Aftonbladet – 20 januari 1840, sida 3

OM MENNISKORÄTTEN I FREJA. Ea anonym her i Freja för den 44 Januari författat öfver 4 spalter af de mest besynnerliga och äfventyrliga satser om Menniskorätt och Naturens lag, hvilket innerst hvilar på den sjelf. gjorda förmodan, att vissa pennor (hvarmed tör menas vissa samtal i Det går an):kole prisa naturens ordning framom samhällsordningen, samt påstå, att all mensklig ordning är tvång m. m. — Någonting så ohistoriskt och i samma mån lösligt, som denna artikel, hafva viicke nylizen sett, ehuru vi icke neka uppsatsen den inför vissa ögon stora förtjensten at: påtagligen vilja reta förskräckta sinnen till en ytterligare förskräckelse. At vederlägga förf:s konklusion vore — för att begagna hans egra ord — alltför litt, om den icke (likt all obseurantism, bvilken genast är färdig att 6e jakobinerbilor i bvarje stråle kastad öfver sambällets tillstånd) innehbölle ett förnekande af all förnuftigbet och således äfven af all förnuftig bevisning. Vi skola derföre endast med nigra ord framhålla en del af sofismerna i denna artikel, hvartill författaren tagit sig en anledning af den utkomna skriften: Det går an, och skola göra det med alldeles samma ödmjukhet, som artikelförfattaren sjelf berömmer sig af. Ingen lärer neka, att den förnuftiga ordningen, der den står i strid med sambäållsordningen, i allmänhet måste vara att framför den sednare föredraga, d. ä. 1 alla de kändelser, då den sednare befinnes oriktig — antingen absolut orätt, eller för tiden olämplig — och följaktligen behöfver rättas; händelser, hvilka säkert icke utgöra en nyhet för någon, som har kännedom om lagstiftningens historia. Hvarföre skrefs väl kon. Carl XI:s kyrkolag? hvarföre gjordes 4734 års ellmänna lag? hvarföre hafva så många andra lagförändringar och nya inrättningar skett? om icke allt derföre att samhällsinrättningarne i hvarje sekel, i hvarje decennium, hvarje år undergått revision och korrektion för att bringas allt närmare förnuftets kraf. Vet icke en så lärd förf:2 detta? Helt annat är det, att vrida detta derhän, att alla, som ifra för en förnuftets ordning, skulle vilja reducera den. till blott en naturens ordning i strid mot all samhällsordning, eller mot samhöllsordning i allmänhet. Att all mensklig ordning vore tvång, och att denna ordning, hel och hållen, skulle vara orsak Vill brotten, bafva vi icke hört eller sett någon virelse påstå. Det är endast frågan om en del af den s. k. menskliga ordningen; hvilken egentligen är n ocrdning, och således tarfvar att sättes i bättre sammanhang med de renade känslornss och förnuftets rättmätiga snspråk. Vill någon försöka att neka sådant? Om det är sant, scm Frejaförf:a säger, att ingen samhällsordning kan byggas på theorier, så kan dock ingen, äfven den nest förstockade; bestrida, att denna ordning kan förbättras genom: theorier, (såvida dermed menas förnuftiga föreställningsr), och att detta i allå tider varit reförmernas ritta gång. Det -tyekes nästan som om -förf. icke kände detta, då han så afgörande yttrar, att för menniskor ingen annan ordning gifves, än: samhällsordningen, sådan den är. Har denna då 1drig varit annorlunda, än hvad den är? Har dess formation, dess lagstiftning, dess uppfostringsverk, dess inrättningar -O:-e. v. aldrig undergått någon skiftning? Har: förf:n icke en gång studerat Fants katekes i allmänna historien? Men om ban det hår och vet, att :amhällsinstitutionerna . hvarken alltid varit hvad de äro, ej heller kunna komma att i allt sig lika fortfara, så får han väl medgifva, att nödiga ländringar: i dem både kunna och böra ske efter förnuftets ech sedlighetens fordran. He!a för. fattarens. argumentation reducerar si; sålede till ett upprepande af de sv:ga, ihåliga frasern hos dem, som söka afskrämma hvarje försö tattfställa samhällets oordningar till rätta, Me