle under denna tid. CHINA. Till den korta underrättelsen i gårdagsbladet om Engelsmännen; fördrifvande från Makao, hö-j ra följande detaljer, dem vi då ej hunno meddela: I ett slagsmål, som förefailit emellan några Engelsmän och Chineser, hade en af dessa sednare bbfvit dödad. Chinesiske guvernören pi stället fordrede af Engelska befälhifvaren, kapten Elliot, att den Engelsman, som slagit ihjel Chinesen, skulle utlevereras, hvilket icke kun-t de ske, emedan man icke med säkerhet kände hvem som var banemannen, och att lemna någon i Cbiaesernes vild, hade varit detsamma! som alt gifva hans lif till spillo, emedan deras lagar fordra ablod för blod;. I följd af denna kapten Elliots vägran, skickade den Chinesiske guvernören befallning till den Portugisiske i Makao, att antyda alla der varande Engelsmän mom 42 timmar lemna stader. Detta skedde den 26 Augusti. Alla i Engelsmännens tjenst befiatlige Chineser fingo befallning att lemns den, och då Engelsmännen nu i dessas ställe antogo Portugisiskt tjenstfolk, qvarhöjlo de Chine:iske auktoriteterna alla för Engelsmännen bestämda lifemedel, och hotade att vidtaga samma åtgärd emot alla invånarne i Makao, såvida e Engelsmännen aflägsnade sig, hvilket de också nu måste göra, och uppslogo sina kontor pi skeppen. Så stodo sakerna, och Amerikanerne hade under tiden passat på att bemäktiga sig nästan hela handelstrafiken, då kapten Elliot d. 4 September med tvänne krigsskepp begat sig till vikea Coalloan, för att skaffa lifsmedel för de vid Makao liggande Engelska skeppen. Chineserne i land voro väl benägna att lemnz lifsmedel, men mandarinerne, som förde beälet på de i viken stationerade Chinesiske krigsfartygen, ville icke tillåta lifsmedlens inskeppning, hvarpå kapten Elliot förklarade dem, att så vida de ej inom en halftimma ändrade sitt beslut, skulle han gifva eld på dem. Halfiimmön förflöt utan att Chineserne gilfvo med sig, hvarpå de Engelska krigsskeppen började skjuta på de Chinesiska. Engelska fregstten Volage fick nu befallzaing förena sig med de tvenne zendra fartygen. Elden fortsattes af alla 3 emot de Chinesiske Junkerne, hvilka måste taga sir tillflyckt under kanonerna af ett fäste. Engelsmännen försökte äntra en af Junkaerne. hvilket