Aftonbladet – 16 januari 1840, sida 2

stått att bereda, men som för handelns beforIdrau äro så högst angelägne; sådant skulle snart gifva åt vår handel en öfverlägsenhet här i Norden, så att inga despotiska länder skulle kunna täfla med oss, utan att äfven å sin sida hylla samma system, hvilket åter förutsatte en ännu otrolig förändring i deras styrelsegrundsatser. I alla fall blifva fördelarne alltid säkrast för den nation, som först vetat att locka verldshandeln till sina stränder, Det är Amerika, Frankrike, Holland, Belgien, England, som vi egentligen böra söka vinna ibland de vestra makterna, ty vår direkta handel med Spanien och Portugal och vår frakthandel på Medelhafvet kan ej äga synnerligt sammanhang med den ifrågavarande transitobandeln. Det är genom de fördelar vi erbjuda dessa riken och kunna af dem vänta, som Ryssland osh Preussen snart skulle se sig tvingade till att hetdre hos oss, till lindrigare pris, hemta en stor del af sina behofsartiklar och der upplägga eller rättare utbyta sina egne produkter, än att sjelfva inlåta sig i en vida besvärligare direkt handel med aflägsnare nationer. Det kunde då snart blifva vi, som dikterade handelstraktaterna med dem; då deremot, så som man hittills fört handelns angelägenheter, åtminstone Ryssland synas hafva dikterat sina med oss. Genomskådar man de nu gällande handelstraktaterna, skall man finna: 1:o Att Ryssland har de fördelaktigaste vilkoren. Dess fartyg hafva icke endast lika afgifter och lika inoch utförselrättigheter med de inbemska; utan ock hvad som förefaller alldeles oförenligt med vår egen fördel, om någonsin det nuvarande systemet skall kunna göra landet någon nytta, Ryska fartyg åtnjuta samma rättigheter på våra kanaler och insjöar. De få frakta längs våra kuster tills i år: de få det i vissa fall ännu någon tid; och Ryssland äger en vidsträckt nederlagsrätt i Sveriges hamnar, då vi deremot hafva en inskränkt blott i några få Byska. Svesska fartyg åtnjuta blott nedsättning i afgifter uti vissa Ryska hamnar, ej i alla, och hafva ingen frakträttighet. 2:0o Preussen, Danmark, Hannover, Nederländerna. Portugal, Turkiet, samt Nordamerikanska Förenta Staterna äga rättighet till lika afgifter, lika fri inoch utförsel, som våra inhemska fartyg, och vi ånjuta reciprocitet. 3:o Oldenburgska, Wismarska, Belgiska och Spanska fartyg åtnjuta väl rättighet fill lika afgilter, men inoch utförselrätt blott för egna och Svenska produkter. 4:o England åtvjuter för dess fartyg rättighet till lika afgifter med inhemska; men deras införselrätt är inskränkt till blott varor af Europeiskt ursprung, och äfven deri äro så betydliga undantag, att denna stora nation kan anses ibland de hos oss minst gynnade 5:o Frankrike är likväl utan fråga det land bvars relationer med oss, ehuru de bordt kunna erbjuda ganska väsendtliga fördelar, äro de minst gynnsamma. Ingen reciprocitet i fribeter, men väl i prohibitioner och höga umgälder, eger rum emellan de begge rikena. 6:0 Grekiska fartyg, som åtnjuta i öfrigt lika vidsträckta rättigheter, som de iandra punkten nämnde makter, hafva äfven genom en adiionel artikel till traktaten erhållit den, som oss synes, välbetänkta friheten, att få utlasta i våra namnear delar af sina laster och gå till andra ramnar, utan att behöfva betala afgifter för mea än hvad de lossa. Wi sakne likväl denna ättighet uppgifven i KommerseKollegii Circulaire len 1 Febr 1839, fastän det finnes i traktaen. Det är otvifvelaktigt, att våra i traktaterna tadgade förhållanden med andra makter måste impa sig efter dessas egna handelsbruk; men 10g inses lätt, att de ringa fördelar Englands, ravkrikes och Belgiens handel bos oss kan påikpa, och de svårigheter vår egen handel sådes ännu måste möta hos dem, icke evsamt ärleda sig ifrån dessa länders handelslagstiftning, tan att politiskt misstroende och diplomatisk vilja deri har sin stora del. Man kan alltså antaga, att det varit Konunens rådgifvares pligt, att i denna del söka erålla upplysningar och förbereda närmare relaoner emellan nationerna; och den nuvarande trikes ministern torde, om han ej redan öfertygat sig alt ingenting i sakernas närvarande ällniog kan vinnas, göra till sitt syftemål, att tverka en snar förändrivg i dessa missförhbålnden. Måhända äro likväl äfven de en följd eraf, att i detta som andra fall, genom våra inistrars begrepp om styrelseangelägenheternas arche, utländningen finner sig få att göra dikt med Konungen, då han egentligen endast ulle hafva att göra med nationen, genom den för Regenten och henne gemensamt ansvarige inistern. Den inflytelse, som alla binder mot cen fri indel utöfva nå nationernas Inhärdac förkh2l