EGYPTEN. I närvarande stund, då de Orientaliska angelägenheterna mer än annars fästa uppmärksamheten på Egypten, torde nedansiående skrifvelse från Kairo, daterad d. 2 Deceraber, förtjena meddelas, äfven såsom ett pidrag till callensstyrandets, karakteristik: Nilen har, såsom man här i Ezypten säger, varit så utmärkt god, att vi för det kommaude året torde kunra emotse en utomordentligt rik skörd; mena ty värr kommer den det stackars folket föga till nytta, emedan det, såsom bekant är, måste sälja sina produkter åt Paschan, till de priser, han behogar bestämma. Man tror väl att handelo innan västa vår kommer att ezhålla några lättnader, men jag anser det för högst osannolikt, så länge de politiska förhållanderna icke antagit en fast gestalt, och det komma de svårligen att göra innan våren. Imedlertid ligger all handel och rö:else här i landet i lägerval!; den mest tryckandg8 penningebrist tillintetgör alla spekulationer, hvartill äfven de många bedrägliga bankrutterna i sin män icke lite: bidraga. Regeringen är skyldig embetsrmännen aflöning för 45 å 48 månader, så att de äro nödsakade avt ofta sälja sina fordringar för halfva värdet. Dessutom blir regeringens afsigt att enilediga alla Europeer, som bon har:i sin tjenst, allt mera klar; innan kort skall hon sannolikt gifva större delen af dem sitt afsked. Afven läkarne, dem man förut icke trodde sig kunna undvara, skola blifva inbegripne i detta antal. Ibrahim sjelf har efter slaget vid Nisib förklarat, att han icke trodde sig vidare kunna använda de Euröpeiske läkare, han bade i sin armt, emedan hans Arabiske numera skuro lika skickligt af armar och ben som de förre. Med den bekymmerslöshet, som utmärker Turkiska karakteren, och vid den fullkomliga likgiltigheten för soldaternas lif och helsa, är det verkligen redan rycket, att läkare finnas vid armeer. Blott när en Turk sjelf blir sjuk, kan han icke finna ord nog ett smickra läkaren, och lofrvar bonom, ifall han åter kommer sig, hela sin förmögenhet, till och med sin sista skjorta. Men är han lyckligt återställd till helsan, då tänker ingen mindre på uppfyllandet af sina löften än han, och läkaren måste gifva sig tålamod tilis han åter blir sjuk. Sådan är åtminstone de Turkars karakter, bvilka man lärer känna här; om det fösbåller sig på samma sätt i det egentliga Turkiet, må de bedöma, som der lärt känna Turkarne. — Hans höghet hertig Paul af Wiärtemberg behandlas af Abbas Pascha med all åen utmärkelse, som tillkommer hans rang; såsom man förnimmer, kommer han måbända icke att sträcka sin resa ända till Fasoglu, emedan smittsamma sjukdomar der skola herska. Nå gra tjenstemän, hvilka nyligen lemnat Fasoglu, och med hvilka jag här talat, göra izgen lockande be: skrifaing på sitt vistande der; också visa sig Negerhöfdingarne, hvilka underkastade sig Paschan, då ban var der, åter fisndiligt sinnade, och föga hågade att ställa sig till efterrättelse guvernören Achmed Paschas anordningar. Arbetena i guldgrufvorna, hvilka man numera alldeles icke bryr jsig om, stå under ledning af en) Hr Boreani. De Fransyske ingoeniöretme hafde återkommit derifrån. På detta sätt har detta med så mycket våsen påbegynta företag, tagit ett hastigt och obemärkt siu!. Men så går det med allting i Egypten; en gåor, då Paschea dör, skall det mesta gå upp iskökyovck få spår blifva qver! efter: det, som haniuppbyggde med sina undersåtares möda, svett och blod. -— Rimadan var bår ganska ledsam och bedröflig; i stålet för sång, spel och dans, såg man blott ett