Aftonbladet – 22 januari 1840, sida 1

UTRIKES. TYSKLAND Den 3 dennes öppnades Bäöjerska Kamrarnes session af Konungen i egen person. I throntalet uppmanas representanterne till förtroende och tillgifvenbet för thronen, någonting som alla monarker yrka på, äfven de, som göra intet att förtjena det. Handlar en regent ärligt och rättskaffens, så kommer nog förtroendet af sig sjelf, uian att behöfva serskild invokation, hvilken deremot alltid blir fruktlös, om handlingssättet står i kontrast med äHe vackra orden. Fiere advokater, som ej erhållit regeringens tillåtelse att taga säte i Deputeradekammaren, ehuru de dertill blifvit valda, sägas ämna underkasta denna fråga Kammarens eget afgörande. Allmänna uppmärksambetea var naturligtvis starkt spänd på utgången häraf. Ui Wien har en poliskungörelse utkommit, bvilsen väckt icke liten förurdran och på samae gång munterhet. Innehållet är, att som vede: börande -funn t, det halsdukar blifvit införda i de Kejserliga staterna ifrån Schweitz, försedde med Kejsar: Napoleons, Prins Ludvig Nagoleons och Theoogen Strausss porträtter, så är det alla köpmän i de Kejserliga staterna förbjudet, att sälja dem; och den som heträdes med öfverträdelse af detta landsfaderliga förbud, skall behandsles eter censurlagen, som förbjuder försäljandet af alla portrå ter, hvilkas spridande cencorerne icke tiliåti. Den som säljer en balsduk utan lof från en censor, har således att passera ea stor del af sina sterstående dagar på fästningsn Spielberg. Uti privatbref från Wien skrifves, att 20 studenter, som på något sätt lärer förgått sig såsom medlemmar af politiska föreningar, i julveekan biifvit förda ifrån FEinz till Spielberg. Det talides äfven om, att ett dubbelt antal våntades efter. Ui samma bref heter det: Oaktadt den stränga polis som här råder, och isynnerhet håiler hand öfver politiken, och oaktadt Wienaraes fallenhet för nöjen, lustbarheter och musik, bör man ej föreställa sig, att icke äfven ett varmt sinne existerar för politiken. Hvarje händelse af någon betydenhet i afseende på de politiska grundsatserna, som tilldrager sig i England eller Frankrike, slukas med yttersa begärlighet; det finnes vida mer upplyst folk än men tror, både i städerna och på landet, och de förstå lika vil Värdet af ett lagbundet regeringssätt, som folket i något annat land. Oastadt den stränga censuren öfver bokhandeln, cirkulera mell.ea enskilda nästan alla de förbjudna böckersa i en mängd exemplar, läses med dubbel ifver, och deras nötta yttre visar huru flitigt innehållet varit studeradt. — Skulle någon rörelse i det öfriga Tyskland en gång bryta absolutismens fjettrar, så blir Osterrike kanske icke det sista stället, hvarest det brister lös: Besynnerliga öde! att några få mektägande skola förmå hålla tillbaka en utveckling af mensklighetens sak, som så många millioner önskal, OSTINDIEN. En betydlig korps Engelska trupper kommer att tills videre stanna qvar i Kabul, för att försvara den ny-insatte morarken emot befarade anfall från den fördrifnes sida. Så illa som Schak Schudscha går åt sina nya undersåtare, är det naturligt att han ej kan stödja sig på annat, än främmande bajonetter. En:igt underrättelser från Lahore af den 4 November, hade Rundschit Singhs äldste son, som efterträdde fadren, blifvit störtad från thronen af sin egen son Nonea Singh. Denne unge prins, som är 21 år gammal, hade utvecklat mycken talang och kraft, och derigegom vunnit cheferne i armeen och de Fransyske generalerne på sin sida. Denna revolution hade icke skett utan blodsutgjutelse. General Ventura, som syntes äga den ungeregenrtens utmärkta förtroende, hade afgått med ett uppdrag till Engelske generalguvernören i Ostindien Lord Auckland. I en Fransysk tidning läses följande uppgifter rörande Chiwa, hvilket land, genom Ryska expeditionen emot detsamma, nu blifvit föremål för en allmännare uppmärksambet: Chanatet Chiva är ett af de minst bekanta länder i Asien; utom den engelske resanden OConnoliy och Ryssen Muraview, hafva endåast några ryska agenter inträngt i landet, och bvad de meddelat om sina resor, utgör blott temligen allmänna ssker. I norr gränsar Chiva till landtungan mellan Kaspiska Hafvet och Aralsjön, hvars nomadiske invånare till en del erkänna Chivas öfvervälde; i öster skiljes det från lilla Buchariet genom er öken; i söder gränsar det till berget Attock, hvars herdar tili en del lyda under Persien, till en del under Chiva, och i vester bildar Kaspiska Hafvet ränsen för Ckivas gebit. Hela detta land visar