Faa SA TSE ES LITE CAS ITA EV tal 0 BE a då Ne a Kd VT no fd RA 1812; 1826 rikare än 1818; 1831 och 1832 rikare än 1826, o. s. v. torde dock en hastig blick på 1838 års reglering af spannmålstullen visa ett non plus ultra af bryderi, förbastande och oreda, Aret 1837 hade varit ett svagt år. Enligt det vanliga system, vi redan omnämnt, hade regeringen i April månad tillåtit fri utförsel. Det är således att supponera, om åtgärden tjenade till något, att magasinerna på sommaren tömdes. Först i November månad! nedsattes tullen på Korn och Hafra, till den 15 Maj 4838. Isen respekterade ej tillåtelsen; och innan den hunnit smälta, eller den 2 Febr. utsträcktes tillåtelsen till den 15 Juni: en ovanlig tidig messyr; ty eljest hafva dylika tillåtelser sällan utfärdats förr än vårtiden. De som under tiden råkat att missräkna sig och beställt Råg, gjorde en oväntad vinst, genom en den 6 April nedsatt tull på detta sädeslag; de som deremot införskrifvit korn och hafra, fingo blott begagna fördelen, om de sände spannimälen till Norrland; det vill, med andra ord säga, de kunde ej begagna den, ty skepparne voro säkert redan i sjön — och blott de som spekulerat direkte på norra orterna kunde således draga vinst af tullnedsättningen; Den 11 Mej förlängdes likväl tillåtelsen så, att spannmål mot half tull kunde utföras till alla rikets hamnar, intill den 13 Jali. Som förordningen vanligen ej tryckes förr än 7 dagar efteråt, (ofta drager det längre ut) kunde stadgandet icke blifva kändt af mängden, förr än emot slutet af månaden, och — på 6 veckor gör man ej stora expeditioner , åtminstone ej med inhemska fartyg , som kunna disponeras i egna hamnar: alltså, ponera att handlande skyndade att efterskrifva Rysk och Preussisk säd, i hopp att inom de 15 Juli och innan årets skörd kunde halfmogen begagnas, biträda folket med spannmål, så blefvo de likväl sannolikt afskräckte från företlaget; ty den 23 Juni utkom en ny förlängning till Augusti månads slut och om det ej blef total missväxt det året, kunde de således icke i pris täfla med dem, som nu skyndade sig att införskrifva och kunde få sin vara för bättre köp, än hvad de betalt för årsgammal säd i utländska hamnar, der ofta redan i början af Augusti ny säd börjar nedskickas på floderna. Men allt detta är, på det hela ändock ingenting mot hvad man an vidare skulle skåda. Slutet af Augusti kom, och si! — den 34 Augusti förlängdes tillåtelsen till. årets slut, och den 21 Dec. åter till början af Juli månad 1839. Hö och halm, som synas gerna kunna få fritt hitföras när som häldst, erböllounder denna tid: fri införselrätt först till årets slut, och sedan till Juli 1839. Öfverskådar man nu hela detta system, skall man säkert finna, att af de skenbart omsorgsfulla förnyade tillåtelserna, endast sådana kunna hafva verklig nytta, som vågade spekulera på förhoppning om deras förnyande, ty, få elier ingen lärer eljest. kunnat efter utfärdandet och före den utsatta yttersta terminen begagna sig deraf. Men Bränvinet? Låtom oss i korthet genomgå dess lagstiftningshistoria i sednare tider! Rikets Ständer hade år 1809 ansett, att cbränvinsbränningen måtte alla tider af året kunna utöfvas utan någon inskränkning, och med chvad slags redskap som heldst, så af landetsdom städernas invånare, med undantag af Stockcholms och Götheborgs, dock med vissa: förcbehåll.v Den -bevillningsafgift städerna serskildt åtagit sig för tillverkningen, skulle erläggas, å landet af hvarje helt hemman med två! riksdaler och i förhållande dertill för större och mindre hemmansdelar; dock ingen under 8 skilliogar. I städerna ansågos 12 mantalsskrifne personer motsvara ett helt hemman. Och den-jna bevillning utgick antingen bränningsrättighe: ten begagnades eller ej, hvaremot serskild afgift, enligt tariff skulle utgöras i mån af pannrymden, utaf hvar och en, som till bränvinsbränning berättigad, efter vederbörlig anmälan och uppgift åstundade utöfva densamma. Detta visar samma enkelhet, samma känsla för allmän likhet i rättigheter, samma sunda omdöme om åtgärdernas verkan, som man så ofta måste respektera, i 1809 års ständers be-j slut. Hade det fått gälla, skulle största delen af bränvinsafgiften blifvit en konsumlionsskatt, som varit temligen betydlig, utan att egentligen vara obillig; och de som skattat sina 8 skillingar, utan att förtara varan, hade säkert vunnit: mest derpå. Den allmänna tillåtelsen, det fria: bruket af redskap, den på billiga grunder: gjorda — tanffen — (och dennes smärre brister hade , dessutom lätt kunnat ändras, utan att rubba systemet) skulle haft till följd, att de -fabriksmässigt gjorda inrättningar med; fördelaktiga redskap, snart till den grad skulle nedsätta priset, att det alldrig blifvit någon ut räkning att bränna med de små pannorna, och. att utländskt bränvin icke med fördel kunnat inpraktiseras på våra kuster. Alla de menliga följder , .som bersbränningen utöfvat på menigVN EA RTR Mig AA on SPAK NE LA I I I I I