STOCKHOLM den 15 Jaruari. — Frågan om Riksdagsmannen Haus Jansons utnämnande till Talmar, lärer i går afton blfvit så afgjord, att Hans Jansson icke emottagit tillhudet, eller rättare, som det tros, dervid gjort sådana vilkor för att ej komma i samma position med föregående talmön, att de icse kunnat aceepieras. Vi anse dutta för en lycka, icke blott för alla dem, hvilka kunna draga nytta af en så aktad represenatants erfarenhet, utan äfven för Hans Jansson sjelf, hvars luga och hbelsa troligen hade varit förlorade på kuppen. Cr Svenska Minerva har i dag skyndat att gifva en för hennes, åsigter tjenlig vändning åt de reflexioner, vi gjorde i gårdagsbladet, och uttydt dem så att, Aftonblsdet förmenåde Hans Jansson icke böra emottaga platsen endast derföre att den tillsättes af Konungen. Men nu var det verkligen icke för denna omständigbet, utan för tvänne andra, näml. dels att Talmansplatsen i Bondb-Ståndet är fö; enad med så många biomständigheter, som icke åtfölja talmansplatser i andr! repicsentationer, dels att BondeStåndet bar ganska få af de äld:e Riksdagsmännen, som viståts i hufvudstaden och hafå tilljälle att på närmare håll lära känna ställnioger och förbållanden, såsom Hans Jansson. För öfrigt, om man på enå sidan kan framställa en oppositionsmans insättande till Telm:n, såsom en vacker och populär åtgärd af regeringen, så kan, man på den andra med mycket mera skäl sälta i frega om meningen med en sidan itgärd fsoleräd, och utan synbar afsigt att fullfölja den i tindra riktningar, må kunna tydas såsom en koncession. Del är visst icke första gången, Styrelsen sökt att draga till sig opposilionsmän; men, bittills har man icke set sådant innebära något närmande å Styrelsens sida till de populära principerna, utom tvertom endast försök alt få oppositionsmännen öfver till kamarillan, och sålunda afväpna öch göra dem oskacliga.